Åsa Petersen möter Tanja Hagert:
”Jag lärde mig svenska i tvättstugan”
Tanja Hagert är uppvuxen i Helsingfors. Hon kom till Luleå för kärlekens skull.
– Vi gör så i vår kultur. Kvinnorna flyttar dit männen bor. Min man Mertsi är en äkta lulebo.
Egentligen kan man säga att Tanja blev lurad till Luleå, berättar hon med ett leende. Mertsi hade sett henne på ett foto och blivit blixtförälskad. Han ringde upp henne och sa att de hade träffats på en konferens.
– Det trodde jag på, jag hade träffat så många människor så jag kunde omöjligt minnas alla. Efter två år med dyra telefonräkningar flyttade jag till Mertsi i Luleå. Då var jag 15 år.
De första åren i Luleå var tuffa. Eftersom Tanja var omyndig och saknade vårdnadshavare här fick hon inte läsa svenska på SFI. Socialen ville skicka hem henne till Finland igen.
Men Tanja gav sig inte. Hon var duktig på engelska och lärde sig svenska på egen hand, genom att jämföra engelskan på tv med den svenska textremsan. En granne i hyreshuset på Hertsön övade språket med henne.
– Jag lärde mig mycket svenska i tvättstugan. Till slut vågade jag till och med prata med folk på stan. Det var ett stort steg för mig, som är perfektionist.
Tanja och Mertsi gifte sig när han blev myndig. När Tanja kom in det svenska systemet började nästa kamp: att få ett jobb. Hon gjorde alltid ett bra intryck på telefon och fick komma på många anställningsintervjuer. Men så fort arbetsgivarna såg hennes romska kjolar backade de.
– ”Jag visste inte att hon var zigenare”, viskade de bakom min rygg.
Handläggaren på arbetsförmedlingen var knappast till hjälp. Tanja kände sig misstrodd. Alla hon mötte i myndighetssvängen stämplade ut henne som lat. Tanja fick sköta jobbjakten på egen hand, precis som när hon lärde sig svenska.
– Till slut trängde jag mig på rektorn på Hertsöskolan. Jag gick rakt in på hans kontor och bad honom att ge mig fem minuter. Jag förklarade att jag visste att Hertsöskolan hade problem med sina romska elever. Jag sa att problemen skulle bli mindre om jag fick göra praktik som elevassistent.
Rektorn frågade när Tanja kunde börja. Sedan skrev de under alla papper.
Efter åren som elevassistent kom Tanja till Röda Korset som utbildare i romska frågor och mänskliga rättigheter. Nu försörjer hon sig genom att sjunga med sin romska orkester Terno Drom och att föreläsa om romers situation i Sverige.
På det planet finns onekligen mycket att göra. Att man kan titta på en romsk bebis och konstatera att den sannolikt inte går ut grundskolan – och sannolikt aldrig får något jobb – beror på att Sverige liksom många andra europeiska länder har behandlat romer illa. De har tvångssteriliserats och fördrivits. Den lokala ordningsstadgan förbjöd länge romer att stanna mer än tre veckor i samma kommun. Först på 1960-talet fick romska barn rätt att gå i skolan i Sverige.
Sedan år 2000 är romerna en nationell minoritet. Det innebär att romsk kultur är svensk kultur. Men de rasistiska takterna sitter i. Diskrimineringen av romer är daglig och hård. Alla från grannar till servicepersonal och myndigheter deltar i rasismen.
– Att vara rom i Sverige och gå ut från sitt hem är att gå ut i fiendeland, sa Maria Leissner, ordförande i delegationen för romska frågor, när hon besökte Luleå på den romska nationaldagen i april.
Tanja säger ändå att hon trivs i Luleå. Hennes engagemang i romska frågor och alla spelningarna med Terno Drom har gett resultat. Romerna i Luleå börjar ta plats. Kommunen stödjer dem. Tanja har fått respekt för den hon är.
– Överallt i världen behöver du ett nätverk innan du kan komma någonstans. Människor har börjat känna igen mitt ansikte i Luleå. Det ger mig trovärdighet. Men när jag verkligen behövde samhället fanns det inte där för mig. Då sågs jag bara som en lat zigenarunge som inte var till någon nytta.
Kommer du och din familj att stanna i Luleå?
– Visst saknar jag min mormor, mina syskon och mina vänner i Helsingfors. Men jag vill leva mitt liv i Luleå. Jag har jobbat så mycket med så viktiga frågor för romerna här. Av ren nyfikenhet vill jag stanna i Luleå och se vad som har hänt när jag är gammal: Hur långt har vi nått?
Tanja Hagert i kortversion:
Ålder: 26 år.
Familj: Gift med Mertsi. De har två barn, Desirée, 5, och Alex, 4.
Sysselsättning: Föreläsare om romska frågor och sångerska i orkestern Terno Drom. Ordförande i föreningen för romska kvinnors rätt.
Bor: På Hertsön i Luleå.
Motto: Lev ditt liv leende, le även genom tårarna.
Foto: Matilda Holmqvist
Foto: Matilda Holmqvist
