Elin Vestling, ortoptist
I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 7 000 anställda. Elin Vestling, 37 år, arbetar på ögonkliniken i Sunderbyn. Hon är en av fem ortoptister i Norrbotten, vars uppgift är att hjälpa människor till en bättre syn.
”För att lyckas krävs ofta fantasi och kreativitet”
Hej Elin! Vilka arbetsuppgifter har du som ortoptist?
– Jag undersöker, diagnostiserar och behandlar samsynsproblematik och synnedsättningar hos barn och vuxna. Jag följer barns synutveckling och ansvarar för åtgärder så att den ska bli så god som möjligt. En ortoptist arbetar självständigt, men även i nära samarbete med ögonläkare och barnoftalmologer, alltså läkare som har specialistkompetens inom bland annat ögonsjukdomar, ögonskador och skelning.
Samarbetar du med några andra?
– Ja, även med de andra yrkesgrupper här på ögonkliniken och med andra verksamheter på sjukhuset, exempelvis barnmottagningen, rehabiliteringen och neurosjukvården. Vi ortoptister har även ett samarbete med barnhälsovården, skolhälsovården och syncentralen.
Vilka människor möter en ortoptist?
– Vi träffar patienter i alla åldrar, alltifrån spädbarn till väldigt gamla. Den största delen är dock barn med glasögonbehov, skelning eller dubbelseende. Vi träffar även barn med olika syndrom/diagnoser som inte kan medverka till vanliga synkontroller inom exempelvis barnhälsovården. De äldre patienterna kan till exempel ha dubbelseende, ögonmuskelförlamning eller andra ögonmotilitetsrubbningar. Alla undersökningar inför skelningsoperationer och uppföljningar efteråt ansvarar vi ortoptister för.
Vilken utbildning har en ortoptist?
– För att bli ortoptist krävs en anställning inom ögonsjukvård. Ortoptistutbildningen är ettårig och bygger vidare på utbildningen man har till ögonsjuksköterska eller till optiker med magisterexamen. Antalet ortoptister i hela landet 150, så det är verkligen ett bristyrke.
Vad är det bästa med jobbet?
– Det roligaste är mötet med barnen! Att kunna bidra till en synutveckling som ger livslång nytta känns bra. Ofta följer vi barnen under flera års tid och lär känna både dem och föräldrarna. Med de vuxna patienterna är det bästa att kunna göra skillnad för livskvalitén, till exempel när en patient som sett dubbelt kan få enkelseende med hjälp av prismaglas.
Vad är den största utmaningen?
– Det finns en mängd olika metoder för synprövning som anpassas efter barnets ålder, mognad och förmåga till medverkan. Men barnet tröttnar ofta snabbt. Då får man vara påhittig för att göra det intressant, för att på så sätt få fram tillförlitliga resultat. För att lyckas krävs ofta fantasi och kreativitet!
Mer om Elin
Bor: Boden
Ålder: 37
Familj: Sambo och en 2-årig son
Intressen: Att umgås med familj och vänner, laga och äta god mat och promenera.