Att jobba i Norrbotten

Foto: Michael Törnkvist

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Henrik Larsson, 38 år. Han är en av tolv drifttekniker som tar hand om regionens fastigheter i Luleå och Bodens kommun, inklusive Sunderby sjukhus.

"Att kunna göra människor glada känns fint"

Hej Henrik Larsson! Vad gör du på jobbet?
– Vi drifttekniker ska se till att regionens lokaler fungerar så felfritt som möjligt. Vi ansvarar för drift och skötsel av allt som har med fastigheterna att göra, ja allt som kan gå sönder.

Du sköter om olika arbetsplatser i Luleå och Boden, men var börjar du din arbetsdag?
– Vi utgår från våra lokaler på Sunderby sjukhus, där vi har all utrustning och alla maskiner. Där finns också en central som övervakar anläggningarna som producerar och distribuerar elektricitet, värme, kyla, vatten och ventilation i fastigheterna. Vi ser om det är något som behöver åtgärdas och åker ut.

Får ni även in ärenden på andra sätt?
– Ja, personalen gör felanmälningar via ett orderhanteringssystem. Det kan handla om allt från glödlampor som gått sönder och krokar som ska skruvas upp till strömlösa vägguttag, kalla rum, trasiga fönster, krånglande ventilation eller något annat som ställer till det för de som jobbar i verksamheten.

Vad innehåller ditt jobb mer?
– Jag och en kollega kontrollerar bland annat det som rör det brandtekniska i alla fastigheter förutom Sunderby sjukhus. Vi har uppsikt över allt som har med brandlarm att göra och gör regelbundna tester.

Hur mycket fastighetsyta ansvar du och dina kollegor för?
– Det rör sig en bra bit över 100 000 kvadratmeter i Boden och Luleå plus Sunderby sjukhus som är på 120 000 kvadratmeter, källare och andra extrautrymmen inräknade. Även fastigheter som regionen hyr ut till andra, exempelvis det kommunala äldreboendet i Harads, ska skötas om. Vi har även uppdrag i lokaler som regionen hyr, exempelvis i hälsocentralerna i Råneå och Gammelstad.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Det är att göra större felsökningar och komma på vad som behöver göras. Om inte personalen har en fungerande arbetsplats att gå till så fungerar ingenting. Utan ventilation i en operationssal kan man inte operera. Har man inte ström så ser man ingenting. Om kylen lägger av kan läkemedel för miljoner förstöras.

Känner du dig uppskattad som drifttekniker?
– Ja, verkligen! Alla blir nöjda när man löser deras problem – att kunna göra människor glada känns fint.

Mer om Henrik Larsson
Ålder: 38 år
Bor: Lägenhet i Luleå
Familj: Sambon Sofie och dottern Indra, 2 år.
Yrke: Drifttekniker i Region Norrbotten
Intressen: Var tidigare hockeymålvakt under 30 år i Överkalix IF. Nu tar livet som småbarnsförälder det mesta av fritiden, men han gymmar och är ute i naturen när han hinner.

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. Josefin Rönnlund, 26 år, arbetar som dietist på Sunderby sjukhus. I Region Norrbotten finns 21 dietister som arbetar på sjukhus och hälsocentraler samt utför uppdrag åt länets kommuner.

"Som dietist ska man tycka om att träffa människor"

Hej Josefin! Vad gör du på jobbet?
– Hej! Jag jobbar mot sjukhusets kirurgavdelningar och kirurgmottagning och träffar framförallt patienter som ska eller har opererats. Det kan till exempel vara de som har opererat bort magsäcken eller ska få en stomi, ofta relaterat till cancer. Jag har tidigare arbetat inom barnsjukvården, bland annat med barn som drabbats av typ 1-diabetes.

Vad har du för bakgrund/utbildning?
– Dietist är ett legitimerat yrke och kräver en treårig universitetsutbildning. Jag läste dietistprogrammet vid Umeå universitet och tog examen januari 2022, så jag är ganska ny på jobbet. Innan jag började plugga till dietist har jag läst några andra universitetskurser och bland annat arbetat som personlig assistent och som säljare i klädbutik.

Varför ville du bli dietist?
– Jag har alltid tänkt att jag på något sätt vill jobba med människor och gärna i sjukvården. Jag har själv varit patient under en stor del av min uppväxt och inspirerades av sjukvårdspersonalen som jag mötte. Samtidigt har jag ett stort intresse av hur kroppen fungerar och för mat och hälsa. Dietistyrket lät som något för mig och det känns verkligen rätt!

Vad kan patienterna som kommer till dig ha för problem?
– Många har svårt att inta vanlig mat i tillräcklig mängd. De kan ha gått ner mycket i vikt och behöva stöd i form av anpassad kost och näringsdryck, alternativt sondmat eller näring direkt till blodet om besvären är stora. Kirurgi innebär ofta påverkan på aptit, matintag och näringsupptag.

Vilka egenskaper ska man ha som dietist?
– Jag tror att det är bra att vara nyfiken av sig och man ska tycka om att träffa människor. Det är också viktigt att man är lyhörd och inkännande då man träffar patienter med olika slags sjukdomar, i olika stadier av livet.

Hur ser dina egna matvanor ut?
– Dietistyrket har gett mig fördjupade kunskaper inom kost och det har kanske gjort att jag är mer medveten om vad och hur jag äter för att kroppen ska må bra både nu och långsiktigt. Men på det stora hela tror jag inte att mina matvanor skiljer sig så mycket jämfört med andras.

Mer om Josefin
Ålder: 26
Bor: Lägenhet i Luleå
Familj: Sambon Marcus
Yrke: Dietist
Intressen: Stickning, skidåkning och att vara ute i naturen

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Sofia Marklund, 36 år. Sedan 2019 arbetar hon som logoped på Piteå sjukhus.

"Det är verkligen en ynnest att få hjälpa till"

Hej Sofia, var gör en logoped?
– Man har ju sina diagnosområden som man jobbar mest med. Jag jobbar med barn och unga. Både här på logopedmottagningen, men också via barn- och ungdomshabiliteringen. Jag jobbar mycket med personer som stammar, men målet är inte att stamningen ska upphöra. Det vore att lova för mycket. Däremot att man ska kunna säga det man vill på ett sätt som gör att det känns okej, även om det innebär att man stammar ibland. Jag jobbar också med selektiv mutism/talängslan och så kallat skenande tal.

Vad behöver då en bra logoped ha för egenskaper?
– Man måste vara lyhörd och inkännande. Dessutom måste man ha tålamod, vara flexibel och social.

Vad är det roligaste med ditt jobb som logoped?
– Det är en magisk känsla när man ser någon, som ett barn, hitta ett sätt att lättare kommunicera med sin omgivning. Och att föräldrarna får se det och bli peppade. Det är verkligen en ynnest att få hjälpa till, för kommunikation är så centralt. Det genomsyrar ju allt.

Vilka är de största utmaningarna i ditt jobb?
– Det kan vara väldigt känslomässigt tungt. Dessutom finns det ständigt en frustration över att inte alltid räcka till. Så är det ju inom vården. Man har valt det här yrket för att man vill hjälpa och göra skillnad, men så finns inte förutsättningarna alla gånger. Vi räcker inte riktigt till, skulle behöva vara fler. Det är jobbigt när man vet att folk som far illa får vänta länge för att få stöd och hjälp.

Mer om Sofia Marklund
Ålder: 36 år
Bor: I Bergsviken, Piteå
Familj: Man och 2 barn
Yrke: Logoped
Intressen: TV/film, true crime-poddar, djur och natur

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är ortopedingenjören Stefan Holmbom som i 35 år byggt proteser. Han arbetar på ortopedtekniska avdelningen på Sunderby sjukhus.

"Man ser att man gör något bra för en människa"

Hej Stefan! Vad gör en ortopedingenjör?
– Jag konstruerar proteser till patienter som tvingats till amputation. Det handlar mest om lårbensproteser och underbensproteser. Dessutom gör jag inlägg till fötter samt en hel del ortoser till olika kroppsdelar.

Hur går det till?
– Det börjar med att jag träffar patienten och gör en avgjutning av dennes stump. Sedan gör jag en gipsmodell, filar och grejar, och sedan så gjuter jag den i plast. Det tar ungefär en vecka att göra en protes.

Vad är bäst med ditt jobb?
– Det är nog patientkontakten. Man ser att man gör något bra för en annan människa. Plus själva hantverket också, det gillar jag verkligen.

Hur mår människorna som kommer till dig, efter en amputation?
– En del är ju deppiga. Men då gäller det att kunna vända det till något positivt. För vad är alternativet, om man inte amputerar? Att dö. Så hemskt är det ju. Därför är det jätteviktigt med bra kommunikation och glimten i ögat.

Vilken är den största utmaningen med ditt jobb?
– Det är att få till det så att det passar på ett bra sätt. Alltså själva passformen på grejerna, det kan vara lite trixigt.

Mer om Stefan Holmbom
Ålder: 60.
Bor: Sävastön.
Familj: Fru och två vuxna döttrar.
Yrke: Ortopedingenjör på ortopedtekniska avdelningen på Sunderby sjukhus.
Intressen: Längdskidor, golf samt vara ute i skog och mark.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Johanna Lindmark Larsson, som är sjuksköterska och specialutbildad skopist, och jobbar på Gällivare sjukhus.

"Det är jätteviktigt att stötta patienten ordentligt"

Hej Johanna! Vad gör du på ditt jobb?
– En endoskopi innebär att man kan titta in i mag- och tarmkanalen med hjälp av ett instrument som kallas för endoskop. I endoskopet sitter en videokamera som filmar patientens inre och sedan visar upp det på en bildskärm. Om man gör en endoskopisk undersökning av magsäcken så kallas det för gastroskopi, medan en undersökning av tjocktarmen kallas för koloskopi.

Varför gör man sådana undersökningar?
– För att upptäcka avvikelser som skulle kunna tyda på exempelvis cancer i tjocktarmen eller i magsäcken.

Hur är det att göra endoskopier?
– För patienten kan det vara jobbigt. Det är ju inga roliga undersökningar, det här. Det är ganska utlämnande och kan vara ångestframkallande och panikartat för många. Det är jätteviktigt att stötta patienten ordentligt, för det här är väldigt jobbigt för många.

Är det ett roligt jobb?
– Innan jag började jobba med endoskopier tänkte jag att det kan väl inte vara kul, att jobba med bajs hela dagarna. Men det var så mycket roligare än vad jag hade kunnat drömma om och det är mycket på grund av patienterna. Man får hjälpa dem genom något som är jättejobbigt och det kommer tillbaks sedan, för de är glada och tacksamma. Man är en jätteviktig person för patienten.

Mer om Johanna Lindmark Larsson
Ålder: 43.
Bor: Gällivare.
Familj: Man, två söner och två hundar.
Yrke: Endoskoperande sjuksköterska på Gällivare sjukhus.
Intressen: Hästar. Sjunger också i en sånggrupp.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Mika Sorvisto, fysioterapeut på Haparanda hälsocentral. Ett jobb han har haft i snart 30 år.

"Jag är lugn och ger god tid åt patienten"

Hej Mika! Vad gör en fysioterapeut?
– I primärvården tar vi hand om alla typer av patienter, i alla åldrar. Vi undersöker, bedömer och behandlar. Majoriteten av patienterna har muskuloskellettära besvär(besvär med rörelseapparat). Vi jobbar mycket med patienter som har problem med smärta. Vid behov kan vi använda olika behandling som till exempel akupunktur, kortisoninjektioner, rörlighetsträning, styrketräning, mobilisering och så vidare. Vi har även grupper för till exempel hjärtrehabilitering. Vi skriver egna röntgenremisser samt förbereder sjukintyg vid behov. Vi har ett mycket nära samarbete med läkarna samt sjuksköterskorna.

Varför blev du fysioterapeut?
– Jag blev färdig fysioterapeut 1994 i Uleåborg. Jag har alltid varit aktiv inom sport och det var naturligt för mig att lära mig mer om hur kroppen fungerar och hur man kan hjälpa till bland annat genom att rehabilitera idrottare.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Variationen, det är ett mycket omväxlande arbete. Det som är superbra är att man kan se resultaten av sina egna insatser när man jobbar med patienter.

Vad är dina styrkor i yrket?
– Jag är lugn, ger god tid åt patienten och kan motivera på ett bra sätt.

Största utmaningen på jobbet?
– När man jobbat så länge och sett en del är jag lite orolig över hur framtiden ska se ut. Finns det tillräckligt med ungdomar som söker sig till vårdyrket? Vi måste bli bättre på att rekrytera och sprida information om vårdyrket, berätta hur viktigt och trevligt är att jobba inom vården.

En typisk arbetsdag?
– Direkt på morgonen brukar jag kolla våran TeleQ  och ringa till dem som har kontaktat oss. Sedan börjar man ta emot patienter. Klockan åtta har vi gemensamt möte med hela personalstyrkan i huset och efter det fortsätter man att jobba med patienter. Efter lunch fortsätter man att jobba med patienter, konsulterar läkarna vid behov. Vissa dagar har vi grupper i till exempel hjärtrehab på eftermiddagen.

Mer om Mika Sorvisto
Yrke: Fysioterapeut på Haparanda hälsocentral.
Ålder: 55
Familj: Gift och har två vuxna barn. Dottern är barnmorska/distriktssköterska och sonen civilingenjör.
Bor: Torneå, Finland
Intressen: Spelar bordtennis. Coachar en ung Haparandakille som är landslagsspelare i Sverige.  Har varit aktiv även i styrkelyft och varit tränare inom den sporten under en lång period.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Maya Bergström Wuolo, 37 år, som jobbar som folkhälsostrateg.

"Otroligt viktig för mig att ha ett betydelsefullt jobb"

Hej Maya, vad gör en folkhälsostrateg?
– Dels jobbar vi övergripande med folkhälsa, men vi har också olika sakområden som vi är extra kunniga inom. Mina är tobak, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), HBTQ och så jobbar jag lite som samordnare inom asyl/flykting. Målet att vi ska jobba med insatser som ökar en jämlik folkhälsa. Vi vill jämna ut skillnaden mellan olika grupper.

Hur trivs du med ditt jobb?
– Jättebra. Det är otroligt varierande och det är viktigt för mig att ha ett meningsfullt jobb och det tycker jag att det är.

Vad är den största utmaningen med ditt jobb?
– Att hålla i så många trådar samtidigt. Jag har ganska många områden som jag jobbar med. Ibland kanske det blir lite spretigt.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Det är när jag får vara ute och träffa vår verksamhet. Det kan ju vara i utbildningar till exempel. Att få inblick i den vardagen känns jätteviktigt att den röda tråden finns genom mitt arbete. Det största uppdraget för mig är ju att jag ska stötta hälso- och sjukvården i de här frågorna. Då måste jag säkerställa det genom att träffa dem, det är jätteroligt.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
– Oj. Det är supersvårt att svara på. Det kan vara alltifrån att man betar av sin mailkorg till att man planerar för utbildningsinsatser och genomför utbildningsinsatser. Det kan vara möten med chefer och politiker, en del samverkan med andra avdelningar. Det är väldigt varierat.

Varför är ditt jobb viktigt?
– Att vi har möjlighet att göra skillnad för medborgaren i slutändan, att jämna ut skillnader i hälsa. Det hoppas jag att vi lyckas med, till viss del i alla fall.

Mer om Maya Bergström Wuolo
Ålder: 37.
Bor: Lulsundet i Luleå.
Familj: Två barn, sambo och katt.
Intressen: Jag tränar crossfit och odlar grönsaker.

Foto: Marie Larsson

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Annica Eriksson, 25 år, som arbetat som tandhygienist sedan 2021. Folktandvården har 393 medarbetare, varav 52 är tandhygienister.

"Du vet ju aldrig vilken patient som sitter i stolen"

Hej! Vad gör en tandhygienist?
– Tandhygienist är ett legitimerat yrke, vi har egna patienter och får ställa diagnoser. Vårt grunduppdrag är att jobba med förebyggande vård, bland annat mot tandlossning. Vi tar bort tandsten, lär ut hur man borstar tänderna, förebygger hål och följer upp så att tandlossningssjukdomar inte uppstår.

Hur har yrket förändrats över tid?
– Idag har tandhygienisten ett bredare yrke än tidigare. Till exempel är jag, som jobbar mycket inom akuttandvård, ofta den som patienten träffar först. Jag kan undersöka patienten, ställa diagnos i samråd med tandläkaren, förbereda och lägga bedövning innan tandläkaren kommer och borrar. Jag har gått en fyllningskurs och kan även göra fyllningen och putsa tanden efter lagning.

Vilka egenskaper är bra att ha om man vill bli tandhygienist?
– Det är bra om man är öppen och gillar det sociala. Du vet ju aldrig vilken patient som sitter i stolen. Det kan vara allt ifrån en patient som är 2 år till någon som är 100 år så det är ett brett åldersspann med olika behov.

Vad är det roligaste i ditt jobb?
– Det är variationen, att jag får träffa så många olika människor. Det är också roligt att se utvecklingen hos någon som till exempel är tandvårdsrädd. Det kan vara ett barn som kommer för första gången och är rädd. Då börjar vi med att skola in patienten – vi tar det väldigt lugnt och blir barnet ledset så gör vi ingenting. Efter några gånger kanske vi lyckas göra en undersökning och laga ett hål. Att få vara med i den processen är jätteroligt.

Vilka utmaningar finns det?
– En utmaning är att prioritera, man vill göra mycket mer än vad vi kan erbjuda på grund av den personalbrist som vi har. Vi går efter en prioriteringsordning där till exempel vuxna friska inte är lika högt prioriterade som barn och äldre. Vi prioriterar först barn, akuta patienter och de som är sjuka och inte kan ta hand om sina tänder själv.

Region Norrbotten behöver anställa fler till tandvården. Vad är lösningen, tror du?
– Vi måste ut och visa upp oss på utbildningarna; det gör vi redan och det har gett resultat. Det är bra att berätta vad vi erbjuder här i Norrbotten. Det är inte bara själva jobbet som lockar – de som börjar hos oss får god handledning och den tid de behöver för att lära sig och komma in i arbetet. Det finns en otrolig kunskap på plats som man gärna delar med sig av.

Mer om Annica Eriksson
Ålder: Snart 25
Bor: Egen lägenhet i Boden
Familj: Föräldrar och två syskon och syskonbarn
Intressen: Spelar fotboll i division fyra, umgås med vänner och gillar att resa

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Fanny Artursson, 29 år, som jobbar som arbetsterapeut på Bergnäsets hälsocentral i Luleå. Det finns 116 arbetsterapeuter i regionen på olika vårdnivåer, alltså både i primär- och slutenvården.

"Vi har en helhetssyn på människan"

Hej Fanny! Vad gör du på jobbet?
– Som legitimerad arbetsterapeut stöttar jag bland annat människor som har svårigheter med att få ihop sin vardag och behöver hjälp med struktur och aktivitetsbalans. Jag träffar även patienter med olika handbesvär som är i behov av handrehabilitering.

Vad har du för bakgrund?
– Efter gymnasiet fattade jag tycke för vård och omsorg och började jobba som vårdbiträde. Parallellt med det studerade jag till undersköterska, som jag sedan jobbade som i sju år. Därefter utbildade jag mig till arbetsterapeut under tre år vid Umeå universitet.

Varför ville du bli arbetsterapeut?
– Som vårdbiträde och undersköterska tyckte jag om att göra det lilla extra för de äldre i deras vardag. Det var så jag fick upp ögonen för arbetsterapi och vad det kan göra för skillnad i människors dagliga liv.

Hur arbetar en arbetsterapeut?
– Vi har en helhetssyn på människan och arbetar alltid individbaserat. Det är nödvändigt för att möjliggöra aktiviteter och öka tillgängligheten för de som har svårigheter. En arbetsterapeut behöver vara kreativ, lösningsfokuserad och kunna se möjligheter hos alla människor.

Vad är det roligaste med ditt yrke?
– Att få vara ett stöd! Mycket handlar om att hitta lösningar och strategier som fungerar för individen. Jag tycker att det är roligt och otroligt viktigt att arbeta proaktivt och hälsofrämjande.

Vad finns det för utmaningar?
– Det är alltid en utmaning att hitta något som passar för den enskilde individen. Jag kan oftast inte ge en färdig lösning som ska fixa alla problem, utan får stötta och guida personen att själv finna motivation och vilja till förändring.

När känner du dig som mest uppskattad?
– Jag blir alltid glad över att höra och se när någon lyckats göra en positiv förändring i sitt liv med stöd från mig. Genom att implementera olika strategier i sin vardag kan man fortsätta att utvecklas på egen hand och ta hand om återkommande eller framtida problem.

Kan du tipsa om någon strategi som alla skulle ha nytta av?
– Oftast flyter vardagen på och det är först när något slutar fungera som vi märker att det är ett problem. Om du till exempel får problem med sömnen så bör du titta på faktorer som kan påverka – kvällsrutiner, skärmtid och intag av koffein är sådant som kan ha en stor påverkan på sömnkvalitén. Aktivitetsbalans mellan arbete, hemliv och fritid är också viktigt.

Mer om Fanny
Ålder: 29
Bor: Norrfjärden
Familj: Make, hund och katt
Yrke: Legitimerad arbetsterapeut
Intressen: Pyssel i min trädgård, djur och bowling

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Emelie Engström Grahn, 35 år, som arbetar som undersköterska inom akut omhändertagande på Kiruna sjukhus.

"Jag känner att jag har hamnat helt rätt"

Hej Emelie! Vad gör du på jobbet?
– Allt mellan himmel och jord! Jag sköter bland annat omvårdnaden av patienter, tar blodprover, sätter urinkateter, lägger om sår och assisterar läkare.

Vad har du för bakgrund/utbildning?
– Jag är skötare och undersköterska. Har tidigare jobbat inom psykiatrin och sedan på en medicinsk vårdavdelning innan jag för fem år sedan började här på akuten.

Varför ville du bli undersköterska?
– Vården har alltid lockat mig och jag känner att jag har hamnat helt rätt, jag är här för att stanna. Jag hör hemma i vården!

Berätta mer om dina arbetsuppgifter?
– Jag triagerar, alltså bedömer patientens tillstånd, genom att ta vitalparametrar och göra en anamnes. Det betyder att jag dels kontrollerar tryck, puls, temperatur och syresättning, dels tar reda på sjukdomsbakgrund och vad det aktuella problemet är. Jag sköter även arbetet runt patienterna, själva omvårdnaden. Jag försöker få dem att må bättre genom att till exempel ge dem en filt, en extra kudde, höja bakom ryggen och se till att de når sina tillhörigheter. Vi undersköterskor hjälper dem också till och från toaletten och röntgen.

Är en undersköterskas uppgifter alltid desamma?
– Nej, inte exakt. Vi undersköterskor på akuten i Kiruna har ett utökat ansvar, vilket innebär att vi även gipsar skenor, kör vissa labbprover och assisterar läkare vid elkonvertering, en behandling som kan användas när ett hjärta inte slår som det ska.

Varför vill du jobba inom akut omhändertagande?
– Det är roligt att ha ett omväxlande arbete där ingen dag är den andra lik. Jag har ingen aning vad som väntar när jag kommer till jobbet och det passar mig.

Vilka egenskaper är bra att ha som undersköterska?
– Det är bra att vara hjälpsam, omtänksam och ha ett stort tålamod. Här på akuten är det dessutom nödvändigt att vara stresstålig.

Vad är det roligaste med ditt yrke?
– Att jag får träffa så många olika människor och har så fantastiska kollegor.

Vad finns det för utmaningar?
– Den största utmaningen är avstånden. Kiruna är en stor kommun och vi har långt till de andra sjukhusen. Ibland kan vi ha svårt att skicka iväg patienter på grund av väderförhållandena.

När känner du dig som mest uppskattad?
– Då patienter är nöjda med sitt besök hos oss och när kollegor lyfter något positivt som man har gjort under passet.

Mer om Emelie
Ålder: 35
Bor: Kiruna
Familj: Oliver, 14 år, Lova, 12 år, Vilgot, 1,5 år, maken Marcus och två katter.
Yrke: Undersköterska
Intressen: True crime i olika former; mest poddar men även filmer, serier och dokumentärer. När jag läser så väljer jag alltid deckare.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Malin Lundh, som jobbar som säkerhetsskyddstrateg i Regionhuset i Luleå.

"Jag jobbar med Sveriges säkerhet, inom regionen"

Hej Malin! Vad gör du på ditt jobb?

– Jag jobbar faktiskt med Sveriges säkerhet, men inom regionen. Det kan vara lite svårt att förstå, men vi ska helt enkelt skydda våra hemligheter här i Norrbotten, alltså specifika saker som vår region gör som kanske gör oss sårbara även nationellt. Mitt jobb är bland annat att hitta sådana saker.

Nu får du allt förklara lite mer.

– Okej, men då hittar jag bara på ett exempel, för att förklara. Men det skulle kunna vara så att vi här i Norrbotten har en mycket speciell ögonklinik, där det jobbar fyra specialister på splitterskador. Det är bara de i hela Sverige som jobbar med just det. Alltså är den kliniken och de specialisterna viktiga för Sveriges säkerhet och måste skyddas.

Vad måste de då skyddas mot?

– Det kan till exempel vara mot främmande makt eller kriminella nätverk. Det kanske inte är hemligt att vi har en bra ögonklinik, men det är hemligt att vi har fyra unika specialister (återigen ett exempel). För om det blir känt kan man ju försöka komma åt och påverka dem.

Hur trivs du på jobbet?

– Det här är det bästa jobbet som finns i hela världen, jag älskar det och har verkligen hittat hem. Det är så varierande varje dag, man lär sig alltid nya saker.

Vad ska man ha för egenskaper för att passa som säkerhetsskyddsstrateg?

– Man ska vara strukturerad, gilla ordning och reda. Sedan är det viktigt att förmågan att lära ut och få andra att förstå. Samt att vara ödmjuk.

Mer om Malin Lundh
Ålder: 49.
Bor: Luleå.
Familj: Man och tre barn.
Gör: Säkerskyddsstrateg.
Andra intressen: Vinterbad, träning, läser böcker.