Att jobba i Norrbotten

My har arbetat som biomedicinsk analytiker inom regionen sedan fem år tillbaka. Hon beskriver sitt arbete som meningsfullt eftersom det är hon som biomedicinsk analytiker som ansvarar för att ställa rätt diagnos och därmed se till att patienten får rätt behandling.

– Som biomedicinsk analytiker är man en viktig länk i vårdkedjan och gör skillnad i människors liv, det har vi känt extra mycket nu under pandemin. Vi har haft en betydelsefull uppgift, nämligen att ge patienterna rätt diagnos.

My arbetar på klinisk kemi och transfusionsmedicin vilket är en akut verksamhet som arbetar dygnet runt.  Att arbeta inom en akut verksamhet där arbetssituationerna varierar varje dag tycker My är roligt.

– En vanlig dag för mig kan skilja sig mycket. Jag jobbar olika tider, både dag, kvällar och nätter. Även helger ibland. Men jag gillar det. Det är verkligen ett roligt jobb.  Jag tycker att det är spännande att få analysera varför vi får ett visst provsvar, och vad det kan bero på, säger My.

Samarbetet på arbetsplatsen lyfter My upp som en av de sakerna som gör att hon älskar sitt jobb.

– Vi är superbra på att samarbeta och vi jobbar alltid i team. Jag känner mig aldrig ensam utan det finns alltid någon att ta hjälp av vid svåra frågor.

Det är ingen tvekan om att My tycker att alla som är utbildad biomedicinsk analytiker ska söka jobb hos dem i sommar. En stor fördel är att man får jobba på en länsklinik. Så samverkan sker även med kollegor i Piteå, Kalix, Kiruna och Gällivare. Det gör att lagarbetet är större än bara på den egna arbetsplatsen utan man hjälps åt i hela länet.

– Det här är den bästa arbetsplatsen jag haft. Gillar man teamarbetet, är vetgirig och vill ha ett jobb där man kan utvecklas och fördjupa sig så ska man inte tveka att söka sig till oss.

John blev klar skötare 2016. Innan dess arbetade han inom äldreomsorgen. Efter att han blev klar med sin utbildning jobbade han extra på psykiatrin vid sidan av sitt arbete inom kommunen. 2020 sökte han semestervikariat på vuxenpsykiatrin vid Sunderby sjukhus och efter det blev han erbjuden en heltidsanställning.

– Jag ångrar inte en sekund att jag valde att börja jobba på vuxenpsykiatrin. Jag gillar utmaningarna och jag lär mig något nytt varje dag, säger John.

För John är det viktigt att det är en bra stämning i arbetsgruppen och lätt att prata med varandra. Ofta arbetar skötare i team tillsammans med läkare, sjuksköterskor och psykoterapeuter vilket kräver en bra kommunikation.

– Vi har en god sammanhållning oss kollegor emellan. Vi har ett lättsamt klimat och vi värdesätter en god stämning.  En bra sammanhållning och att arbeta nära varandra är förutsättningar för att kommunikationen ska fungera, säger John.

Som person tror John att det är en fördel om man är flexibel och tillmötesgående. Han tror även att det är viktigt att man kan sätta gränser och att man är vänlig men bestämd. Inom psykiatrin möter man många olika personer med olika bakgrunder. John tycker att det är intressant och något som både utvecklar han i sin yrkesroll och som människa.

– Tveka inte att söka! Det är ett intressant och omväxlande yrke. Dessutom är vi ett roligt gäng och som har nära till skratt.

Bevreen har arbetat som undersköterska på Sunderby sjukhus i Luleå sedan sex år tillbaka. Hon har tidigare arbetat som personlig assistent men uppskattar att arbeta på ett sjukhus eftersom det ger henne möjlighet att lära sig mycket nya saker. Idag arbetar hon i en intern bemanningspool som innefattar arbete på ett antal olika avdelningar. Hon jobbar bland annat på medicinavdelning, kirurgavdelning och akutvårdsavdelning.

– Jag rekommenderar alla nyutbildade undersköterskor att börja arbeta på ett sjukhus, det är så lärorikt speciellt för mig som får möjlighet att jobba på olika avdelningar. Arbetet är väldigt varierat och jag samlar på mig ny kunskap hela tiden.

Att sprida glädje, trygghet och energi till både patienter, anhöriga och kollegor är något Bevreen ofta får höra att hon gör.

– Som undersköterska är du närmast patienten och jag vill finnas där för dem. Att kunna sprida kärlek till dem och deras anhöriga är viktigt för mig. Sen får jag så mycket energi tillbaka när patienterna är tacksamma för det jobb jag gör.

Som undersköterska arbetar Bevreen med allt från omvårdnad till medicinska uppgifter. Hon tar exempelvis blodprov, EKG och sätter in KAD (urinpåse). Som undersköterska ingår hon i ett team tillsammans med sjuksköterskor och läkare.

– Jag känner att jag har ett väldigt viktigt jobb. Vården skulle aldrig klara sig utan oss undersköterskor, vi är en viktig del i teamet för att erbjuda en bra och trygg vård för patienter.

Efter tre år som undersköterska valde Ida att utbilda sig till sjuksköterska. Ida fick sin legitimation i juni 2021 och berättar att hon fått en bra introduktion till yrket på Sunderby sjukhus. Just nu går hon det kliniska basåret för sjuksköterskor som är ettårigt program som alla nya sjuksköterskor erbjuds. Förhoppningen är att man ska få en bra start i sitt yrke och att det första året på jobbet ska bli stimulerande, utvecklande och tryggt.
 
– Ortopedavdelningen där jag arbetar är verkligen en bra arbetsplats och jag trivs på jobbet. Dessutom har basåret gett mig en trygghet och jag får chans att utvecklas tillsammans med andra kollegor och uppdatera den kunskap jag fått via utbildningen.

Ida gillar variationen i arbetet, att få jobba med människor och att göra skillnad i deras liv.

– Det bästa är att jag känner att jag gör ett viktigt jobb. Det är ett utvecklande arbete, den ena dagen är inte den andra lik och jag lär mig nya saker varje dag. Det är ett så bett yrke och regionen är en stor arbetsgivare så det finns många olika inriktningar och möjligheter att välja mellan.
Som sjuksköterska har Ida det övergripande omvårdnadsansvaret för patienten. Hon ansvarar även för att dela ut läkemedel, ge antibiotika och samordnar för patienten genom kontakt med andra avdelningar. I det flesta fall handlar det om att ha kontakt och förbereda patienten inför och efter en operation.

– Efter en operation så gör vi ett antal olika kontroller och provtagningar. Vi samordnar även inför att patienten ska kontrollröntgas, om en patient exempelvis har brutit ett ben så röntgar man igen för att se så att allt ser bra ut.

Förutom teamarbetet tillsammans med andra yrkesgrupper är det viktigt för Ida att trivas på jobbet och det är det ingen tvekan om att hon gör.

– För mig är det jätteviktigt att ha roligt på jobbet tillsammans med mina kollegor och det har jag verkligen. Jag trivs och tycker verkligen att det är kul att gå till jobbet varje dag!

Att arbeta med akutsjukvård har alltid varit Adams plan och efter värnplikten som sjukvårdare valde han att utbilda sig till sjuksköterska. Han tog sedan klivet och specialistutbildade sig inom intensivvård, och nu har han arbetat som intensivvårdssjuksköterska i åtta år.

Adam gillar variationen i arbetet och att han inte riktigt vet hur dagen kommer att se ut.

– Det kan skifta väldigt fort. Från att det är lugnt till att vi plötsligt får in en svårt sjuk patient.  Jag gillar tempot, det kan vara stressigt men på ett bra sätt. Jag vill inte att dagarna ska se likadana ut eller att sitta bakom ett skrivbord. Det känns bra att få jobba med människor och jag känner verkligen att jag gör skillnad varje dag.

Vissa situationer berör mer än andra. Extra tungt tycker Adam det är när barn är i behov av intensivvård. Men trots tragiska upplevelser så väger alla lyckliga stunder upp och gör att han vill fortsätta.

– Det känns extra bra att gå från jobbet de dagar då vi lyckas rädda livet på en patient. Sen är det väldigt tragiskt när en patient avlider, men som tur är så går det bra i de allra flesta fallen. Vi är ett bra gäng och vi pratar och stöttar varandra. Det uppskattar jag för det är skönt att prata med någon som upplevt samma sak.

Det bästa med jobbet enligt Adam är att det finns en hög medicinsk kompetens och att han får arbeta med avancerad medicinskteknisk utrustning.

– Vi får ofta nya maskiner att hantera så man måste tycka att det är kul. Dessutom behandlar vi alla typer av patienter vilket gör att vi får en väldigt bred kompetens. Vi jobbar i team med både läkare och undersköterskor och vi är bra på att ta tillvara på varandras kompetens.

Det är fantastiskt när man lyckas rädda livet på en patient som är så sjuk att man själv nästan tappat hoppet. Så beskriver Sara sitt jobb som intensivvårdssjuksköterska.

Sara har arbetat som IVA-sjuksköterska i två år. Hon valde intensivvården eftersom hon ville jobba med de mest sjuka patienterna och med akutsjukvård. 

- Jag gillar adrenalinkickarna som man får i akuta situationer. Det kan hända mycket fort och då måste man kunna agera snabbt. Det kan bli kaotiskt men tillslut ordnar det upp sig och det infinner sig ett lugn på avdelningen. Sen gillar jag variationen i arbetet. Vi jobbar med både barn, vuxna, kirurgiska och medicinska patienter.

Mitt jobb är livsviktigt

Varje dag känner Sara att hennes jobb är livsviktigt. Men det är framförallt i de situationer där hon och hennes team lyckas rädda livet på en patient som gör jobbet extra meningsfullt. 

- När man är med om en situation där en patient är så sjuk att man nästan själv har tappat hoppet och sen jobbar vi som ett team och gör allt för patienten och det slutar med att personen till slut kommer härifrån. Det är fantastiskt.

Jag lär mig något nytt varje dag och vi har kul på jobbet

Som intensivvårdssjuksköterska har man ett omvårdnadsansvar för patienten och övervakar och ser till att personen mår bra. Dessutom så ansvarar man för att ge läkemedel till patienterna.

- Dagarna ser väldigt olika ut och jag lär mig något nytt varje dag. Det är svårt att säga hur en typisk arbetsdag på IVA ser ut, det är så olika från patient till patient och i vilken fas i intensivvården de befinner sig i. Men en sak har dagarna gemensamt och det är att vi har kul på jobbet. Man måste ha kul med tanke på de allvarliga situationerna vi är med om.

Fernando om vägen från allmäntandläkare till specialist

Ann-Kristin gillar jobbet som tandsköterska i Älvsbyn

Ranna gillar jobbet som tandläkare i Gällivare

Delad barnledighet för Jonas och Sofia 

Marie gillar vardagen med jobb och familj

Namn: Lovisa Johansson
Ålder: 26 år
Jobbar som: PTP-psykolog på Barn- och ungdomshabiliteringen på Sunderby sjukhus, Luleå-Boden
Kommer ifrån: Piteå, jag pendlar nu från Piteå.

Vad är Barn- och ungdomshabiliteringens uppdrag?

Uppdraget är habilitering av barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar: allt ifrån Downs syndrom till ryggmärgsbråck till autism m.fl. Habiliteringens syfte är att genom anpassningar, stöd och föräldrarna hjälpa ungdomarna till en så hög funktionsförmåga och självständighet som möjligt i vardagen utifrån deras individuella förutsättningar.

Vad är dina arbetsuppgifter?

Jag tillhör ungdomsteamet och arbetar med ungdomar mellan 13-18 år. Jag möter upp familjen med ungdomen. Jag håller i diagnosinformation om de vill veta mer om sin diagnos och hur den påverkar dem själva i vardagen. Jag träffar föräldrar i handledning kring bemötande av ungdom och hens fungerande. Jag utreder också främst autism och intellektuell funktionsnedsättning. Ungdomsteamet som jag tillhör håller i föräldrautbildningar och ungdomsgrupper om autism samt social färdighetsträning.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Att få träffa barn och ungdomar skulle jag säga. Att få ta del av hur de ser på livet och vad de tycker är lätt och svårt men också att träffa deras föräldrar och få se deras perspektiv på föräldraskap. En annan sak är att arbeta i team. Det är jätteroligt att få jobba i team med psykolog, kurator, arbetsterapeut och fysioterapeut.

Finns det någonting som är utmanande eller svårt med ditt jobb?

Absolut, jag har gått från en generalistutbildning till att hoppa in i en specialistverksamhet i en smalare del av vården. Å andra sidan är det på ett sätt en styrka, att få ”grotta ner sig” i ett smalare område.

Vad är det viktigaste som du har lärt dig hittills på arbetsplatsen?

Att få testa på och blir det fel så kan man alltid göra om och backa och tänka att vi testar något annat. Det är okej att göra och göra om tills man hittar det som funkar bäst. Det blir inte alltid rätt på en gång.

Jag vill verkligen peppa nyutexaminerade att söka PTP här uppe. Det är ett jättebra PTP-program med mycket bra stöd, hjälp att tänka när man kört fast. Det är också givande att jobba här uppe i ett stort och glest län, det blir som en särskilt omständighet för vården och för patienterna.

Namn: Annika Carlberg
Ålder: 26 år
Jobbar som: PTP-psykolog på Barn- och ungdomsmottagningen i Kalix, tillhör BUP-teamet.
Kommer ifrån: Brottby i Vallentuna kommun som ligger i norra utkanten av Stockholm. 

Vad är Barn- och ungdomsmottagningens uppdrag?

Uppdraget är att bemöta barn- och ungdomar upp till 18 år med medelsvår till svår psykisk ohälsa i behandling. Vi gör också neuropsykiatriska utredningar och ger information efter att barn- och ungdomar har fått diagnoser.

Eftersom att BUP är så nära habiliteringen så arbetar vi mycket tillsammans.  Det är sällan en enskild problematik. Jag gillar att vi ser våra patienter som våra tillsammans, inte att den patienten tillhör psykiatrin eller den patienten tillhör habiliteringen. Utan att dom alla tillhör oss.

Kan du beskriva en vanlig dag på jobbet?

Mina arbetsdagar varierar mycket eftersom att jag har både behandlingssamtal och utredning. Jag träffar patienten lite längre tider om det är utredning. Under utredningstillfällena kan vi exempelvis göra tester, gå igenom skattningar eller ha intervju med föräldrarna.

De flesta dagar styr jag mitt schema ganska mycket själv. Vissa dagar, exempelvis onsdagar har vi alltid mötestider på förmiddagen. Då har vi förbättringsmöte med hela arbetsplatsen. Sedan har vi remissmöte där vi delar ut remisser vart de hör. Hör det till habiliteringen, BUP eller ska det vara teamöverskridande. Efter remissmötet har vi teammöte där vi går igenom ärenden. Jag tycker att temamötena är så himla bra, vi går igenom patienter och vem som tar ärendet utifrån kompetens, utbildning och vad man har för tid. Jag gillar upplägget med gemensam diskussion. Att diskutera vem som passar bäst. Ibland behöver vi också vara två i ett ärende. Det är ett ganska emotionellt krävande arbete så den grejen, att kunna vara två kollegor i ett ärende kan avlasta, det tycker jag om.

Hur är det att arbeta som PTP-psykolog där du är?

Jag upplevde en ganska lugn start med en bra genomgång. Jag kände aldrig någon press. Fick i början följa med andra behandlare på samtal och utredning för att se hur de arbetar, vilket var väldigt värdefullt. Jag har haft bra handledning och kunnat ta upp det jag behövt hjälp med, i början var det mycket kring det praktiska men på senare tid är det mer processen och framåt.

Det som varit fint här är att jag känt att jag kunnat gå till vem som helst, både psykologer och andra behandlare. Många har varit här länge och det är ett öppet klimat. Det är inte bara handledaren, alla ställer upp. Folk hjälper varandra.

Hur kommer det sig att du flyttade till Kalix?

Jag är idrottsintresserad och läste psykologprogrammet med inriktning mot idrott i Umeå. Jag är orienterare och har varit runt och tävlat mycket i Sverige. Att bo i Kalix har inte känts så långt bort. Det finns alltid orienterare någonstans i Sverige, alltid känner man någon. Sedan fick min partner AT i Kalix.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Det allra bästa är gemenskapen och stämningen på arbetsplatsen. De märks att de har jobbat mycket på det, att skapa ett bra klimat där alla ska trivas. Det är väldigt viktigt när man har ett emotionellt krävande arbete och det är någonting som är viktigt för mig som person. Det är självklart kul att arbeta med barn och ungdomar också, att få se de utvecklas och börjar må bättre.

Finns det någonting som är utmanande eller svårt med ditt jobb?

Det är nog att när man jobbar med barn och ungdomar är det aldrig bara en patient. Det finns alltid en familj som vi jobbar med att ha med i behandlingen. Det som är svårast är när det blir mycket runtomkring, med skolan, familjen och socialtjänst, när det är mycket svårigheter i det sociala nätverket.

Namn: Fredrik Hedström
Ålder: 36 år
Jobbar som: PTP-psykolog på Barn- och ungdomshälsan i Luleå
Kommer ifrån: Stockholm

Vad är Barn- och ungdomshälsans uppdrag?

Vi är vad man kallar första linjen och riktar oss till barn i skolålder från 6 till 17 år med lindriga till måttliga psykiska besvär. Vi arbetar främst med behandling men även med att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa. För att komma till oss behöver man en remiss, som man oftast får via sin hälsocentral.

Kan du beskriva en vanlig dag på jobbet för dig?

En vanlig dag har jag runt tre patientbesök. Tiden däremellan ägnas till stor del åt förberedelser och journalföring. När jag har tid över försöker jag bättra på mina kunskaper gällande till exempel behandlingsmetoder eller sådant jag stöter på i möten med patienter och behöver förstå för att kunna utföra ett bra arbete. En del tid går åt till att sammanställa material till en föreläsning och ett seminarium som jag ska hålla i under hösten.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Dels lyxen att alla mina kollegor är psykologer, vi är sex stycken totalt. Min chef är också psykolog, så för mig finns det alltid någon kollega att rådfråga och diskutera med. Jag uppskattar att det finns en viss frihet i hur många patienter jag vill ha och hur jag vill lägga upp behandlingen. Sen är det också roligt att träffa så många olika barn och ungdomar med varierade sökorsaker.

Finns det någonting som är utmanande eller svårt med ditt jobb?

En del ärenden jag stöter på är svåra, ibland kan det vara allvarliga problem. Det kan vara jobbigt att känna att man inte gör tillräckligt. Eftersom att vi jobbar med barn och familjer blir det ofta komplext. Man ska förhålla sig till barnet eller ungdomen, familjen, skolan, kompisar. Det kan vara ett stort system att förhålla sig till. Samtidigt kan alla dessa faktorer runt barnet eller ungdomen vara stora tillgångar. Det är utmanande att lära sig hur man hjälper till att få dessa tillgångar att fungera till barnets fördel men också att förstå vad som ligger bortom min kontroll.

Hur skulle du beskriva Region Norrbottens PTP-program?

På grund av Corona har det varit lite speciellt i år och en del saker har ställts in. Jag uppskattar verkligen de träffar vi ändå har haft och tycker att det finns en trygghet i att få träffa andra i en liknande situation, att kunna utbyta erfarenheter och höra hur deras tankar går. Det visar sig ofta att vi går igenom liknande upplevelser av att vara nya i yrket. Det har varit ett väldigt bra program och intressanta besök har varit inplanerade, även om en del fallit bort på grund av omständigheterna. Vi har gjort en del kompromisser och hörts över Skype eller träffats utomhus vilket har fungerat bra.

Har du något tips till blivande PTP-psykologer?

Jag har insett värdet av att jobba på en plats där man får en bredd. Om man som blivande ptp-psykolog inte har ett specialintresse och verkligen vill jobba inom ett visst område så tror jag att primärvården och i synnerhet där jag jobbar, med barn och unga, ger en bra bred grund och möjligheter att lära sig många olika delar av yrket.