Ett år med Nära vård i Haparanda

Med hela Haparanda kommun som arbetsplats åker nära vård-sjuksköterskorna Anne Harila och Mervi Rundgren hem till patienter som av olika anledningar inte tar sig till hälsocentralen. Under det år som gått sedan starten har de lotsat många rätt i vården och stöttat kring att bo kvar hemma.

Klockan är 9.30. Sjuksköterskorna Anne Harila och Mervi Rundgren lämnar Haparanda hälsocentral och kör söderut, mot Seskarö och 88-åriga Sune Hietanen som bor granne med hemtjänstens lokaler.

Sune Hietanen har hörselnedsättning och synnedsättning.  Varje dag promenerar han flera kilometer och ber Anne Harila att hälsa till läkaren att han är i toppform. På frågan om han ofta blir ansträngd svarar han att det bara sker när han skottar blötsnö.

”Det racklar och går”, konstaterar Sune Hietanen när sjuksköterskan Anne Harila frågar hur det är.

Tillsammans går de igenom läkemedelslistan för att se vilka mediciner han använder och vilka som kan tas bort. Sune Hietanen får hjälp med medicinerna av hemtjänsten som är en kommunernas främsta part i nära vård.

Besöket i Seskarö tar en dryg timme. Tiden är något som skiljer jobbet som sjuksköterska inom nära vård från att jobba på mottagning.

– Det bästa med jobbet är att vi har tid att ge av vår tid. Om ett besök hos en patient behöver ta två timmar så får det göra det. Vi hinner prata klart och verkligen ta reda på hur det är, säger Anne Harila.

Arbetskläderna är svarta och har Region Norrbotten-tryck. Att ha arbetskläder som skiljer sig från de klassiska vårdkläderna gör att det blir en mer avslappnad stämning i mötet med patienterna.

De planerar sina dagar självständigt. Det finns dagar då besöken avlöser varandra, rekordet är tio besök på samma dag.

– Men eftersom vi själva gjort planeringen blir det inte samma negativa stress som om dagsprogrammet bestämts av någon annan. Dagarna med många besök växlar vi med att sitta på hälsocentralen där vi ringer samtal och sköter administration, säger Mervi Rundgren.

Från Seskarö åker de direkt till kommunhuset. Där har Karungis hemtjänst arbetsplatsträff. Hemtjänsten kan ringa direkt till nära vård-temet, utan att gå via hälsocentralens call me-system för uppringning.

– Jag vill verkligen ge er en stor eloge för hur bra det funkar. Vi har inga höga trösklar och jag har stort förtroende för att ni hör av er, säger Anne Harila.

”Er får vi tag i på en gång”, säger omsorgspersonalen inom Karungis hemtjänst. Både de och nära vård-sjuksköterskorna är nöjda med hur samarbetet fungerar.

Nu funderar hon och Mervi Rundgren på om det skulle vara möjligt att ha en mapp med enkel information hemma hos vårdtagarna som hemtjänsten besöker. Den skulle kunna innehålla kortfattad information om vårdtagaren som kan vara bra för hemtjänsten att känna till. Till exempel att någon har lågt blodtryck och kan bli yr i duschen.

– Då vet ni lättare vad ni ska göra om den personen skulle svimma medan ni är där. Fast vi måste så klart ha medgivande från patienterna och så får våra jurister kolla så att det är okej också, säger Mervi Rundgren.

Efter en snabb lunch kör de iväg till eftermiddagens besök i stadsdelen Marielund. Där bor Tapani Mäkivuoti som tidigare fått diagnosen Parkinson. Nu har han varit på en MR-undersökning i Sunderbyn, något han först var skeptisk till. Då hjälpte Nära vård-sjuksköterskorna att ordna att en följeslagare följde med honom på resan och undersökningen.

– Jag hade inte klarat det ensam, men nu gick det bra. Nu väntar jag på svaret från undersökningen och hoppas att det kommer snart.

Nära vård-teamet har också hjälpt till att ordna videomöte med Parkinson-sjuksköterskan i Kalix. För andra patienters räkning har de samarbetat med onkologen i Uppsala.

I flera år har Tapani Mäkivuoti trott att han haft Parkinson, men eftersom medicinerna inte fungerar utreder man nu om det är något annat. Nu väntar han på svaret från en MR-undersökning.

Inspirerade av att Insikts reporter är på besök tar han fram fotoalbumet och visar bilder från tidigt 90-tal då han och hustrun var statister i långfilmen Kärlekens himmelska helvete där Krister Henriksson spelar en av huvudrollerna.

– Titta, det är så där jag minns dig från min barndom. Lite yngre men med samma skägg, säger Anne Harila och pekar på bild i albumet.

Det har nämligen visat sig att när Anne var barn lekte hon med Tapanis dotter. Sedan sågs de inte på 30 år och det tog lite tid innan hon förstod varför hon kände igen sin nya patient. Dessutom visade det sig att han jobbat för hennes pappa.

– Jag kom till Sverige för 52 år sedan och har lagat skogsmaskiner hela mitt liv, säger Tapani Mäkivuoti.

På väg ner i hälsocentralens garage passerar vi ambulansintaget. Anne Harila och Mervi Rundgren samarbetar med personalen på ambulansen. Det har nämligen visat sig att vid 44 procent av ambulansens utryckningar är det inte medicinskt befogat att ta med patienten till hälsocentral eller sjukhus.

– Nu frågar ambulanspersonalen om de får lämna patienternas kontaktuppgifter till oss. Redan på plats kan de berätta att en sjuksköterska kommer att ringa dem imorgon. Vi kan göra hembesök och reda ut om det finns något vi kan göra för att öka tryggheten så att de inte behöver ringa ambulans för sånt som inte är akut, säger Anne Harila.

”Vi är som barbapappa, vi formar oss efter vad patienterna behöver”, konstaterar Anne Harila och Mervi Rundgren.

Så kallade mångbesökare är också en viktig målgrupp för nära vård-teamet. Mervi Rundgren berättar om en äldre dam som tidigare ringt hälsocentralen varje dag, ibland flera gånger, för olika problem.

– Nu har vi kommit överens om att vi ringer henne en gång i veckan. Det har gjort att hon inte längre känner att hon behöver ringa hälsocentralen hela tiden, hon känner sig trygg med att vi kommer att kontakta henne.

Även om merparten av patienterna är äldre handlar nära vård inte om hur gammal man är utan vad man behöver hjälp med. Det finns barnpatienter, då handlar det nästan uteslutande om olika former av cancer där patienten behöver hjälp med medicinering och annat.

– Barn som behöver palliativ vård är också vårt ansvar och då får vi ibland ta några djupa andetag i bilen. Vi har bra kontakt med onkologen i Sunderbyn och Umeå, säger Anne Harila.

De har olika bakgrunder inom vården. Anne Harila började sin vårdkarriär på akutavdelningen i Haparanda efter att ha läst det internationella sjuksköterskeprogrammet i Kemi. Mervi Rundgren har jobbat 37 år inom vården. I år firar hon 30 år som sjuksköterska.

– Vi kompletterar varandra på ett bra sätt och trivs bra ihop. I helgen ska vi och några andra kollegor åka till Levi tillsammans, säger Mervi Rundgren.

Text och bild: Emma Bergström Wuolo