”För mig är det här världens bästa jobb”

Jenny Jonsson började som telefonistvikarie på Bodens sjukhus för 23 år sedan. I dag ansvarar hon för det mesta som rör regionens växeltelefoni, från registerhantering till röstbrevlådor. ”Jag gillar att hålla ordning, så för mig är det här världens bästa jobb”, säger hon.

På Region Norrbottens intranät finns vinjetten Dagens ros, där regionens medarbetare kan lyfta fram kollegor och andra som man tycker bör uppmärksammas. Det gjorde signaturen Mari i början av sommaren, då hon skrev så här: ”Jag vill ge ett fång med rosor till Jenny i växeln! Hon är en riktigt RN-allvetare, har alltid svar på mina frågor högt och lågt. Möter mig med ett leende och är så rätt person på rätt plats.”

Jenny Jonsson ler när hon får de fina orden upplästa för sig.

– Jag blev rörd och glad när jag hörde vad hon skrivit. Jag visste inte ens om det, det var en som ringde in till växeln som berättade det. Men det stämmer nog att jag är rätt person på rätt plats. Jag trivs ju verkligen med mitt arbete.

Även ordet allvetare kan hon känna igen sig i.

– Ja, det finns ju knappast någon som kan organisationen så bra som en telefonist. Vi kanske inte har så djup kunskap, men vi har ett brett kunnande eftersom vi har att göra med alla olika enheter.

Jenny Jonsson, 50, trivs med jobbet som telefonsupport och förvaltningsledare. Och Röda baracken i Sunderbyn lämnar hon inte i första taget.

Halkade in av en slump

I slutet 1990-talet var Jenny Jonssons plan att börja studera. Men först skulle hon vikariera några veckor i växeln på Bodens sjukhus.

– Jag blev kvar hela sommaren. Sedan läste jag datanätverksteknik under ett år och fick hoppa in då och då under studietiden. Sedan följde långa vikariat som telefonist och sedan ett fast jobb.

Efter ett par år flyttade växeln in i administrationsbyggnaden i Boden där Administrativ service håller till idag. Några år senare slogs den ihop med Luleåväxeln och därmed flyttades Jennys arbetsplats till Luleå sjukhus. När sedan Sunderby sjukhus stod klart var tanken att växeln skulle in i sjukhusbyggnaden, men så blev det inte. I stället fick enheten tillfälliga lokaler i Röda baracken, i norra delen av sjukhusområdet.

– Jag vet inte vad som hände, men man hittade aldrig några lämpliga lokaler och vi blev kvar här. Och det klagar vi inte över, säger hon och räknar upp fördelarna:

– Vi har en uteplats, det är nära till parkeringen och så har vi en liten skog här utanför med harar, ekorrar och massor av fåglar. Nackdelen är att väggarna är av plåt och solen ligger på hela dagarna, så sommartid blir det varmt härinne.

En gång i tiden lanserade Jenny Jonsson namnet Röda paviljongen.

– Men det gick inte hem, så jag har gett upp! Röda baracken är vedertaget, de flesta vet vilken byggnad det handlar om.

Då och då sätter sig Jenny i växeln igen, både för att hon tycker om att hjälpa människor och för att behålla kontakten med yrket.

Certifiering

När det var dags för regionens telefonister att certifieras utsågs Jenny och en kollega till projektledare för Sunderbyväxeln.

– Till att börja med fanns det fem sjukhusväxlar i länet, men vid den tidpunkten var det bara tre kvar. Nu är vi den enda växeln och servar hela länet. Under kvällar, nätter och helger får vi hjälp av ett externt företag, Kalix Tele 24.

Hon beskriver arbetet med certifieringen som intressant. Telefonisterna fick bland annat lära sig mer om välkomstfraser, bemötande, tydlighet och effektivitet.

– Som telefonist gäller det att vara snabb och hålla svarstiderna nere, utan att för den skull tumma på kvaliteten. Vi jobbade bland annat fram olika rutiner för verksamheten.

Fler uppdrag

Nästa steg var en ISO-certifiering av hela dåvarande Gemensam service. När därefter division Service – numera division Regionstöd – skulle certifieras fick Jenny Jonsson fortsatt förtroende att arbeta med kvalitets- och utvecklingsfrågor. Risk- och avvikelsehanteringssystemet Synergi var ett av verktygen för att åstadkomma förbättringar. År 2016 var arbetet klart och division Service certifierades enligt ISO 9001.

– Till slut hade jag så många uppdrag att jag inte längre hann vara telefonist, berättar hon.

I dag, efter omorganisationen, är hennes titel telefonsupport. Tjänsten innefattar registerhantering och support till telefonister och användare, exempelvis när det handlar om röstbrevlådor.

– Jag har även ett nära samarbete med IT och hjälper dem att programmera telefoner, däribland mex-anknytningar. Sedan ordnar jag med plattformen TeleQ, som vården använder för att hantera inkommande samtal. Dit hör att lägga upp användare och att lägga scheman när de ska ringa upp patienter. Dessutom stöttar jag vad gäller divisionens iHSAk-ärenden, alltså person- och organisationsregistret, berättar hon.

Jenny Jonsson tillsammans med kollegan Jim Kvickström, som arbetat som telefonist sedan 2013. Omsättningen av personal är låg på arbetsplatsen.

Förtjust i datasystem

Jenny Jonsson är teamledare för telefonisterna, vilket innebär att hon gör scheman och hjälper till med personalrelaterade frågor. Efter Omställningen har hon dessutom utsetts till förvaltningsledare inom FM, facility management, i division Regionstöd. I rollen ingår att underhålla och uppdatera tio olika system, däribland personalbostädernas bokningsprogram FRI.

– Min kollega på IT-sidan har hand om de tekniska delarna, medan jag ska se till att det finns rutiner, uppdaterade kontaktuppgifter, korrekta avtal och annan dokumentation, berättar hon och tillägger att just datasystem är något hon är road av.

– Det låter kanske konstigt, men jag älskar att lära mig nya datasystem och program av olika slag.

Går in vid behov

Numera har Jenny Jonsson inte någon schemalagd arbetstid i växeln, men går regelbundet in när luckor uppstår vid sjukdom och annan frånvaro.

– Jag vill inte jobba heltid som telefonist längre, det har jag gjort i så många år. Men jag tycker fortfarande att det är roligt de gånger jag sätter mig där och svarar. Det är fint att kunna hjälpa människor. Dessutom är det en fördel att inte släppa jobbet helt om jag ska vara support till telefonisterna.

Den här sommaren ska Jenny Jonsson inte vara ute med båt i skärgården, som hon och hennes man brukar. Semestern är i stället vikt åt att renovera en lägenhet i centrala Luleå. Jenny ser fram emot att lämna villalivet i Gammelstad och i stället få bo i lägenhet. Och hon längtar redan till hösten och jobbet.

– Jag tycker ju att det är så roligt att vara här! Jag tycker om att dona, greja och hålla ordning. Ja, just ordning är jag förtjust i, det måste jag erkänna. Till exempel vill jag alltid själv plocka ur diskmaskinen så att sakerna hamnar rätt i skåpen…

Jenny Jonsson utanför sin arbetsplats i Sunderbyn en regnig sommardag. Hit längtar hon även när hon är ledig.

Lyckligt lottad

Men det är inte bara arbetsuppgifterna som hon längtar till.

– Det här känns som min andra familj. Vi har arbetat länge tillsammans och känner varandra väl. Detsamma gäller Administrativ service i Boden, där jag också är ibland. Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina kollegor, på två ställen.

Du verkar vara en livsbejakande person. Stämmer det intrycket?
– Ja, jag är oftast på gott humör och har nära till skratt. Sedan har jag temperament också, något mina kollegor har fått se. Och visst har jag dippar som alla andra, men då följer jag ett råd jag fick en gång att försöka tänka två positiva tankar för varje negativ. Det mesta är mentalt.

Vad tänker du om framtiden?
– Det har funnits andra jobb att söka i Region Norrbotten, exempelvis inom IT och som administratör. Men jag har det bra och tycker om mina uppgifter. Dessutom så vill jag ju helst vara kvar här, med mina arbetskamrater i Röda baracken!

Text och foto: Ulrika Englund