Fysioterapeuten – en kraft att räkna med

Johannes Wörman, 35, är fysioterapeut i primärvården. Han ser hälsocentralen som ett självklart val för patienter med rörelserelaterad smärta. ”Här finns en stor kompetens samlad under samma tak”, säger han.

Johannes Wörman växte upp i Sunnersta utanför Uppsala. Universitetsstudier följde inom IT och pedagogik, men det var först när han flyttade till Luleå och började på det treåriga fysioterapiprogrammet som alla bitar föll på plats.

– Jag har länge hållit på med olika idrotter, bland annat klättring och styrketräning, och intresserat mig för kroppen, anatomin och maten. En axelskada fick mig att läsa på om sportskador och rehabilitering. För mig var utbildningen till fysioterapeut klockren och jag trivs otroligt bra idag, säger han.

Johannes började jobba på Piteå hälsocentral direkt efter sin examen. Efter tre år bytte han till Bergnäsets hälsocentral, där han nu arbetat i snart ett år.

– I primärvården får jag som fysioterapeut mycket kunskap – det är en stor variation på patienternas besvär. Samtidigt får jag möjlighet att fördjupa mig inom olika områden. Jag kommer inte att lämna primärvården i första taget, säger han.

”Det är givande att kunna hjälpa människor till en bättre livskvalitet”, säger Johannes Wörman, en av regionens fysioterapeuter i primärvården.

Johannes och hans kollega Jens Grönberg tar emot patienter i olika åldrar, från barn till riktigt gamla.

– Min äldsta patient hittills har varit en 97-åring. Vi fysioterapeuter undersöker, behandlar och förebygger besvär i muskler, leder och skelett. Det handlar om att förbättra rörlighet och funktion, men också om att minska smärta, berättar Johannes.

Ingen remiss behövs

Patienterna kommer ofta direkt till dem, utan att passera en läkare.

– Har man problem i en kroppsdel som är kopplad till rörelse är det bara att boka in sig hos oss fysioterapeuter för en bedömning. Det behövs ingen remiss, förklarar han.

Det går även bra att kontakta hälsocentralen för rådgivning, så kan sjuksköterskan skicka vidare till fysioterapeuten.

– Vi får dessutom patienter från allmänläkaren på hälsocentralen och remisser från specialistvården, exempelvis för rehabiliteringsinsatser efter knä- och höftoperationer.

Granne med Johannes har fysioterapeuten Jens Grönberg sitt arbetsrum. Till vänster AT-läkaren John Erlingsen som ska tjänstgöra på Bergnäsets hälsocentral en tid.

På Johannes skrivbord står en Luleå Hockey-mugg med kaffe. ”Jag har ett intressant jobb, en sambo och trivs jättebra i Luleå”, säger den tidigare Uppsalabon. 

Patienterna har olika typer av problem. Det kan röra sig om krånglande nackar, axlar och ryggar. Balanssvårigheter, yrsel och idrottsskador förekommer också. En del har försämringar kopplade till exempelvis stroke och Parkinsons sjukdom.

– Vi är ofta första instans för patienter med besvär som påverkar rörligheten. Bredden gör jobbet varierat. Jag lär mig nytt hela tiden.

Utökar samarbetet

Själv ger Johannes också kortisoninjektioner, akupunkturbehandling och skriver röntgenremisser. Han har utbildning inom ortopedisk manuell terapi (OMT) och inom omhändertagande av patienter med besvär i skuldran (Axelinakonceptet).

Primärvårdens fysioterapeuter besitter överlag en hög kompetens, berättar han.

– Det finns dessutom de som specialiserat sig, exempelvis på axlar, bäckenbotten och stress. Tanken är att vi framöver ska utöka samarbetet och kunna remittera patienter mellan oss fysioterapeuter på de olika hälsocentralerna i Luleå och Boden.

Med hjälp av akupunktur kan patienternas smärtnivåer sänkas.

Ett samspel

Förutom kunskap om människokroppen måste en fysioterapeut ha förmåga att motivera patienterna att ta sin del av ansvaret. Det kan handla om träning, smärthantering och förändrade levnadsvanor.

– Jag kan teoretiskt veta vad som fungerar och förmedla den kunskapen, men det gäller samtidigt att få den man har framför sig att vilja sätta igång. När jag når jag fram och märker att patienten är med på tåget, ja den känslan är nästan beroendeframkallande, säger han och ser glad ut.

Unga personer med idrottsskador är ofta målmedvetna.

– De vill snabbt tillbaka till sin sport. Där är motivationen sällan ett problem – det kan räcka med att lägga upp ett program som de sedan följer.

Fysioterapeutens fokus är på skelett, muskler och leder. För att nå resultat behövs dessutom god kunskap om det mänskliga psyket.

En patientgrupp som ligger Johannes extra varmt om hjärtat är människor med långvarig smärta.

– En del kan ha gått med sin smärta i 20 år och gett upp hoppet lite grann. Arbetet är ofta tidskrävande, men det känns bra när jag kan bidra till ett bättre mående.

Närheten till andra professioner på hälsocentralen är en värdefull tillgång – flera kompetenser finns att tillgå om Johannes bedömer att det behövs.

– Ett exempel är om en patient har så ont att vi måste börja med att smärtlindra innan jag kan ta vid. Det kan våra läkare ordna, säger han.

Team runt patienten

Johannes ingår också i det psykosociala teamet, som fångar upp patienter med långvarig smärta, neuropsykiatriska nedsättningar och långa sjukskrivningar. Förutom fysioterapeuten finns läkare, arbetsterapeut, KBT-behandlare, rehabkoordinator och vårdsamordnare runt patienten.

– Vid just långvarig smärta är det ofta flera faktorer som spelar in. Till exempel kan en skadad muskel som smärtar påverkas av stress. Då behöver vi jobba med det också, för att komma vidare, förklarar han.

Fysioterapeuter är specialister på kroppens rörelse och funktion.

Det är inte alltid primärvårdens insatser räcker, exempelvis vid smärtproblematik eller artros.

– När vi i primärvården inte kommer längre har vi möjlighet att remittera till en högre nivå, exempelvis för smärtbehandling eller en knäoperation i specialistvården.

Privata aktörer

I Luleå söker sig patienter ofta till privata fysioterapeuter. Johannes Wörman tror att det beror på flera saker. Det ena är en allmän uppfattning – en kultur – att det är självklart att söka sig till en privat aktör, exempelvis vid idrottsskador.

– Så är det inte i andra städer, men jag tycker att jag märker av det i Luleå.

Den andra anledningen kan vara att man inte känner till vad en fysioterapeut vid en hälsocentral har att erbjuda – eller ens att de finns.

– Vi behöver bli bättre på att berätta vad vi har för kompetens och om samarbetet med andra professioner. Själv skulle jag alla dagar i veckan vända mig till en fysioterapeut vid min hälsocentral.

Meningsfullt arbete

Det finns också en tredje orsak till att hälsocentralernas fysioterapeuter inte alltid är förstahandsvalet.

– En del tror kanske att man måste vara ordentligt sjuk för att söka sig till oss. Men så är det inte. Vi tar emot patienter med allt från enklare skador till riktigt svåra besvär, säger han.

Johannes beskriver sitt arbete som varierat – och mycket meningsfullt.

– Jag får arbeta med olika typer av människor och kan ofta göra skillnad för dem i deras vardag. Det här är verkligen ett givande jobb!

Text och foto: Ulrika Englund