Gunvor – en av regionens alla ”jobbonärer”

Gunvor Taavo, 69, började som läkarsekreterare på hälsocentralen i Övertorneå för drygt 50 år sedan. I dag är hon en av regionens anställda som fortsätter att jobba efter pensioneringen. "Det ger mig mening och glädje att känna att jag fortfarande kan göra skillnad för patienterna", säger hon.

Idag finns omkring 124 medarbetare i Region Norrbotten som är 66 år eller äldre, varav åtta personer arbetar administrativt i vården (se fakta nedan). En av dem är Gunvor Taavo, som har lång erfarenhet som medicinsk sekreterare. Hon vet exakt vad det är som fått henne att vilja fortsätta efter pensioneringen.

– Det är viktigt att känna att ens erfarenhet värdesätts, att min insats betyder något. Det är också viktigt att ens chef lyssnar på hur man vill lägga upp arbetet. Jag har en suverän enhetschef, Maria Rännare, som gör just det, förklarar hon.

Timanställd

Gunvor gick ner i arbetstid när hon fyllde 65, men jobbade ändå upp till heltid under några år. När hon fyllde 69 år i februari fick hon sluta som fast anställd, men anställdes direkt på timmar. Idag arbetar hon omkring 40 procent, oftast hemifrån.

– En dag i veckan, på fredagar, är jag på plats på hälsocentralen. Resterande tid arbetar jag från bostaden i Juoksengi. Förtroendet från min chef att låta mig jobba på distans har varit helt avgörande för mig, säger hon.

Inne på hälsocentralen i Övertorneå är det full fart. Gunvor småpratar med sina kollegor och hälsar på patienterna på väg till och från sin arbetsplats.

Under de första 18 åren av sitt yrkesliv skrev Gunvor diktat på skrivmaskin. I november 1993 infördes VAS och journalerna digitaliserades.

I postrummet stannar hon till vid en elektrisk skrivmaskin, en gammal trotjänare som hälsocentralen har låtit vara kvar av nostalgiska skäl.

– Vi skrev ju journalanteckningar med skrivmaskin på papper fram till november 1993, då det vårdadministrativa systemet VAS infördes och landstinget började med digitala journaler. Jag är tekniskt intresserad och fick som VAS-administratör vara ett stöd för mina kollegor under övergången, berättar hon.

Breddat ansvar

Till hälsocentralen kom hon som 19-åring i april 1975. Ung och förväntansfull, med en färsk examen från en halvårslång utbildning till läkarsekreterare. I dag lyder benämningen på yrket medicinsk sekreterare, vilket också speglar det breddade ansvarsområdet.

– Utbildningen i Luleå var bra, men sanningen är att jag fick lära mig det mesta när jag kom hit. Jag hade en fantastisk duktig kollega, Mariann, som tog emot mig och lärde upp mig.

”Jag har en chef som litar på mig och ger mig frihet att bestämma varifrån jag ska jobba. Samtidigt är hon noga med att jag ska sitta ergonomiskt riktigt både på hälsocentralen och vid datorn hemma”, säger Gunvor Taavo.

Redan från början tyckte hon att arbetsuppgifterna var intressanta. Samtidigt har yrket varit i ständig utveckling. I dag syns inte ett spår av högarna med pappersjournaler som förr kunde torna upp sig på borden.

– Ja huja, det var stressande att se de där högarna. Då visste vi att vi hade långa arbetsdagar framför oss och troligen skulle få jobba till sent på kvällen. En hel del tid fick vi också lägga på att leta fram rätt journaler, minns hon.

Digital diktering

Förutom uppdraget som systemansvarig vid införandet av VAS var Gunvor inblandad när telefonisystemet TeleQ togs i bruk. Ytterligare en stor förändring var när den digitala dikteringen infördes år 2000.

– Tidigare talade läkaren in uppgifterna i en diktafon. Vi hämtade de små banden, lyssnade av och skrev ut, till att börja med på papper och sedan i datorn. Det förenklade mycket när vi kunde ta del av deras inläsningar direkt via datorn, berättar hon.

Den senaste stora förändringen har varit övergången från VAS till Cosmic.

– Det har gått över förväntan, tycker jag. Trots att jag är äldre nu så tycker jag alltid det är intressant att lära mig nytt.

På hälsocentralen i Övertorneå finns ett team med fem medicinska sekreterare. Från vänster Gunvor Taavo, Pia Bjarnestig, Anne Rauma och Elin Eriksson. Saknas på bilden gör Ruth Lindberg, som liksom Gunvor fortsatt att jobba efter pensioneringen.

Spindel i nätet

Hennes drivkraft genom yrkeslivet har varit att hjälpa patienterna på bästa sätt – och hälsocentralens läkare.

– Jag vill att det ska bli så bra som möjligt för patienterna, det är för dem jag finns här. Journalerna ska bli utskrivna så snabbt som möjligt, remisserna ska vara korrekta och skickas till rätt instans. Vi medicinska sekreterare sitter som en spindel i nätet och har koll på mycket.

Deras administrativa insatser gör att läkarna får läkarna mer tid till patienterna.

– De har mycket att göra och hålla reda på. Till exempel ändras adresskoder till höger och vänster. Som medicinsk sekreterare kan jag få det att bli rätt ändå.

Hjälper andra hälsocentraler

Gunvor tycker det är stressande när skrivarbete hopar sig – hon vill inte hamna efter med diktaten. Därför vet hon också vad det betyder för en medicinsk sekreterare att få avlastning vid arbetstoppar.

– Just nu hjälper jag Överkalix, men skriver även mycket för Övertorneå. Här på hälsocentralen är vi numera fem medicinska sekreterare, säger hon och berättar att hennes kollega Ruth Lindberg också jobbar 40 procent efter ett 48-årigt yrkesliv.

I våras firade Gunvor sitt 50-årsjubileum som anställd på hälsocentralen.

Gunvor Taavo började som läkarsekreterare i Övertorneå som 19-åring. Numera jobbar hon mest hemifrån, men är på plats varje fredag.

Med sin långa erfarenhet och sitt gedigna kunnande har Gunvor en hög kapacitet, berättar en av cheferna före intervjun. Själv är hon blygsam när hennes kompetens förs på tal.

– Det där får andra avgöra. Men jag är i alla fall så pass gammal att jag inte är rädd för att säga till om någon doktor dikterar otydligt. Det är ju jätteviktigt att vi medicinska sekreterare hör exakt vad läkarna säger så det blir rätt i journalen.

Vad säger du då?

– ”Hördu, nu får du skärpa dig!”. Men jag säger det med glimten i ögat, förklarar hon och skrattar.

Fortsätter gärna

I april i år firade Gunvor sitt 50-årsjubileum som anställd genom att bjuda alla arbetskamrater på smörgåstårta. Hon passade också på att dikta om sitt arbetsliv. Bland annat skojade hon om att kollegorna får stå ut ett tag till med henne – hon kan ju koden till varje dörr.

– För mig är arbetet ett sätt att hålla igång, både fysiskt och mentalt. Det är roligt att kunna rycka in och hjälpa till. Jag känner mig uppskattad och fortsätter gärna några år till, säger hon.

Text och foto: Ulrika Englund

Fakta

• Region Norrbotten vill att fler ska välja att fortsätta jobba efter pensioneringen. I den nya anvisningen för medarbetarsamtal finns därför två frågor som ska ställas till alla som fyllt 60 år: Hur ser du på ditt framtida yrkesliv? Vad skulle kunna bidra till att du kan och vill arbeta längre?
• Regionens medarbetare har rätt att arbeta kvar till och med den månad de fyller 69 år. Vill de därefter fortsätta jobba och behov finns får de, i överenskommelse med chef, göra det med en visstidsanställning eller en så kallad timanställning (intermittent anställning).
• I Region Norrbotten finns 124 anställda som är 66 år eller äldre, enligt statistik från den 31 juli i år. Av dem är 91 tillsvidareanställda och 33 visstidsanställda.
• De två yrkesgrupper som är störst i gruppen 66 år eller äldre är läkare och sjuksköterskor (15 procent respektive 15 procent). Medarbetare inom administrativ vård, däribland medicinska sekreterare, utgör 6 procent. Det motsvarar åtta personer.

Källa: HR