Här är målet att återta en del av livet

Till Öppenvårdsrehab kommer personer från 18 år och äldre som är i behov av rehabilitering. En del har medfödda svårigheter, andra har förvärvade skador eller sjukdomar. Målet med rehabiliteringen är att genom aktivitet och träning bidra till ett mer självständigt liv.

Öppenvårdsrehab finns på alla sjukhus i länet. Jag träffar teamet som arbetar för Boden/Luleå på deras veckomöte en decembermorgon. I teamet ingår arbetsterapeuter, fysioterapeuter och en kurator. Tillsammans arbetar de med rehabilitering av personer med olika typer av diagnoser, till exempel MS, Parkinsons, cancer, reumatism, stroke eller ryggmärgsskador. Ytterligare diagnoser kan vara personer med utmattningssyndrom eller post covid.

– De som kommer till oss har någon form av svårighet som medför fysiska, psykiska och/eller sociala begränsningar. De kommer för att deras liv har blivit förändrat på grund av någon sjukdom, berättar Petter Holmfrid som är arbetsterapeut.

För att få komma på en rehabperiod ska man ha behov av minst två av teamets yrkeskategorier. En remiss till kliniken kan skrivas av legitimerad personal på en hälsocentral, kommun eller sjukhus alternativt att personen själv skickar in en vårdbegäran.

– Vi träffar alltid personen som remitterats och gör en egen bedömning av deras svårigheter. Om man känner sig osäker på om man ska skicka en remiss eller inte, är det bättre att skicka än att avstå, säger Petter Holmfrid.

Förutom arbetsterapeut, fysioterapeut och kurator finns även tillgång till logoped. Tillsammans samarbetar och planerar de rehabperioden. Ambitionen är att bidra till att patienten blir mer självständig och kan leva ett så aktivt liv som möjligt.

En del av teamet på Öppenvårdsrehab. Från vänster: Petter Holmfrid, Emma Andreasson, Linnéa Fors Savilahti, Sanna Lindgren samt Linda Samuelsson

Behovet styr

Varje vecka träffas teamet för att gå igenom nyinkomna remisser. I remisserna tittar de på vilket behov den som är drabbad har och utifrån det görs en prioriteringsordning. Därefter kallas personen till en bedömning med arbetsterapeut och fysioterapeut inför en eventuell uppstart av rehabperiod.

– På första mötet med patienten pratar vi mycket om vad som begränsar dem i det dagliga livet och i de aktiviteter de vill göra. Aktiviteter är ju en viktig del av livet och vi vill hjälpa dem att återta funktioner och meningsfulla aktiviteter. Det kan ju vara helt olika saker för olika personer, säger Linnéa Fors Savilahti, arbetsterapeut.

När rehabperioden sedan startar gör varje profession sina yrkesspecifika undersökningar. På så sätt får de så mycket information som möjligt om vilka resurser och begränsningar personen har.

– Efter cirka två veckor sätter vi oss tillsammans med personen och gör en rehabplan. Där formulerar vi mål utifrån vad hen tycker är viktigt. Det kan till exempel vara att personen vill klara av en självständig förflyttning eller tillaga en måltid, säger Emma Andreasson, fysioterapeut.

Varje vecka har teamet remissgenomgång.

Lustfylld träning

Under rehabperioden kommer patienten till kliniken mellan två till fem gånger i veckan. Beroende på hur mycket personen orkar och vilka professioner som är inblandade kan besökstiden variera.

– Vi tränar på det som patienten har tyckt varit roligt och försöker göra det lustfyllt. Det kan vara ett fritidsintresse, det kan vara något du vill göra hemma eller ute. Ett mål som ger energi och kanske bidrar till att hålla motivationen uppe, säger Annika Strömberg, fysioterapeut.

Det finns inget färdigt koncept utan alla får en individuellt utformad plan. Teamet arbetar på plats på kliniken men träningen kan också ske i personens hem eller ute i samhället. De kan till exempel träna på att gå till affären, ta bussen eller ta sig fram i olika miljöer. Träningen sker alltid där behovet finns. För någon som bor i en tvåplansvilla med badrum och sovrum på övre plan, kan målet vara att ta sig dit.

– Då kanske vi börjar träna på kliniken för att få tillbaka balansen och stärka benen. Vi tränar att gå i trappor. Vid behov åker vi hem till patienten och ser över miljön. Har de till exempel ledstång på enbart ena sidan i trappan måste träningen utgå från det. Det är ju i hemmet det ska fungera, säger Sanna Lindgren, fysioterapeut.

Träningen sker där behovet finns, till exempel på busshållplatsen för att lära sig att ta sig upp på bussen. 

Många av patienterna har kognitiva nedsättningar som gör att det är svårt att få ihop tillvaron. En del begränsas av hjärntrötthet. De kan behöva hjälp med att förstå hur det påverkar dem men också stöd med att hitta strategier för att hantera sin vardag. Utöver träning inom specifika moment jobbar teamet också med struktur, planering och prioritering i vardagen.

– Patienten kanske har svårt att planera, förstår inte klockan eller har svårt att hitta i sin omgivning. Vi hjälper dem med strategier och att få ihop en balanserad tillvaro, säger Linda Samuelsson, arbetsterapeut.

Närstående viktiga

En del i arbetet handlar om att öka egenansvaret hos den som är drabbad. Det är inte bara träning och det som sker på kliniken som är viktigt, utan det är också vad man gör övriga delen av vardagen. Rehabtiden ska leda till att patienten blivit mer självständig när det är dags att lämna kliniken. Här spelar närstående en viktig roll då en stöttande omgivning är betydelsefull oberoende hur hårt drabbad personen är.

– Det är viktigt att närstående stöttar på rätt sätt. Att de hjälper när de behövs och backar när personen själv klarar att utföra sina aktiviteter säger Anna-Karin Mäki, fysioterapeut.

När rehabperioden avslutas gör teamet och personen en sammanfattning och utvärdering av målen. Personen får då berätta om sin upplevelse av rehabperioden och hur de tycker att målen har uppfyllts. De flesta utvärderingarna visar att patienterna är nöjda med sin rehabilitering.

Arbetsterapeuten på Öppenvårdsrehab kan hjälpa patienten att bli mer självständig i vardagen.

Meningsfullt arbete

Teamet är överens om att det roligaste med arbetet är att få följa patienterna och se dem bli mer självständiga i vardagen och lyckas med sina mål. De motiveras av att se personerna förbättras genom rehabiliteringen och känner att deras arbete är meningsfullt.

– Ibland träffar man på någon ute på stan som till exempel är ute och handlar med frun. De har återtagit livet och de känns som att vi har fått vara en del i det, en härlig känsla, säger Emma Andreasson, fysioterapeut.

Text och foto: Marie Larsson