Henrik – en av regionens ljusbärare

Henrik Larsson kommer med ljus till Region Norrbottens medarbetare och besökare, men även med värme, vatten och ventilation. ”Vi drifttekniker ska se till att regionens lokaler fungerar så felfritt som möjligt”, säger han.

Någon lucia presenterar vi inte idag, däremot en av regionens ljusbärare. Som drifttekniker får Henrik Larsson rycka ut när lampor och annan belysning inte fungerar. Ibland är det glödlampor och lysrör som behöver bytas, ibland är det en säkring som gått.

– Så här i juletid händer det att det blir kortslutning sedan personalen satt igång för många juldekorationer, elektriska grejer som man kanske inte har full koll på, berättar han.

Henrik Larsson är en av tolv drifttekniker som tar hand om regionens fastigheter i Luleå och Bodens kommuner. Hela gänget utgår från Sunderby sjukhus där de har sina lokaler med utrustning och maskiner. Där finns även en central varifrån anläggningarna som producerar och distribuerar elektricitet, värme och ventilation övervakas.

– Vi ser om det är något som behöver åtgärdas och åker ut – det handlar bland annat om värme, kyla, ventilation, vatten och avlopp. Vi ansvarar för drift och skötsel av allt som har med fastigheterna att göra, ja allt som kan gå sönder, säger han.

Henrik Larsson är en av tolv drifttekniker som ansvarar för Region Norrbottens fastigheter i Luleå och Boden.

Viktig funktion

Många ärenden kommer också in via deras orderhanteringssystem, där enkla och mer omfattande uppdrag blandas. Det kan handla om allt från krokar som ska skruvas upp till strömlösa vägguttag, kalla rum, trasiga fönster, krånglande ventilation eller något annat som ställer till det för verksamheten.

– Det roligaste tycker jag är att göra större felsökningar och komma på vad som behöver göras för att det ska fungera igen, säger Henrik Larsson. 

Han konstaterar att driftteknikerna på ett sätt utgör ryggraden i Region Norrbottens verksamhet.

– Det är nog inte alla som känner till eller värdesätter det vi gör. Men om inte personalen har en fungerande arbetsplats att gå till så fungerar ingenting. Utan ventilation i en operationssal kan man inte operera. Har man inte ström så ser man ingenting. Om kylen lägger av kan läkemedel för miljoner förstöras.

Driftutrymmet med ventilationsaggregat och kylmaskin vid Blodgivningen i Luleå är ett av alla ställen Henrik Larsson regelbundet besöker. ”Jag tycker om att jobbet är så pass varierat, den ena dagen är sällan den andra lik”, säger han.

Test av brandlarm

Den totala fastighetsytan i de två kommunerna är en bra bit över 100 000 kvadratmeter plus hela Sunderby sjukhus. Även fastigheter som regionen hyr ut till andra, exempelvis det kommunala äldreboendet i Harads, ska skötas om. Samtidigt tar de hand om fastighetsrelaterade uppdrag i lokaler som regionen hyr av andra, exempelvis i hälsocentralerna i Råneå och Gammelstad.

– Vissa delar tar vi hand om och andra ansvarar fastighetsägaren för. Det finns en gränsdragning där som bestämmer vem som ska göra vad.

Henrik Larsson är tillsammans med en kollega ansvarig anläggningsskötare i de yttre områdena, det vill säga alla fastigheter förutom Sunderby sjukhus.

– Vi kontrollerar bland annat det som rör det brandtekniska enligt gällande föreskrifter. Vi har uppsikt över allt som har med brandlarm att göra och gör regelbundna tester, säger han.

Hjälps åt

Henrik Larsson är själv inte vidareutbildad inom något speciellt område, exempelvis elektronik.

– Jag är inte nischad utan pysslar med allt möjligt. Om det behövs åker vi ut två och två och jag kan då ta med den kollega som är specialiserad inom det aktuella området. Det händer också att vi tar in underleverantörer.

Sin egen kunskap som tekniker har han skaffat sig genom praktiskt arbete.

– Efter gymnasiet i Överkalix jobbade jag tio år i min pappas företag; vi hade lager och producerade spån för djurströ och isolering. Emellanåt var jag iväg till gruvorna i Malmfälten som mekaniker vid reparationsstopp, berättar han.

Henrik Mahindra Larsson föddes i södra Indien men kom redan som liten till Nybyn i Överkalix.

Gick över till regionen

År 2014 började han i företaget GK, Gunnar Karlsen, som då hade hand om regionens fastigheter i Luleå och Boden. När Region Norrbotten fyra år senare tog över driften i egen regi följde han och två kollegor med.

– Förutom att Sunderby sjukhus tillkom var arbetsuppgifterna exakt desamma. Vi bytte egentligen bara kläder och arbetsgivare!

Jobbet som drifttekniker beskriver han som omväxlande.

– Vi vet sällan i förväg hur arbetsdagen kommer att se ut. Det kan också hända akuta saker då man måste släppa det man håller på med och snabbt åka iväg och försöka åtgärda något oförutsett. Det är även lärorikt, man lär sig nya saker nästan varje dag.

Många av regionens fastigheter har hunnit bli mellan 40 och 50 år.

– Det är gamla grejer och mycket kan hända med exempelvis avlopp, ventilation och elektricitet, säger han.

Akuta situationer

Ibland uppstår akuta situationer. Henrik Larsson har varit med om när avloppsvatten med otrevligt innehåll pressats upp genom golvbrunnar och svämmat över i lokalen. Andra gånger har det stått och spolat vatten för fullt ut ett rör. Om det blir strömlöst är det ofta också bråttom – det gäller att snabbt få igång datorer och läkemedelskylar.

– Det viktiga är att ta rätt beslut om det uppstår en akut situation för att lösa den på bästa sätt. Man får försöka behålla lugnet, men visst kan det bli en stress – man vet ju att mycket pengar kan gå till spillo. I värsta fall kan det vara en fara för människors säkerhet.

I det läget kan Henrik Larsson vara hjälpt av sina erfarenheter på isen. Som hockeymålvakt under närmare 30 år i Överkalix IF är han van vid pressade situationer.

– Inte vet jag, men visst kan det vara en fördel. Som målvakt är man van att befinna sig i en utsatt position och har lärt sig att hantera det.

Tacksam

Henrik Larssons eget liv började också dramatiskt – men det minns han inget av. Han föddes i Bangalore, en mångmiljonstad i södra Indien. Som liten hamnade han på barnhem och var bara nio månader när han anlände till flygplatsen i Luleå där hans mamma och pappa väntade.

– En kvinna från barnhemmet följde mig till Sverige. Tydligen var det minus 30 i Norrbotten den dagen, en viss skillnad jämfört med Indiens plus 30 grader, berättar han.

Henrik har inget minne av sina första månader. Han kan förundras över vilken vändning hans liv tog, men har inte känt någon direkt längtan efter att besöka sitt första hemland eller söka efter sina biologiska föräldrar.

– Jag kanske inte ens hade levt idag med tanke på hur fattigt det är i vissa delar av Indien. I stället fick jag den bästa tänkbara uppväxten i Överkalix. Jag är väldigt tacksam över att jag hamnade där jag hamnade.

Så här är vi inte vana att se Henrik, men sant är att han och hans kollegor sprider både ljus och värme i vintermörkret. 

Nära till skratt

Numera bor han i Luleå med sambon Sofie och är själv förälder. För 1,5 år sedan föddes dottern Indra. Namnet är valt utifrån kopplingen till Henriks indiska förnamn, Mahindra.

– Just nu är det intensivt med småbarn och allt. Vi får se om jag framöver börjar fundera mer över min bakgrund. Jag tror att det hade varit annorlunda om jag adopterats när jag var äldre, men nu är Överkalix och Luleå så självklart hemma för mig.

Förutom att Henrik löser problem så sprider han också glädje – han har nära till skratt och småpratar gärna med dem han möter.

– Alla har väl tyngre dagar någon gång, men oftast är jag på gott humör. Jag försöker göra det bästa av varje arbetsorder. Folk blir nöjda när man löser deras problem – som drifttekniker får man ofta känna sig uppskattad. Att kunna göra människor glada känns fint!

Text: Ulrika Englund
Foto: Michael Törnkvist