Malte checkar ut efter 42 år

Malte Brännström har arbetat som läkare inom primärvården i Boden i 42 år. I augusti, efter åtta års arbete på övertid, checkade han ut från Sandens hälsocentral för att bli pensionär.

Sandens hälsocentral har varit Maltes arbetsplats i 30 år. Han är en känd profil för många som besökt hälsocentralen genom åren. Vissa patienter har han följt i fyra generationer. Några av arbetskamraterna har han arbetat med i 20 år, någon enstaka i hela 30 år. Idag är han 73 år ung och säger att det känns bra att sluta för man måste göra det någon gång.

Malte vid dörren som han passerat genom i 30 år.

Ville bli veterinär

Malte är född och uppvuxen i Överkalix. Hans mamma var hemmafru men jobbade extra ibland i kiosken, på Konsum och på Maximbiografen som Maltes morfar ägde. Att bli läkare var inte ett självklart val för Malte.

– Jag tyckte väldigt mycket om djur och ville bli veterinär. När jag skulle välja yrke sas det att det snart inte skulle komma att finnas några veterinärer. Det var ju en felbedömning såklart, men jag har aldrig ångrat mitt yrkesval att bli läkare. Jag ville jobba med sjukvård.

Han visste att han inte ville bli något inom kirurgi, det passade inte honom. Däremot kändes internmedicinare eller psykiater intressant.

– Vi hade en fantastisk lärare i Umeå som gjorde att jag tyckte psykiatrin verkade roligt. När jag sen gjorde AT på distrikt vilket man gör i sex månader kände jag – jamen det HÄR är det jag vill jobba med. Sen är det ju ganska mycket psykiatri på hälsocentralerna också.

Leva med osäkerhet

Första arbetsplatsen i Boden blev på den då nybyggda vårdcentralen Björknäs. Där var han i tio år. 1990 blev han chef på en vårdcentral mitt i centrum och jobbade där i två år. Under den tiden blev det bestämt att det skulle bli en ny vårdcentral på Sanden som stod klar 1992. Malte var med när man projekterade för Sanden och säger:  

– Jag har varit med från när det byggdes och har därför alltid sagt att ”det här är ju mitt ställe det här”. Nu är det en grön ö och med en fantastisk arbetsmiljö. Jag har aldrig haft en tanke på att byta arbetsplats.

Malte berättar att han under sin karriär haft olika befattningar. Han har varit chef på en hälsocentral, försäkringsläkare och chefsläkare.

– Jag tycker själv att jag mår bäst när jag får jobba med patienter, det har jag alltid älskat och det är det som är grunden i arbetet.

Genom åren han också varit handledare till läkare som genomgår sin utbildning. Han säger att han vill att alla ska bli distriktsläkare och fortsätter:

– Fast egentligen säger jag till en del att om du är en person som ska ha kontroll över tillvaron, då ska du inte bli distriktsläkare. Då ska du bli något inom ett smalare expertområde där du kan känna att du kan allt perfekt.

Som distriktsläkare har man mängder av olösta problem hela tiden och kan man inte leva med det blir det för stressigt helt enkelt, fortsätter Malte.

– Då far man hem och funderar om man gjorde rätt eller inte. Du måste vara stresstålig och kunna leva med osäkerhet. Vi möter ofta personer i början av ett tillstånd som vi inte riktigt vet vad det ska bli.

På grund av mängden patienter så måste man jobba probleminriktat, säger Malte. Vad söker du för idag? Det viktigaste för patienten är att de känner att deras problem är löst när de går därifrån.

Som distriktsläkare måste du vara stresstålig, säger Malte.

Din befolknings läkare

Roligast med jobbet tycker han är att det är ett väldigt blandat jobb. När Malte kommer på morgonen så vet han inte vad som väntar. Det är allt från små barn till äldre. Det är lätta problem till svåra problem. En sak som är viktig tycker Malte är kontinuitet, att patienterna får träffa samma läkare.

– Det är kärnan i det här jobbet. Största vinsten är kontinuitet, både för patienterna och för mig. Mitt rekord är 23 patienter på en förmiddag. Det är inga problem, för efter 30 år så känner jag allihop. Kommer det en ny AT-läkare så säger vi till hen, du får fyra patienter och så får du säga till om du orkar ta fler. Vi begriper att det är så det är.

Malte berättar att han gjort en undersökning på en kvinna samma morgon. Kvinnan träffade han på BVC första gången när hon var sex månader och nu har hon ett eget barn. Han har även haft hennes mormor och mamma som patient.

– Jag kan inte trycka nog mycket på att ska man vara distriktsläkare så ska man stanna på samma ställe. Det är meningen med jobbet. Efter tio år så skördar man frukterna av att ha varit länge på samma ställe, det blir så lätt att jobba. Du ska vara din befolknings läkare, det är det som är kul.

Malte undersöker en av sina patienter den sista dagen innan pension.

Högre krav nu

Mycket har förändrats under de 42 år som Malte har varit läkare. Han upplever att kraven från allmänheten har blivit mycket högre och tycker inte att det är jämförbart med hur det var när han började. En förändring enligt honom är att läkarna nu gör mycket beställningsarbete.

– Folk kommer med en färdig lista på vad som ska göras. Det är inte säkert att det var bättre förr, men då stod man med mössan i handen och lyssnade på vad doktorn sa och sen gick man hem. Nu är det ett helt annat tryck. Folk har läst, googlat och sett på tv och det måste man bemöta.

Han menar att det har att göra med samhällsutvecklingen. Människor har andra krav nu. De söker sig såklart till läkare för att de är oroliga, men det blir inte bättre av folk läser i tidningen ”har du den okända folksjukdomen..?”. En annan förändring som Malte varit med om är digitaliseringen av vården. Den ser han som en jättestor utveckling och att den medfört att man i dag jobbar mycket mer effektivt.

– Tänk när vi hade pappersjournaler och det låg pappershögar överallt, så dåligt det var, inte minst för sekretessen. Det är mycket bättre idag.

Jag frågar Malte om det finns något han inte kommer att sakna när han går i pension. Utan att blinka svarar han det administrativa arbetet och fortsätter:

– Det ska skrivas och dokumenteras så otroligt mycket. Nu är jag ju van och har korta diktat men de nya doktorerna har långa. Sen är det färdtjänstintyg, parkeringsintyg, intyg för körkort, sjukskrivningar, högkostnadsskydd m.m. Det är en enorm administrativ börda.

Digitaliseringen av vården är en jättestor utveckling, tycker Malte.

Musik och trädgård

Malte och hans fru Kristina bor i ett hus vid en sjö utanför Boden. De har en stor trädgård och ett litet skogsskifte. Där finns det massor att ägna sig åt.

– På sommaren är det utevistelse som gäller, vi gillar att vara i skogen. Jag ägnar jättemycket tid åt trädgården och det kommer det bli ännu mer av nu. Det kommer vara noll problem med sysselsättning för det finns så mycket roligt att göra.

Musik är ett stort intresse och i Maltes rum på hälsocentralen hänger en gitarr. Han skrattar och berättar att han brukar säga att han spelar tio instrument och två av dem bra. Gitarr och bas. Faktiskt har han även ett förflutet i en dansbandsorkester.

– Vi började spela på 80-talet. Jag jobbade på Björknäs då och frågade min chef om jag kunde få vara ledig i två och en halv månad. Chefen tyckte ju inte att det lät bra, men jag sa ”vet du, det spelar ingen roll vad du säger för jag far i alla fall”. Och så blev det så att vi for flera somrar på raken. Tänk dig tre månader med bara musik, det var fantastiskt roligt, säger Malte.

Dansbandet tränade för shower och var ett gäng tillsammans med reseledare. De spelade på Rhodos, Cypern, Kreta och Turkiet uppträdde bland annat på Sunwing hotels. Därefter fortsatte bandet spela på hemmaplan under många år. Nuförtiden spelar Malte på pubaftnar och surströmmingsskivor.

– Nu får jag börja spela på PRO och SPF. Jag spelar ensam eller i en duo tillsammans med en kollega här på hälsocentralen.

Förutom musik och trädgård blir det också resor berättar Malte. Fast kanske inte som det var förr med tanke på hur det ser ut nu.

– Och så har jag ju fem barn. En bor i Halmstad, en i London, en i Stockholm och två här i Luleå. Jag tror jag kommer att trivas bra som pensionär. Min fru går också i pension och då kan vi ju gå hem båda två och ha det bra, så det är inte med bävan jag pensionerar mig, säger Malte

Malte har fått många reaktioner från sina patienter. De flesta förstår och säger att det kanske är dags för pension, men att det ändå är synd. Då kontrar Malte med att han kommer att komma tillbaka och vikariera ibland. Han avslutar med att säga:

– Jag vet att jag kommer att komma tillbaka någon gång ibland, det är klart att det spelar roll. Jag får träffa mina patienter men framför allt alla jag har jobbat med.

Text och foto: Marie Larsson