"Mellanöreskirugi är ett väldigt fint hantverk"

För att vi ska uppfatta ljud på bästa sätt krävs ett fungerande mellanöra. Via hammaren, städet och stigbygeln förstärker det de ljudvågor vi tar emot och överför dem till innerörat. Mellanöreskirurgen Anton Rönnblom på Sunderby sjukhus har i sin forskning sett närmare på mellanörats mekanik. Han har också, bland annat med inspiration från fåglars anatomi, undersökt vilka hörselbensproteser som ger bästa möjliga ljudöverföring.

Intresset för svunna tider avspeglar sig så snart man kliver in i huset hos Anton Rönnbloms familj i Gammelstads kyrkstad. Riddarrustningar i hallen, medicinska instrument från förra seklet, en egenhändigt huggen runsten på innergården och en veteranbil av modell Morgan på infarten är bara några tecken på det.

Det i stort sett totalrenoverade huset, egenhändigt finsmide av bland annat öronben, handgjorda knivar och egentillverkade möbler ger också en inblick i intressesfären. Det gemensamma intresset för medeltidshantverk var för övrigt bakgrunden till att han träffade sin hustru, som arbetar som gynekolog.

Läkare eller guldsmed

Sedan 2008 har Anton Rönnblom arbetat på Sunderby sjukhus, där han sedan två år tillbaka är överläkare på öron-näsa-hals-kliniken och otokirurg, det vill säga mellanöreskirurg.

– Från början valde jag mellan att bli läkare eller guldsmed och när jag till slut bestämde mig för läkaryrket hade jag egentligen tänkt bli handkirurg, men jag blev övertalad av min kollega Krister Tano att bli öronkirurg eftersom det var dålig återväxt i den specialiteten. Han var för övrigt också den som övertalade mig om att sluta med kampsport eftersom man som kirurg behöver vara rädd om sina händer …

Många av de patienter som behöver mellanöronskirurgi kommer från länder där vårdnivån är lägre och de har gått med sina hörselproblem och infektioner i uppåt 30 år ibland, berättar Anton Rönnblom. ”De är ofta väldigt tacksamma över att slippa ha ont och att det rinner i öronen”. I bakgrunden skymtar en egenhändigt tillverkad runsten.

Tidskrävande operationer

Han fortsätter:

– Att jobba som öronkirurg påminner lite om att jobba som guldsmed eftersom båda yrkena handlar om att pilla med små delar. Mellanöronskirurgi är ett väldigt fint hantverk med målet att förbättra hörseln hos patienterna. Man opererar i mikroskop och det rör sig om är precisions- och tidskrävande operationer. Resultatet beror både på själva operationen och av individuella läkningsförhållanden. 

När vi ses håller han på jobbar med kappan, en sammanfattning av de fyra forskningsdelar som ingår i hans doktorsavhandling.

– Från början var jag tveksam till att börja forska eftersom jag tänkte att det tog tid från patientkontakterna, men när kollegorna bad mig om hjälp att bygga ett instrument de behövde till forskningen och jag fick följa med dem på en forskningsresa till Antwerpen ändrade jag uppfattning. Där insåg jag fördelen med att i labbmiljö testa proteser och teorier som kunde komma patienter till nytta utan att utsätta dem för risker.

Hörselben från hornuggla

Det kollegorna i Antwerpen forskade i var mellanörats mekaniska egenskaper hos människor och djur.

– De hade bland annat ägnat sig åt fågelforskning och inspirerat av det utvecklade vi en ny protes inspirerad av fåglars anatomi och hörselbenet från en hornuggla. Det har visat sig ha de bästa egenskaperna av de olika typer av proteser som vi studerat. Det har till och med kommit internationella förfrågningar om att producera sådana proteser, men det ligger för närvarande lite utanför mina planer, säger han.

Anton Rönnbloms egentillverkade hörselben i brons med hammaren, städet och stigbygeln.

Här har Anton Rönnblom själv illustrerat mellanörats anatomiska uppbyggnad.

Temporalbenen

Anton Rönnbloms forskning har fokus på mellanörats hålighet i temporalbenen, det vill säga de benpartier som återfinns på kraniets bakre sida och är placerade runt öronen.

– Donerade temporalben från avlidna personer, som gett sitt tillstånd att använda kroppen till forskningsändamål, används i den kirurgiska utbildningen för att träna sig på mellanöronskirurgi. Syftet är förbättra resultaten och minska risken för patientskada, berättar han.

Hans forskning är inte helt lätt att sammanfatta, men han konstaterar att för att vi ska uppfatta ljud på bästa sätt krävs ett fungerande mellanöra.

– Jag har med det som utgångspunkt undersökt mellanörats mekaniska egenskaper, hur trumhinnan och de tre hörselbenen hammare, städ och stigbygel på ett effektivt sätt överför ljudenergin till innerörat. Genom att bryta den naturliga uppbyggnaden av hörselbenskedjan har mitt forskningsteam också kunnat testa olika former av rekonstruktion för att se vilka protesegenskaper som bäst återskapar ljudöverföringen.

Anton Rönnblom framför familjens hus i Gammelstad. ”Vår dröm var antingen att bo i kyrkbyn eller i en Norrbottensgård och vi fick både och”, säger han och berättar att huset var i dåligt skick då de köpte det och att de byggt om i stort sett det mesta.

Laserdopplervibrometer

Han fortsätter:

– Tidigare har man framför allt studerat mellanöresmusklerna på djur, men jag har utgått från människor. Det är en bra grund för framtida forskning gällande musklernas egenskaper och funktion.

När det gäller hörselbensproteser, som tillverkas antingen av patientens egna ben eller av titan, har forskningen handlat om att studera vilka egenskaper hos proteserna som är viktiga för bästa möjliga ljudöverföring.

Finger i blött öra

Han berättar att den vanligaste metoden att mäta hörselkvaliteten är med hjälp av vibrationer som fångas upp av en så kallad laserdopplervibrometer – utan fysisk kontakt med örat.

– Tillsammans med kollegorna i Antwerpen har jag varit med och utvecklat en egen sådan laserdopplermetod, som gör att man kan testa fler typer av proteser utan att de är i vägen för laserstrålen.

Ett annat delarbete handlar om när man med ett finger försöker dra ut vatten från hörselgången i samband med bad eller dusch. Det kan leda till ett kort smärtsamt hugg och en lättare hörselnedsättning beroende på att hammarskaftet bryts av.

– Det finns mindre än 100 sådana publicerade fall, men de senaste 15 åren har vi bara i Norrbotten hittat i snitt ett fall per år så det är kanske vanligare än man tror, säger Anton Rönnblom.

Mer kliniskt framöver

Den 16 september disputerade han på Sunderby sjukhus, med efterföljande festligheter på Kaptensgården i Gammelstad. När det gäller den framtida forskningen säger han:

 – Jag ser ett behov av att huvudsakligen jobba kliniskt i framtiden, vilket jag ser fram emot eftersom jag tycker om att träffa patienter. Jag brinner också för att vi i Norrbotten ska kunna erbjuda bästa möjliga öronvård. Samtidigt är det sannolikt att jag vid sidan av det kommer att fortsätta att forska och även undervisa ST-läkare.

Han berättar att han redan, tillsammans med kollegor i Luleå, Umeå och Lund, är involverad i ny forskning som ligger utanför hans disputation.

– Det handlar om hur man optimerar röntgenundersökningar av mellanörat.

Text och foto: Jonas Hansson

Anton Rönnblom på väg att hämta upp sin son från skolan. ”Han brukar uppskatta när jag hämtar honom i min Morgan”.