"Mötet med människan är det viktiga"

Allmänläkare är heta på den norrbottniska arbetsmarknaden. En av alla är Kerstin Rönnblom, som har jobbat 40 år på Örnäsets hälsocentral, Luleå. "Jag har världens bästa yrke", säger hon.

2021 gick Kerstin Rönnblom i pension. Hon skulle bland annat ägna sig åt sin familj och sina barnbarn och att skriva – något hon också gör. Men trots sin föresats om att gå ner i varv, hittar vi henne likväl på sin forna arbetsplats, Örnäsets hälsocentral tre och ett halvt år senare.
Sanningen är att hon aldrig riktigt helt lämnade arbetsmarknaden, utan arbetar en dag i veckan på äldreboendet Balder. De administrativa sysslorna sköter hon från ett arbetsrum på hälsocentralen.

"Det är ett utbyte"
– Jag fortsatte att jobba för att befinna mig i ett sammanhang där jag får träffa folk. Det är ett utbyte. När jag jobbar på äldreboendet möter jag människor som har levt ett annat liv än det vi lever i dag, det ger perspektiv, säger Kerstin Rönnblom.
Med 44 års arbetserfarenhet som doktor innehar hon onekligen själv en unik synvinkel.

Kerstin Rönnblom i samspråk med Karl-Anders Nyström på Storstigens äldreboende. Han var vän med hennes make Boris Ersson, som gick bort förra året.

Vad är grejen med att jobba som allmänläkare på en hälsocentral?
– Mötet med människan är det viktiga. Som allmänläkare får jag lära känna människor genom deras berättelser. Vi får veta mer än prästen om en människa. Det är en gåva att få tillgång till annan människas tankar. Som allmänläkare får jag en helhetsbild vilket känns magnifikt.
– Jag har jobbat så länge att jag har hunnit möta fyra generationer. Primärvården är kärnan i vården, vi möter patienterna från vaggan till graven och lär känna barnet, dess föräldrar, mor- och farföräldrar och vet vad som kan vara bekymmersamt i olika familjer.
Genom åren har hon kommit sig att intressera sig för och värna om inte minst barnens situation.
– Det är viktigt att alltid barnets röst får komma fram för att barnen är vår framtid, säger hon.

Hjälpte hund hitta hem
De 40 årens människomöten bjuder på många och divergenta minnen att se tillbaka på.
Hon minns en missbrukare som försökte få utskrivet narkotiska preparat, något Kerstin Rönnblom såg igenom och vägrade. När hon så gick i pension kom det blombud från missbrukaren, som tack för att hon hjälpt honom bli fri från narkotikan.
Eller den kvinnliga patient som vid sin makes bortgång i en impuls sålt sin hund, och som försent insett sitt misstag. Då ringde Kerstin Rönnblom den nya ägaren och frågade om inte kvinnan kunde få köpa tillbaka sitt husdjur, sagt och gjort.

Nio av tolv
En snabb koll på utannonserade läkartjänster inom Region Norrbotten i skrivande stund ger vid handen att nio av totalt tolv tjänster på ett eller annat sätt rör allmänmedicin.
Varför tror du att det råder diskrepans mellan efterfrågan och utbud?
– Det är inte status att arbeta som allmänläkare. När jag började arbeta som läkare 1980 hade primärvårdsläkaren hög status men sedan dess har det svängt upp och ner. Högst i rang står neurokirurger och thoraxkirurger. Jag tycker att husläkaren är minst lika viktig. Primärvårdsläkaren måste bli uppvärderad, säger hon.
Ytterligare en anledning till glappet mellan efterfrågan och tillgången på primärvårdsläkare beror på den administrativa bördan, säger Kerstin Rönnblom.
– Det är ett dilemma. Successivt har många läkare tappat geisten då det är för mycket administration inom vården. Men jag har trivts ändå med mitt yrkesval.
Är läkaryrket ett kall för dig?
– Nej, jag är inte någon Florence Nightingale som bara går in för ett jobb. För mig har det viktiga varit att utbilda mig, det kunde ju inte kvinnorna förr i världen, och att kunna möta människor.

Text och bild: Monica Sandberg

Fakta Kerstin Rönnblom:
Ålder: 72 år
Gör: Pensionerad allmänläkare som arbetar en dag i veckan på äldreboendet Balder
Bor: Svartöstaden, Luleå
Familj: Sönerna Anton, Jonas och Mikael samt sex barnbarn. Hunden Fjodor.
Intressen: Bio, teater, litteratur, skrivande. Gav förra året i egen regi ut den självbiografiska ”Huset med den blå sängen”.