"Någon såg att jag hade ordning och reda och koll på helheten"
Camilla Brännström började inom regionen som medicinsk sekreterare. Idag basar hon över tio hälsocentraler och 1177. ”Jag är tacksam för att regionen värderat mina ledaregenskaper och låtit mig växa och utvecklas”.
Camilla Brännström gick ekonomisk linje på gymnasiet. Därefter var hon osäker på vad hon skulle göra men valde att gå utbildningen vårddokumentation och blev läkarsekreterare. Till en början vikarierade hon på olika ställen och hamnade på dåvarande Landstingets egen företagshälsovård.
– Jag fick en tjänst som teamsekreterare och möjlighet att jobba i team, se flöden och att alla bidrar på sitt sätt. Där och då väcktes mitt intresse för teamarbete.
När företagshälsovården sedan lades ner började Camilla arbeta som läkarsekreterare på en hälsocentral i Piteå. Där dröjde det inte länge förrän hon började få arbetsuppgifter kopplade mot organisation, arbetssätt och scheman.
– Någon såg att jag hade ordning och reda och koll på helheten. Själv kände jag att jag ville vara med och bidra till att göra det så bra som möjligt för patienterna.
När det sen kom ut en tjänst som enhetschef sökte Camilla och fick jobbet. Hon ville bara ha förordnandet på ett år för att utvärdera om det var något för henne. Kunde hon vara chef på en arbetsplats där hon jobbat och skulle det fungera att en från gänget tog på sig chefskapet? Dessutom ville Camilla att medarbetarna och de fackliga skulle göra samma utvärdering. Utvärderingen fick ett positivt utfall och på den vägen är det.
Camilla hamnade i regionen av en slump men kände snabbt att hon ville vara med och göra det så bra som möjligt för patienterna.
Större kliv
Efter en tid som enhetschef tog Camilla klivet till verksamhetschef. Först över en hälsocentral som sedan utökades till två. Därefter fick hon uppdraget att slå ihop dessa två till en stor och jobbade där i några år. Nästa steg blev en tjänst som chef för flera hälsocentraler i Luleå.
– Jag tycker verkligen att Regionen är en modig och mogen arbetsgivare med ett öppet synsätt. När jag har sökt tjänster har jag konkurrerat som alla andra. Jag har inga högskolepoäng och är inte direkt vårdutbildad utan mina ledaregenskaper har värderats högre och öppnat upp för mig.
Idag är Camilla chef för tio hälsocentraler i Boden och Luleå samt 1177. Hon har sitt kontor i Regionhuset men är ute i verksamheten ibland. Varje morgon har hon pulsmöte med sina enhetschefer via Teams för att fånga upp om det är något speciellt för dagen. Hon har även enskilda möten med respektive chef för att coacha, stötta och vägleda i olika frågor. Att hon är inte har ett legitimationsyrke i botten behöver inte alltid vara en nackdel.
– I min ledarroll har jag alltid varit tvungen att sätta mig med sjuksköterskorna, läkarna eller andra yrkesgrupper och fråga ”vad tycker vi om det här?”. Jag har inte kunskapen om allt och har hela tiden behövt jobba med ett stort deltagande och engagemang från medarbetarna.
Genom åren har hon gått flera utbildningar i regionens regi. Det har varit chefsutbildningar men också en utbildning i att gå från att vara medarbetare till att vara chef. Nu har hon så mycket erfarenhet att hon är mentor till nyblivna chefer.
– Vill du bli chef och får ett uppdrag kan jag verkligen rekommendera att gå de utbildningar som erbjuds men också att ha en mentor. En mentor kan stötta både med handfasta tips men även med ens personliga utveckling.
Camilla har sitt kontor i Regionhuset men är även ute i verksamheten ibland.
Tufft ibland
Efter 23 år som chef har Camilla hunnit hantera en hel del. Det har varit tunga och känsliga ärenden men också roliga. Hon tycker att det svåraste är när behoven är större än de resurser som finns, och då leder till att medarbetarna utsätts för etisk stress.
Det roligaste med att vara chef tycker Camilla är när människor växer i sina roller, kliver fram och är kreativa.
– Det är så kul när utvecklingsarbeten och flöden som personalen jobbat med kommer igång, och man ser att det blir bättre för patienten.
"Jag gillar att jobba nära verksamheten men också att tänka strategiskt", säger Camilla.
Noll prestige
Camilla tilltalas av att arbeta teambaserat, att man delar framgångar men även motgångar. I motgångar är det skönt att tillsammans analysera vad som hände när det gått snett, och vad som kunde göras annorlunda. Framgångarna är roliga att dela. Hennes drivkraft är att få se när det går framåt. På frågan om vilka hennes styrkor är svarar hon:
– Jag skulle säga att mina styrkor är förmågan att skapa delaktighet, att jag är lyhörd och prestigelös. Jag vill att det ska fungera och då måste jag bidra med det jag kan göra. När jag var enhetschef och det fattades en i receptionen så kunde jag sätta mig där. Det lärde jag mig massor av. Tar jag ett beslut som blir fel har jag noll prestige att revidera beslutet.
Det är också viktigt att få vara med och påverka och föra talan för medarbetare och patienter. Titeln tycker hon är helt oväsentlig.
– Jag har aldrig tänkt att jag skulle bli chef. Det är vad jag gör som är viktigt. Min arbetsuppgift är ju en uppgift som alla andras. Vi gör det bara från olika håll. Medarbetarna på mina hälsocentraler är ju faktiskt de som möter människorna. Mitt jobb är att skapa förutsättningar för dem.
"Det är en fördel att jag har varit väldigt nära verksamheten och kan primärvård, tillsammans skapar vi något bra", säger Camilla.
Obotligt optimistisk
Något som Camilla tycker är betydande för att orka vara positiv och driva på är balans i livet. Hon är hemmakär och månar om familjen som består av man och två döttrar. De gör mycket tillsammans, till exempel fjällvandrar, då de gillar att vara ute. Det blir även mycket varierad träning som skidåkning och gruppträning. Så hämtar hon sin energi.
– När jag går hem är mailkorgen tom. Det handlar inte om att jag har lite att göra utan det är mitt arbetssätt. Väl hemma är jag ledig och kollar inte jobbmobil eller mail. De som behöver få tag i mig vet hur de gör det. Jag är verkligen on och off.
Camilla har aldrig haft en tanke på att lämna regionen. Hon brinner fortfarande för primärvården. Viljan att göra det bästa för patienterna har inte svalnat. Snarare tvärtom. Ju tuffare det blir i samhället desto mer drivs hon av att göra det så bra som möjligt med de resurser som finns.
– Under mina år i regionen har det aldrig varit ett tuffare läge än nu. Vi har kompetensförsörjningen där vi i Norrbotten konkurrerar om samma personal. Vi har haft en pandemi och en omställning. Samtidigt är jag obotligt optimistisk. Jag tänker mera att ”Nära vård” där primärvården ska bli basen och andra satsningar som nu görs - vilken tur att jag får vara med bidra.
Camillas tre tips för dig som vill utvecklas och ta större kliv:
Text och foto: Marie Larsson