Nu kan ambulanshelikoptern i Norrbotten flyga utan sikt

Ambulanshelikoptern i Norrbotten har stora väderutmaningar på grund av det skiftande klimatet. Men med hjälp av utmärkta punkter – kan de nu flyga trots dålig sikt.

Genom årens lopp har ambulanshelikopterns uppgift gått från att vara huvudsakligen inriktad på transport av patient, till att succesivt erbjuda alltmer avancerad sjukvård. Helikoptern idag är som en flygande IVA-sal. Men trots den stora utvecklingen har väder och vind varit faktorer som inte gått att påverka – fram till nu.

– Inom regionen har vi kustväder, inlandsväder och fjällväder. Vädret kan skifta snabbt och även påverka om vi kan flyga eller inte, säger Fredrik Andersson, HEMS-sköterska (HEMS = Helicopter Emergency Medical Service) och enhetschef.

Men från och med vecka 15 kommer ambulanshelikoptern i Norrbotten, stationerad i Gällivare, ha möjlighet att flyga mot så kallade PINS (Point In Space). Det innebär att man refererar till en utsatt punkt under flygning, på samma sätt som vanliga passagerarflyg.

– Det betyder att flygningar som hade behövts ställas in på grund av väder och vind nu kan genomföras. Vilket gör att vi ökar vår tillgänglighet betydligt.

Nedisning ett fortsatt problem

Men trots att PINS innebär att de kan flyga även med dålig sikt har de fortfarande problem med nedisning, när det bildas is på helikopterbladen.

– Isbildningen under vintern kommer vi inte undan. Men i framtiden om vi kombinerar PINS med helikoptrar som avvisar is kan vi verkligen göra skillnad. Lösningen finns idag, men är en betydligt dyrare, säger Fredrik Andersson.

”Tröskeln är ekonomin, inte tekniken och utvecklingen”, säger Fredrik Andersson, enhetschef.

PINS-punkterna som de kommer kunna flyga mot till en början är Kiruna sjukhus samt Sunderby sjukhus. Förutom ambulanshelikoptern kommer även polisen och Sjöfartsverket att kunna flyga mot dessa punkter.

– Regionen äger de här punkterna och väljer vilka som kan flyga mot dem. Men vi vill ju öka tillgängligheten för all annan luftburen verksamhet och gynna varandra i det här arbetet.

Bemannar ambulansflyg

I Umeå har de förutom ambulanshelikopter även ambulansflyg, som färdas snabbare än en helikopter. Dessa flyg bemannar även personalen vid ambulanshelikoptern i Norrbotten.

– Det har med tillgänglighet att göra. Ibland befinner sig flyget här uppe och i samband med det kanske vi inte kan flyga på grund av exempelvis isbildning. Då kan vårt team på plats, sjuksköterska och läkare, bemanna planet tillsammans med deras egen sjuksköterska. Det har hänt några gånger, säger Linda Fabricius, HEMS-sköterska i Gällivare.

”Vi löser alla uppgifter vi ställs inför tillsammans”, säger Linda Fabricius som menar att de är ett tight team.

Att de bemannar ambulansflyget är egentligen inget nytt. För cirka tio år sedan gjorde de samma sak men med en annan operatör.

– När vi inte kan flyga med helikoptern har vi en IVA-bil (ambulans) som vi kan åka på larm med. Men det tar betydligt längre tid. Ambulansflyget går snabbare än både helikoptern och ambulansen.

Täta samarbeten

För att på bästa sätt kunna hjälpa en individ som är nödställd, samarbetar ambulanshelikoptern med flera andra aktörer.

– Vi brukar se oss som en enhet tillsammans med fjällräddningen, polisen, räddningstjänst, ambulans och sjukvårdsutbildade pistörer som ansvarar för säkerheten på skidanläggningar, säger Linda Fabricius.

På grund av det täta samarbetet går deras arbete snabbare.

Helikoptern är som en flygande IVA-sal, sett till tekniken. Men arbetsplatsen utanför helikoptern kan ofta vara ett snöigt fjäll.

– När vi är ut på jobb och polisen också är där då brukar deras chef presentera oss som sina kollegor. Vi pratar som att vi är en enhet när vi är ute i fjället, säger Fredrik Andersson.

Två Schweiz som arbetsyta

Ytan som ambulanshelikoptern i Norrbotten bemannar är ungefär lika stor som två Schweiz. Samtidigt är det glest med resurser här uppe, inte minst inom ambulansen.

– De som kommer hit och arbetar från södra Sverige brukar jämföra det med att jobba på en utlandsmission, för att vi är helt ensamma. Är det fyra allvarligt skadade vid en trafikolycka och nästa ambulans från Kiruna kommer om en timma, då får vi gå mellan patienter och arbetar utifrån de resurser vi har, säger Fredrik Andersson.

Linda Fabricius och Fredrik Andersson tycker båda om naturen och säger att de får uppleva fina miljöer i jobbet varje dag.

Tillsammans med Västerbotten, Värmland och Dalarna är de medlemmar i Svensk Luftambulans. Om man jämför endast Jokkmokks kommun ensam är det till ytan större än hela Värmlands län.

– Här är det ytorna som är problematiken. Vissa enheter har cirka 37 minuter flygtid i snitt medan vi har en timma och 37 minuter, säger Linda Fabricius.

Logistiken ett problem

De stora ytorna i Norrbotten och resursbristen har länge varit en utmaning. Men en annan utmaning som de har på ambulanshelikoptern är logistiken.

I helikoptern finns mycket utrustning för att kunna bedriva prehospital vård.

– Vi har ett visst flygupptag på helikoptern som innebär att vi får flyga i 13 timmar per dygn och sen måste vi ha en slags vila. När vi samverkar med fjällräddningen är det inga problem, för de har inga begränsningar vad gäller dygnsvila. De får ett larm och är de lediga så åker dem. Medan vi är schemalagda utefter ett regelverk, säger Fredrik Andersson.

Det han pratar om är de nya EU-direktiven inom ambulansverksamhet som innebär att man måste ha en elva timmars sammanhängande dygnsvila.

– Det funkar om man bor nära sitt jobb. Vill jag ha en person från Luleå som är mest lämpad att jobba här uppe i Gällivare, då krävs det också att det ska fungera yrkeslivsmässigt. Skulle vi ha bara ha personal från närområdet så finns inte nog många med rätt kompetens. Vi måste ta från hela Norrbotten, minst. Egentligen från hela Sverige. Att de ska ta sig till och från jobb är en begräsning och tar tid från elva timmars dygnsvilan.

Utmanande men givande

Trots alla de utmaningar som de står inför så är det inte jobbigt för medarbetarna vid ambulanshelikoptern att gå till jobbet.

”Vi som jobbar här jobbar på rutin, vi är gamla i gemet höll jag på säga”, säger Fredrik Andersson.

– Det är aldrig jobbigt att gå till arbetet och det tror jag vi alla här tycker. Vi har väldigt låg sjukfrånvaro och det är sällan vi behöver rekrytera hit, säger Fredrik Andersson.

Han berättar att de är lite som en familj på helikoptern och att alla som jobbar här vill bidra i arbetet mot en gemensam målbild.

– Jag som chef har valt att jobba i verksamheten, jag har propagerat för att jag måste göra det. Inom vår verksamhet händer det väldigt mycket på kort tid och utvecklingen går fort framåt. Jag tror inte jag skulle vara riktigt sanningsenlig när jag ska prata med mina medarbetare om jag inte var ute i samma verklighet som de är.

Linda Fabricius berättar att det är viktigt att hålla koll på hur patienten mår utifrån apparaterna ombord. Detta då de är väldigt bullrigt inne i helikoptern och larm kan vara svåra att höra.

Text och foto: Henny Bucht

Ambulanshelikoptern i Norrbotten

• Stationerad i Gällivare och har hela Norrbottens län som upptagningsområde, till ytan drygt en femtedel av Sverige men även norra Finland och nord Norge.
• Bedriver en flygande avancerad prehospital intensivvård och har erfarna anestesiläkare och specialistsjuksköterskor, tekniker samt piloter med erfarenhet från flygning i fjällmiljö, dygnet runt, året om.
• Ombord finns bland annat respirator, övervakningsutrustning, läkemedelspumpar, blodprodukter, ultraljud och utrustning för mindre ingrepp och procedurer.
• Rör sig mellan fem olika klimatzoner från subarktiskt klimat, till kustklimat i skärgården.
• Samverkar med olika aktörer i Norrbotten och Västerbotten, som polis och fjällräddning, akut- och intensivvården samt över nationsgränserna.