Nya fakta om parastomala bråck i Christoffer Odenstens forskning

Kirurgen Christoffer Odensten på Sunderby sjukhus disputerade den 1 december i parastomala bråck. När han ombeds sammanfatta det viktigaste i sin forskning svarar han: ”Det är många bitar, men att man inte kan förebygga bråck hos stomipatienter genom att lägga in nät har fått genomslag genom ändrade riktlinjer. Det är viktig kunskap. Att kostnaderna för material till stomipatienter med parastomala bråck inte behöver vara högre än för stomipatienter som inte har utvecklat bråck är ytterligare en slutsats.”

Christoffer Odensten kommer från Osby i Skåne. Han gjorde läkarstudierna i Umeå och flyttade till Norrbotten 1998 för att göra sin AT på dåvarande Luleå lasarett. Efter det fick han en tjänst på kirurgklinken vid det nybyggda Sunderby sjukhus.  

– Jag trivdes så oroligt bra på min AT att jag ville kvar och jag trivs fortfarande väldigt bra på kirurgen. Det är väldigt bra stämning här, säger han.

Inledningsvis ägnade han sig åt gastrokirurgi, dit bland annat operationer på grund av övervikt räknas, men i dag är han en av sex läkare i norra sjukvårdsregionen, och en av fyra i Region Norrbotten, som är europeiskt ackrediterad kolorektalkirurg. Vanliga sjukdomar är tjock- respektive ändtarmscancer, men det kan också röra sig om exempelvis prolapser (framfall) och inflammatoriska tarmsjukdomar. 

Viktigt med läkarutbildningen 

Sin forskning påbörjade han 2017, då han blev antagen som doktorand på Umeå universitet vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap. 

– Forskningen inom Region Norrbotten fick ett stort uppsving i samband med att läkarutbildningen startade på Sunderby sjukhus. Det har varit betydelsefullt och bidragit till att jag fått upp ögonen för forskning, men jag har också uppmuntrats av professor Ulf Gunnarsson i Umeå, som varit min handledare. Han leder en stor forskargrupp, Clister, inom området kolorektal cancer och bukväggskirurgi, där jag ingår.

Ny pusselbit till forskningen

Disputationen baseras på fem delstudier. 

En av delstudierna är gjord genom att studera tio års operationer av parastomala bråck på åtta sjukhus över hela landet. Det är något 30-40 procent av alla som genomgår en stomioperation (då tarmen lyfts ut genom i buken, som därigenom försvagas) riskerar att drabbas av.  

– Det finns ingen ”gyllene standard” för operation av parastomala bråck och därför opererar kirurger olika, både nationellt och internationellt. En del kirurger använder till och med ålderdomliga tekniker trots att de inte rekommenderas. Forskningen är ett pussel kring vilka metoder som är bäst och jag har genom min forskning lagt ännu en pusselbit. 

"Det finns ingen ”gyllene standard” för operation av parastomala bråck och därför opererar kirurger olika, både nationellt och internationellt, säger Christoffer Odensten.

Nya rekommendationer införda 

Något hans forskning nu bidragit till är att det ska skapas ett nationellt register där man kan se vilka metoder som fungerar bäst vid operation av parastomala bråck. 

I en långtidsuppföljning, där han efter tre år sett närmare på om det gjort skillnad eller inte för de stomipatienter som opererats med eller utan nät inlagda är slutsatsen att det inte är någon skillnad. 

– Det är viktig ny kunskap och en av fyra internationella studier som visar samma sak. För att ändrad rekommendationer behövs det alltid flera studier och nu finns det grund för det. Rekommendationerna har därför ändrats till att man bara lägger in nät vid högriskfall - det kanske kan skjuta upp bråcket ett år. Många har varit övertygade om att det varit jättebra att sätta in nät efter en stomioperation, men så var alltså inte fallet.

Hälsoekonomi 

Han konstaterar att det görs ”otroligt få” ingrepp per kirurg och i Norrbotten görs nästan inga bråckoperationer alls efter pandemin, som inneburit att flera av de kirurger som tidigare gjorde det har lämnat länet. 

– Eftersom vi vill undvika akuta operationer i norra sjukvårdsregionen skickas patienter som ska opereras för parastomala bråck till Ersta diakoni i Stockholm. Det är en slutsats jag drar att operationerna av parastomala bråck bör vara centraliserade.

En av delstudierna berör hälsoekonomi vid parastomala bråck.  

– Det kan röra sig om kostnader på 50-100 000 kronor per år för en patient för stomipåsar och annat material eftersom det förskrivs väldigt olika. Enligt TVL, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, kostar det dubbelt så mycket för patienter i vissa delar av landet. Antagandet har tidigare varit att det är rimligt att det kostar mer vid parastomala bråck, men slutsatsen är att det inte behöver vara dyrare än vid stomier utan bråck.

Miljoner att spara 

Han fortsätter: 

– Norrbotten har cirka 1 000 patienter med stomier och om man kan få ned kostnaderna finns det kanske 50-100 miljoner kronor att spara per år, pengar som istället kanske kunde lägga på kirurgklinikens driftsbudget, säger Christoffer Odensten med glimten i ögat.

Han tillägger att nästa steg är att förstå vad skillnaderna i förskrivning beror på.  

– Dåliga upphandlingar eller felaktiga förskrivningar av stomipåsar kanske kan vara en del av svaret, som jag hoppas kunna se närmare på framöver.

Christoffer Odensten har djupintervjuat 17 canceröverlevare med parastomalt bråck från Skåne till Kiruna.

Djupintervjuer över hela landet  

Christoffer Odensten har också intervjuat 17 canceröverlevare med parastomalt bråck, spridda från Skåne till Kiruna. Vilka problem de har med bråcket och hur de hanterar det? 

– Det finns ganska lite forskning där man har gjort den typen av djupintervjuer med patienter. Därför var det viktigt att göra det, även om jag just hade påbörjat det arbetet i mars 2020 och tvingades pausa det i två år på grund av pandemin. Det rör sig av naturliga skäl om ganska gamla patienter, 70-80 åringar, som är mer glada att de lever. Eller så oroar de sig mer över andra fysiska åkommor som ställer till betydligt värre problem, som stroke, Parkinsons, eller hjärtsvikt.

Brist på resurser 

En kunskap han fått är att det tar lång tid att lära sig leva med parastomala bråck eftersom det påverkar exempelvis fysisk aktivitet, självbild, klädval med mera.  

– KBT kan bidra, men det har mest getts till yngre patienter i studier. Det finns flera olika professioner som skulle kunna stötta, ge råd och hjälpa, men som med allt annat är det brist på resurser.

Om sin disputation, som ägde rum på Sunderby sjukhus den 1 december, konstaterar Christoffer Odensten: 

– Det känns jätteskönt att komma i mål efter de förseningar som pandemin inneburit. Jag kommer att utveckla det jag kommit fram till så här långt i min fortsatta forskning och förhoppningsvis kan jag också bli handledare för en ny doktorand.

Text och foto: Jonas Hansson