På cytostatikaenheten är människan i fokus

På Sunderby sjukhus cytostatikaenhet står ett engagerat team redo att se människan före sjukdomen. Med hjärta och hjärna skapas både relationer och innovativa lösningar för att stötta patienter när livet vänds upp och ner.

Ida-Maria Hannu har jobbat på cytostatikaenheten sedan 2019 och tycker det är världens bästa jobb.

Hissen stannar på plan 4 och de gula prickarna på golvet leder raka vägen till cytostatikaenheten.

Ett avlägset pipande hörs från ett av de sju behandlingsrummen och längs korridoren står flera rullvagnar redo att fyllas på med sterila handskar, sprutor, nålar med mera. Här jobbar ett team av onkologisjuksköterskor, sjuksköterskor och en undersköterska som dagligen möter, guidar och behandlar patienter.

– Det här är världens bästa jobb där vi har både tid och rum för att se patienten. Det är ett väldigt varierande arbete där vi både utför administrativa uppgifter samt träffar och behandlar patienter. Det är en tjusning med att jobba här, att man inte bara sitter vid datorn utan också har patientkontakt och att man får jobba med händerna, säger Ida-Maria Hannu.

På cytostatikaenheten på Sunderby sjukhus jobbar ett team som dagligen möter, guidar och behandlar patienter: Marina Berggren Dickman, undersköterska, Ida-Maria Hannu, onkologisjuksköterska, Johanna Widmark, sjuksköterska, Linda Lantto, sjuksköterska, Maija-Liisa Eriksson, onkologisjuksköterska, och Rebecca Lundbäck, sjuksköterska. Alma Johansson, sjuksköterska, och Sven Djärf, transportör, saknas på bilden.

Kurativt eller palliativt

Hon jobbade som sjuksköterska i tio år innan hon utbildade sig till onkologisjuksköterska. På cytostatikaenheten har hon jobbat sedan 2019.

Här behandlas patienter över 18 år som drabbats av kirurgisk-, urologisk- eller öron-näsa-halscancer och som fått beslut av en onkolog att en behandling ska starta.

– Antingen behandlar vi kurativt, alltså botande, eller palliativt, livsförlängande. Vi behandlar inte bara med cytostatika utan också med andra läkemedel som exempelvis antikroppar, antihormoner och immunterapi, förklarar Ida-Maria Hannu.

Livsöden

Att de som jobbar på mottagningen kommer nära patienterna är ingen hemlighet och det kan vara en utmaning att inte bära med sig alla livsöden hem. Där spelar teamet en viktig roll och de reflekterar och ventilerar ofta med varandra.

– Vi har stöd från sjukhuskyrkan och företagshälsan, men även vi inom arbetsgruppen är väldigt viktiga för varandra. Vi är ett litet team så hade det inte fungerat hade det varit jättejobbigt; man måste kunna prata med varandra. Vi vill gemensamt göra allt så bra som möjligt, säger Linda Lantto, sjuksköterska.

På cytostatikaenheten behandlas patienterna med cytostatika och andra läkemedel som exempelvis antikroppar, antihormoner och immunterapi.

Lyssnar på berättelsen

Linda läser den andra av fyra terminer till specialistsjuksköterska i onkologisk vård och har jobbat med Ida-Maria Hannu och resten av teamet i snart tre år.

– Det är väldigt tillfredsställande att jobba på en arbetsplats där vi är behjälpliga för helheten runt en behandling. Vi guidar patienten rätt i vården, inte bara inom vår enhet utan patientens resa är alltid i centrum, säger Linda Lantto.

Det personcentrerade arbetssättet innebär just att sätta människan i fokus. Vården anpassar sig till patienten och inte tvärtom.

– Det är en människa du har framför dig, inte en sjukdom. Vi lyssnar på deras berättelse och deras önskemål och vill göra deras tid hos oss så bra som möjligt. Att få en cancerdiagnos är många gånger en livskris. Då behöver man fångas upp av vården och vi samverkar med de andra vårdkontakterna. Patienten ska inte behöva vara spindeln i nätet. Det är vi som ska vara det genom att lotsa och stötta dem i det de behöver. De har nog med sin cancerdiagnos, säger Ida-Maria Hannu.

Prisat examensarbete

Ett sätt att få behandling är via en så kallad infusorpump som kopplas till patienten på sjukhuset som därefter får åka hem och låta behandlingen pågå i två dygn.

– För flera år sedan blev man inlagd för att kunna få behandlingen, men när infusorpumpen kom kunde patienterna börja få sin behandling i hemmiljön och fortsätta sitt vanliga liv i mångt och mycket. Men patienterna behövde komma tillbaka till oss när infusorpumpen var tom – för att koppla bort den och venportsnålen, säger Linda Lantto.

2023 skrev Ida-Maria Hannu en prisad magisteruppsats tillsammans med en annan studiekamrat. Det var i samband med deras specialistutbildning i onkologi vid Umeå universitet. Uppsatsen var en observationsstudie.

– Vi ville utveckla det personcentrerade arbetssättet ytterligare ett steg. I korta och väldigt förenklade drag gjorde vi ett instruktionsblad och undervisade patienterna att självständigt avveckla infusorpumpen och venportsnålen i hemmet. Sedan gjordes observationer i två olika miljöer, patienternas hemmiljö och på mottagningar, för att undersöka patienternas förmåga och upplevelse av att utföra detta självständigt, säger Ida-Maria Hannu.

Ett sätt att få behandling är via en så kallad infusorpump.

Patienten blir mer fri

Hon visar hur hon gör när hon packar en påse med allt material som behövs för att patienten själv ska kunna göra jobbet i hemmet.

– När vi hade utfört alla observationer analyserade vi resultaten och kom fram till att patienterna klarade av momenten och dessutom utförde momenten bäst i hemmiljön.

Vid varje behandlingstillfälle görs nu en bedömning om det är lämpligt att patienten utför avvecklingen av infusorpump och venportnål som egenvård. Detta för att säkerställa att vården sker på ett patientsäkert sätt. Resultatet visade även på många vinster.

– Bland annat skapade det ett förändrat patientflöde på mottagningen vilket gör att vi kan behandla patienter under alla veckans dagar vilket vi inte kunnat tidigare. En annan vinst är att patienterna med lång resväg inte behöver åka till sjukhuset för något som tar några minuter. Nu kan patienten utföra avveckling själv – i sommarstugan, fjällen eller helt enkelt hemma. Det tycker jag är den största vinsten, att patienten blir mer fri, säger Ida-Maria Hannu.

Bra samarbete med onkologerna

Ida-Maria Hannu och Linda Lantto är båda rörande överens om att hela teamet är personer som brinner för att se hela människan och engagera sig i varje patient.

– Vi är självständiga som arbetsgrupp och har både stort ansvar och mycket frihet. Vi planerar dagarna och bedömer hur många patienter vi kan behandla för att kunna ge en god och säker vård. Vi har också ett väldigt nära och bra samarbete med onkologerna vilket är nödvändigt eftersom vi känner patienten på ett helt annat sätt än onkologen, som inte träffar patienten lika ofta. Vår bedömning av hur patienten mår och klarar av sin vardag är information som onkologerna verkligen värdesätter, säger de.

Ett pipande hörs återigen ljuda i den avlånga korridoren och Ida-Maria Hannu och Linda Lantto reser på sig. Inom några sekunder har dörren till ett behandlingsrum stängts bakom dem, för här är människan i fokus.

Text: Vanessa Cicero/Yours
Foto: Fredrik Berg/Yours