Spanska läkarparet hittade hem – till Piteå

Det språkliga utbytet med en barnläkare förde det spanska läkarparet Alejandro och Isabel till Hortlax hälsocentral utanför Piteå. Nu har de köpt hus i byn Blåsmark och planerar att stanna. ”Känslan är att vi hittat vår plats på jorden”, säger Alejandro Fernandez Valverde.

Vi har stämt träff på hälsocentralen i Hortlax, där Alejandro Fernandez Valverde och Isabel Morón Carrillo tjänstgör som två av 18 läkare. Det är en torsdagseftermiddag i februari och väntrummet börjar tömmas på besökare.

Paret träffades på universitetet i Granada i södra Spanien, där båda läste till läkare. Isabel hade flyttat från Mallorca till fastlandet, medan Alejandro var uppvuxen i staden. Efter läkarstudierna började de arbeta på var sin hälsocentral, belägna en respektive en och en halv timmes pendling från Granada.

– Hälsocentralerna hade även en akutenhet med jourverksamhet och ambulans, man kan jämföra dem med Norrbottens glesbygdshälsocentraler. Jag hade bara jobbat några månader innan covid-19-pandemin bröt ut. Det blev en intensiv start som nybliven läkare, med mycket att göra och många svårt sjuka, berättar Alejandro.

Stängt samhälle

Spanien är tätbefolkat och smittspridningen var stor. Precis som i Sverige rådde stor brist på skyddsutrustning.

– För att hjälpa vårdpersonalen skänkte befolkningen skyddskläder och masker, som annars används när man besprutar olivträd och andra träd och grönsaker, berättar Isabel.

Alejandro Fernandez Valverde, 30, och Isabel Morón Carrillo, 35, lämnade södra Spanien för ett liv i Piteå och Norrbotten.

I ungefär ett års tid rådde en total ”lock-down” i samhället. För att kunna resa till och från jobbet fick Alejandro och Isabel visa upp intyg från myndigheterna.

– Vi kände att vi gjorde nytta, det var det viktigaste. Men det är klart att det var en speciell tid, säger Alejandro.

Efter ett och ett halvt år med återkommande smittvågor ebbade pandemin ut och trycket på sjukvården minskade.

Paret beslutade att göra allvar av de tankar de haft på att lämna Andalusien och flytta utomlands. Detta trots närheten till Medelhavet i en trakt med vitkalkade hus och doftande olivlundar, som lockar många besökare varje år.

– Vi kände att det var dags för något nytt, summerar de.

Alejandro hade under gymnasietiden tillbringat ett år i England och ville till ett engelskspråkigt land, men i och med Brexit hade den möjligheten stängts.

Intensiva dagar

När han började följa en blogg av en spansk allmänläkare, verksam i Sverige, väcktes intresset för det svenska sjukvårdssystemet.

– Det är en enorm skillnad mellan länderna för oss läkare. I Spanien arbetar vi mellan klockan 7 och 15, utan avbrott för lunch, och tar under den tiden emot upp till 60 patienter. Varannan dag har vi sedan jour mellan klockan 15 och 8 nästa morgon, berättar Isabel.

Under jourtid på de två hälsocentralerna bemannade de mottagningen, med avbrott för akuta insatser för att vårda svårt sjuka och skadade vid ambulansutryckningar.

Hur orkar man med det tempot?

– Man vänjer sig. Dessutom blir man nästan adrenalinberoende. Men för oss som är vana vid att träffa varje patient max sju minuter i Spanien är det verkligen en lyx att arbeta som allmänläkare i Sverige. Här har vi ofta 20 eller 30 minuter till varje patient, säger Alejandro.

För att lära sig svenska kontaktade de en språklärare på Kanarieöarna och tog lektioner via nätet. Hon i sin tur presenterade dem efter en tid för en svensk barnläkare, Anna Adling, som ville lära sig tala bättre spanska.

Slumpen gjorde att de kom i kontakt med Hortlax hälsocentral, något de är glada över idag. ”Vi har blivit mycket väl mottagna”, konstaterar Alejandro och Isabel.

Det digitala språkutbytet mellan Alejandro, Isabel och Anna innebar att de regelbundet kopplade upp sig och först pratade spanska i 30 minuter och sedan svenska i 30 minuter. Eftersom alla tre är läkare började de snart utbyta erfarenheter även på det området.

– Anna gjorde då sin ST på barnmedicin i Piteå, men hade tidigare jobbat på Hortlax hälsocentral. Hon presenterade oss för några av läkarna där. Vi fick göra intervjuer via teams och bjöds sedan in för att hälsa på, säger Alejandro.

Provade på en vecka

I september 2022 reste paret norrut för första gången. Under en höstvecka i Hortlax fick de lära sig mer om det svenska vårdsystemet, men även visa upp sina kunskaper i medicin och i det svenska språket.

– Vi tyckte att det verkade bra och de trodde att vi skulle passa för hälsocentralen. Så en månad senare, i oktober, flyttade vi hit.

Isabel ser glad ut vid minnet.

– Åh, det var en superbra upplevelse, redan från början. Kollegorna på hälsocentralen är så trevliga och snälla. Patienterna är också fina. Alla har haft tålamod med vår svenska. Vi hade inte kunnat komma till en bättre plats!

Alejandro och Isabel njuter av de olika årstiderna i norra Sverige. Vintertid blir det härliga skoterturer…

… grillutflykter utanför det egna huset i Blåsmark…

… och pimpelfiske på vårvinterisarna.

Den svenska sommaren bjuder i stället på ljus och grönska.

Dubbelspecialisering

Eftersom de inte uppnått C1-nivån i svenska fick de börja på ett sex månader långt vikariat. Under den tiden klarade båda testet och fick därmed sina svenska läkarlegitimationer. De fick också handledning för att tillägna sig den nya vårdkulturen.

– När jag fått den svenska legitimationen började jag direkt min bastjänstgöring, BT. I juni 2024 började jag sedan specialiseringstjänstgöring, ST, inom allmänmedicin, berättar Alejandro.

I hans fall kan bastjänstgöringen integreras med ST-utbildningen, vilket innebär att han blir klar specialist på 4,5 år. Nu planerar han dessutom att börja arbeta 25 procent på akutmottagningen vid Piteå sjukhus, för att även specialisera sig till akutläkare.

– Jag jobbade mycket inom akutvården i Spanien och trivdes. Jag tilltalas av möjligheten att dubbelspecialisera mig, säger han.

ST inom barnmedicin

Isabel arbetade en hel del med barn på hälsocentralen i Spanien. Efter det första halvåret på Hortlax hälsocentral har hon vikarierat på barnklinikerna i Piteå och Sunderbyn, innan hon började sin BT i april förra året på bland annat Hortlax hälsocentral.

– Nu har jag bestämt mig för att specialisera mig inom barnmedicin. Jag börjar min ST i april i år, som anställd vid Piteå sjukhus. Jag kan inte tänka mig en roligare inriktning, säger hon.

Steget att lämna Granada och flytta nära 400 mil norrut har förvånat en del av deras vänner och familjemedlemmar. Själva är de säkra på att de har gjort rätt val. Förra året köpte de ett hus i Blåsmark, som ligger sex kilometer från Hortlax.

 – Så numera är vi kända som Blåsmarksspanjorerna bland patienterna, berättar Alejandro.

Som unga läkare i ett nytt land har Hortlax hälsocentral varit en perfekt arbetsplats att börja på. Nu är Alejandro igång med sin ST inom allmänmedicin och i april börjar Isabel sin specialiseringstjänstgöring till barnläkare.

Isabels pappa är kirurg på ett sjukhus på Mallorca. ”Han vet hur tufft det är att jobba som läkare i Spanien och tycker att vi gjorde rätt som flyttade hit”, säger hon.

Huset ligger bredvid en sjö, där de sommartid paddlar kajak. På tomten finns en bastu och huset är fullt av böcker; litteratur är Isabels stora intresse, tillsammans med spinning och styrketräning. Alejandro fotograferar mycket. Han har även tränat och spelat matcher med ett amerikanskt fotbollslag i Rovaniemi.

– För tillfället är jag skadad i axeln och har ett uppehåll, vi får se hur det blir framöver, säger han.

Dags för pitemål

Parets nästa utmaning är att lära sig pitemål. Språkinlärningen sker dels i kontakten med patienterna, dels med hjälp av en barnbok som de fått av en av sköterskorna.

– Det är knepigt, men jag har lärt mig en del. Till exempel att ”i hav illt” betyder ”jag har ont”. Och för någon dag sedan skrev jag i journalen att en patient hade ”kilsen”, alltså att det kändes obehagligt i benen!

Som inbiten amerikansk fotobollsspelare har Alejandro regelbundet kört 30 mil enkel väg för att träna och spela matcher med det finska laget Rovaniemi Nordmen.

Hortlax hälsocentral har 18 egna läkare, från AT- och BT-läkare till ST-läkare och färdiga specialister. Isabel och Alejandro lovordar sina kollegor, däribland enhetschefen Britt-Marie Nilsson.

– Hon är som en orkesterdirigent som ordnar allt och koordinerar en stark läkargrupp och en stark sköterskegrupp, beskriver Isabel.

De känner ett stort stöd från henne och de övriga på arbetsplatsen.

– Känslan är att vi hjälper varandra. Om någon har fullt upp med det administrativa kan en annan läkare erbjuda sig att ta en patient. Det underlättar och ger en bra stämning.

Bra ambassadörer

Paret beskriver en tillvaro som på många sätt är annorlunda från livet de levde tidigare.

– Vi tror att andra spanska läkare också skulle trivas i Norrbotten och funderar på hur vi skulle kunna hjälpa till att rekrytera fler. Kanske kan sociala medier vara ett sätt där vi ST-läkare visar hur vi lever här, utan pingviner och isbjörnar.

Finns det några kulturella skillnader mellan en spansk och en svensk läkare?

– Ja, absolut. För mig är det svårt att sitta med en patient på långt håll. Vi kommer närmare med vår stol, lutar oss framåt och kan ibland, efter att ha läst av situationen, lägga en hand på armen eller benet. Allt för att snabbt få kontakt och ta reda på vad som är problemet. Och piteborna verkar uppskatta det, vi har blivit rätt populära här, säger Alejandro och ler.

Text och foto på Hortlax hälsocentral: Ulrika Englund
Övriga foton: Privata