Undersköterskor med stort ansvar på akuten

På akutmottagningen i Kiruna får undersköterskorna bland annat gipsa, assistera vid elkonvertering och köra labbprover. Utvecklande men också stressigt, är deras uppfattning.

På flera håll i Region Norrbotten sker kompetensväxling mellan olika yrkesgrupper, både till följd av personalbrist och för att befintliga resurser ska användas på ett bättre sätt. På Kiruna sjukhus får undersköterskorna ta sig an uppgifter som i vanliga fall utförs av exempelvis sjuksköterskor och biomedicinska analytiker.

– Visst kan det vara stressigt, men det är också roligt att lära sig mer och ta större ansvar, säger Emelie Engström Grahn.

Bland annat assisterar hon och de andra undersköterskorna narkosläkaren och medicinläkaren vid elkonverteringar.

Mäter EKG

Med hjälp av en strömstöt ändras då hjärtats rytm, exempelvis för en patient med förmaksflimmer.

– Vi har tre till fyra planerade elkonverteringar varje vecka. Därutöver har vi patienter som kommer hit på egen hand när de känner av flimret, berättar hon.

Undersköterskan mäter hjärtats aktivitet med EKG, ser till att defibrillatorn är på plats i rummet och förbereder patienten inför narkosen. Däremot är det sjuksköterskan som sätter en infart och ger läkemedel.

– Patienten är sövd under cirka tio minuter. Vi undersköterskor är med vid uppvaket och hämtar sedan fika, eftersom han eller hon varit fastande i cirka sex timmar före behandlingen.

Emelie Engström Grahn började på akuten i Kiruna för fem år sedan. ”Det är roligt med det utökade ansvaret – jag har fått lära mig mycket nytt”, säger hon.

Sätter skenor

Undersköterskorna har fått utbildning internt för att klara uppgiften, som tidigare oftast sköttes av en sjuksköterska.

– De har mycket annat att göra och har inte tid. Även vi undersköterskor kan ha svårt att hinna, men vi försöker planera in elkonverteringar när både dagens och kvällens personal är på plats.

En annan ny arbetsuppgift är att gipsa olika frakturer. Gipstekniker från ortopeden i Sunderbyn har hållit en internutbildning för undersköterskorna.

– Vi sätter skenor om man har brutit till exempel en handled, en fot, en armbåge eller ett ben. Däremot sätter vi inte cirkulära gips, alltså när man gipsar runt hela den brutna kroppsdelen, förklarar Emelie Engström Grahn.

Skid- och halkolyckor

Röntgensvaret från radiologen visar vilken fraktur det handlar om och sedan är det ortopedbakjouren i Gällivare som avgör vilket gips som ska sättas.

Vintertid tar de hand om turister som fallit och skadat sig i skidbackar, men även många Kirunabor som halkat omkull. Under sommarsäsongen är det vanligt att de som vandrar i fjällen trampar snett.

– En del äldre faller också i bostaden, men topparna för oss är sommar och vinter när det är mycket turister i kommunen, säger Emelie Engström Grahn.

Det är undersköterskorna på akuten som svarar för alla gipsningar med skenor som görs i Kiruna. Patienter med svårare frakturer får åka till Gällivare eller andra sjukhus.

Labbprover

Undersköterskorna i Kiruna har även utbildats i att köra labbprover. Orsaken är bristen på biomedicinska analytiker. Upplägget finns på flera håll i Norrbotten, bland annat på sjukhusen i Piteå och Kalix.

– De biomedicinska analytikerna meddelar när de går hem och sedan tar vi över under kvällen och natten. Fram till klockan 22 har de jour, så till dess kan vi ringa om vi undrar över något.
Undersköterskorna tar hand om de vanligaste proverna, exempelvis de som kontrollerar elektrolyt-, blod- och järnstatus. De kör även infektions- och koagulationsprover i maskinerna på laboratoriet.

Duktiga akutläkare

Emelie Engström Grahn trivs med de nya arbetsuppgifterna.

– I början var det lite läskigt, men allt eftersom har det blivit bättre. Vi är ett bra gäng och har jätteduktiga akutläkare, vilket bidrar till tryggheten. Om det är något man känner sig det minsta osäker på, kanske något man inte gjort på ett tag, så finns det alltid någon att fråga, säger hon.

Ann-Christin Utsi har lång erfarenhet av jobbet som undersköterska. Hon började på sjukhuset 1980 och har varit verksam inom flera verksamheter.

– De nya arbetsuppgifterna innebär en utveckling för mig som person. Samtidigt kan man tycka att kompetensväxling borde synas i lönekuvertet eller premieras på något sätt, men det gör det inte, säger hon.

Hon får medhåll av sina kollegor – mer uppskattning hade känts bra.

Emelie Engström Grahn, Ann-Christin Utsi, André Ndong och Cecilia Nilsson beskriver stämningen på akutmottagningen som god. ”Vi hjälper varandra om det behövs”, säger Emelie.

Tar den tid det tar

André Ndong arbetade på Södersjukhuset i Stockholm under sex år innan han för snart tre år sedan började på akutmottagningen i Kiruna.

– Det är självklart roligt att få lära sig nya saker. Samtidigt kan det vara ansträngande att få ansvar över flera extragrejer, som prover och gipsningar. Man kan ha svårt att hinna med och även om man hinner känner man sig ibland slut efteråt, säger han.

Arbetskamraterna konstaterar att exempelvis en gipsning tar den tid det tar. En vanlig armfraktur går på cirka 15 minuter, medan ett benbrott där en patient kan ha riktigt ont kan ta upp till en timme.

– Det går inte att skynda på. Vid gipsning av ett ben måste det dessutom vara en eller två ytterligare personer som hjälper till att hålla, om det är en tung patient. Det händer att läkaren också är med och drar frakturen på plats, berättar Emelie Engström Grahn.

Stor skillnad

Cecilia Nilsson började som undersköterska på IVA 1988 och har till största delen arbetat där och på IVAK. För tio år sedan sjukskrevs hon för sin dåliga rygg, men är sedan i våras tillbaka på heltid igen.

– Det känns som en seger. Samtidigt har det varit som att komma till en helt ny arbetsplats. Det är stor skillnad på arbetsuppgifterna och visst kan jag känna stress inför en del av det jag behöver lära mig. Det är tur att jag har så bra kollegor, säger hon.

Just bristen på tid kan vara lika stressande som arbetsuppgifterna i sig.

– Om vi undersköterskor står fast med en gipsning kan ingen åka upp till labb och köra prover. Att inte läkaren får provsvaren innebär en fördröjning i handläggandet av patienter, det blir stopp i flödet, säger Cecilia Nilsson.

Klarar det mesta

En önskan från undersköterskornas sida är därför att även sjuksköterskor får utbildning i att ta hand om prover, för att kunna rycka in när det behövs.

– Det skulle underlätta för oss och förbättra för patienterna.

På akutmottagningen i Kiruna är man van att klara av de flesta akuta sjukdomar och skador – avståndet till Gällivare och Sunderbyn är påtagligt.

– Dessutom är sjukhuset litet, vi är inte så många i personalen. Det är nog därför kompetensväxlingen vad gäller oss undersköterskor gått längre här än på andra ställen, sammanfattar Emelie Engström Grahn.

Text och foto: Ulrika Englund

Fotnot: Artikeln publicerades första gången 3 oktober 2023.