Världscancerdagen: Möt teamet inom cancerrehabilitering
Idag, 4 februari, är det världscancerdagen. När en patient får cancer kan många olika yrkesgrupper kopplas in. Förutom operation och behandling mot cancern finns det rehabilitering för att man ska må som bra som möjligt och för att saker i livet ska funka på bästa sätt.
När en person får cancer är det lätt hänt att hela livet sätts på paus. Många förväntar sig att man inte längre ska klara av allt man gjort innan och att det hör till att man får ont och mår dåligt. Men så behöver det inte bli, menar de som jobbar i cancerrehabiliteringsteamet på Sunderby sjukhus.
– Man ska försöka fortsätta att vara aktiv och försöka låta vardagen fortsätta. Göra det du kan och orkar. Vi som är arbetsterapeuter jobbar med alla aktiviteter i vardagen, säger Ros-Marie Eriksson, arbetsterapeut.
Arbetsterapin handlar inte bara om hjälpmedel utan även om patientens energinivå och att orka.
– Vi vill gärna komma in tidigt, redan innan något har hunnit bli ett problem. Frågan om hur en patient orkar med vardagen måste ställas flera gånger under hela cancerresan, säger Ann-Britt Sohlman, arbetsterapeut.
En yrkesgrupp som särskilt jobbar för att patienterna ska fortsätta vara aktiva är fysioterapeuterna. Men kan man verkligen börja träna när man precis fått ett cancerbesked? Ja absolut, svarar Emilia Lundqvist:
– Det är en psykisk påfrestning att ha cancer. Träning kan minska oro och förbättra hur man mår mentalt. Att vara fysisk aktiv när man har cancer har även många andra fördelar. Det kan bland annat minska biverkningar från behandlingen och sjukdomen som trötthet och smärta.
I Region Norrbottens träningsgrupp för cancerpatienter på Sunderby sjukhus får både fysisk aktivitet och social gemenskap plats. I gruppen möts människor som är i liknande situation.
På bilden: Ann-Britt Sohlman, Ros-Marie Eriksson, Clara Eriksson, Emilia Lundqvist, Linnea Bodlund och Sandra Pagoldh. Alla jobbar med cancerrehabilitering.
– I gruppen förstår man varandra på ett sätt som andra inte gör. Utöver att vi tränar styrka och kondition blir det också en gemenskap mellan deltagarna.
Region Norrbotten arbetar utifrån riktlinjerna i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering. Många gånger kommer teamet i kontakt med patienten efter att dennes kontaktsjuksköterskan berättat att det går att få rehabilitering under och efter sin cancerbehandling. Vilken yrkesgrupp inom rehabiliteringsteamet som personen träffar beror på vilka behov som finns.
Sandra Pagoldh är logoped. Hennes jobb är att hjälpa patienter som har problem med att svälja eller kommunicera på grund av sin cancer. Oftast rör det sig om hals- och muncancer.
– Jag kan träffa patienter ganska snabbt efter att de opererats eller fått strålning och ibland ses vi under flera år. Men patienterna kan också komma långt efter att de behandlats färdigt. Förr i tiden var man sämre på att stråla cancer än vad man är i dagl. Det händer att jag träffar patienter som får problem med en strålskada flera år efter att de behandlats, säger Sandra Pagoldh.
Om logopederna jobbar med patienter som har väldigt specifika cancerdiagnoser så är dietisternas istället inkopplade i de flesta cancerdiagnoserna.
– Deras nutritionsproblem är ofta orsakade av själva behandlingen eller uppstår i samband med cancerkirurgi, men vissa har besvär redan innan detta/vid diagnos. De saknar aptit, är illamående eller har andra ätsvårigheter som gör att de riskerar undernäring. Tillsammans försöker vi stoppa viktnedgången och se till att patienten har ett fungerade näringsintag oavsett om det är via vanlig mat, kosttillägg eller sondnäring, säger Linnea Bodlund, dietist.
Rehabiliteringen riktar sig inte bara till patienten utan också till anhöriga. Ofta kan teamet hjälpa patient och anhöriga att förstå varandra, oavsett om det gäller energinivå eller sorgeprocesser.
Clara Eriksson är kurator och jobbar mycket med patienter där operation och behandling inte hjälpt och man befinner sig i livets slutskede.
– Hoppet finns kvar väldigt länge. Både patient och anhöriga försöker skydda varandra. Patienten vill skona sina anhöriga från rädslor och smärtor. De anhöriga vill inte visa att de är rädda för hur framtiden ska bli. När vi kuratorer får hjälpa dem att nå varandra så brukar det bli väldigt bra.
Som kurator kopplas hon också in efter avslutade cancerbehandlingar. Det kan dels gälla efterlevandesamtal med anhöriga som förlorat någon, dels patienter som överlevt.
– Ibland mår folk sämre efteråt, när de är färdiga med behandlingen. Om krisreaktionen kommer i efterhand kan det vara skönt att höra från oss att det är normalt och få tips om hur man kan prata med sina anhöriga.
En fördel med att jobba i team kring rehabilitering är att när de träffar en patient snabbt kan se om hen skulle vara hjälpt av att träffa någon annan i teamet. Dessutom har de ronder med kontaktsjuksköterskorna på kirurgen och medicin. Då kan kontaktsjuksköterskorna lyfta funderingar de har kring olika patienter. Att jobba med rond är nytt sedan förra våren och kommer att fortsätta.
– Vi vill gärna att patienterna ska komma i kontakt med oss innan deras problem har hunnit bli just ett problem. När vi kan börja jobba ihop tidigt kanske vi kan undvika problemet helt och hållet, säger Ann-Britt Sohlman.
Text och bild: Emma Bergström Wuolo