Läkaren och livsnjutaren Åsa mot pensionen

Överläkaren och geriatrikern Åsa Aidanpää har levt ett liv som få andra. Hon har rest jorden runt, arbetat som fotomodell i Hongkong och var med och invigde karaoken på Tallkotten i Luleå på 1980 talet. Men framför allt har hon varit en av de viktigaste personerna bakom uppbyggnaden av geriatriken på Sunderby sjukhus. Nu närmar sig pensionen.

– Jag har gjort så många saker och haft världens roligaste liv. Som doktor jobbar man mycket och man får passa sig så att man inte bara har jobbet och eventuell forskning kvar vid pensionen. Jag har så mycket vid sidan om som jag ser fram emot att få mer tid för, säger Åsa Aidanpää.

När Åsa blev geriatriker 2002 fanns 66 geriatriska vårdplatser på Sunderby sjukhus och även flera platser på de övriga sjukhusen. Nu finns bara åtta rena geriatrikplatser kvar.

Åsa Aidanpää har, med några uppehåll, jobbat på Sunderby sjukhus sedan år 2000.

– Den allmänna bristen på sjuksköterskor gjorde att vårdplatser drogs ned och man försökte hitta olika lösningar. Då försvann också en del av geriatrikens specifika inriktning och tankesätt. Samtidigt slutade många geriatriker, säger Åsa.

– Det är tråkigt att se utvecklingen. Vi var banbrytande då. Folk kom från hela landet för att se hur vi arbetade. Vi föreläste, tog emot studiebesök och byggde upp något riktigt bra, säger hon.

Åsa älskar yrket och hoppas att fler utbildar sig till geriatriker.

– Det är konstigt att inte fler väljer denna inriktning. Det finns alla möjligheter till varierat jobb, i sluten vård, i öppenvård, i hemsjukvård, i palliativ vård, på säbo, i städer och på landsbygd. Man behövs överallt och valmöjligheterna är många, säger hon.

Åsa trivs med jobbet och sina kollegor.

Åsa växte upp i Vännäs och utbildade sig till läkare i Umeå. Men hennes första intryck av Luleå var allt annat än positivt.

– Under infektionskursen 1986 gjorde vi studiebesök i Luleå och när vi lämnar stan och åker över Bergnäsbron vänder jag mig om ser rök från skorstenar, det känns som att jag är i en engelsk industristad. Det är bara grått och deppigt. Jag sa att hit ska jag aldrig flytta, säger Åsa.

Luleå visade sig vara en drömstad

Ett år senare tog hon sin läkarexamen, blundade och pekade på en karta. Fingret landade på Vittangi.

– Det kändes för litet, så det fick bli Luleå ändå. Vilket visade sig vara en drömstad med flera diskotek, pubar, danshak och allt man önskade som singel och nybliven doktor.

Hon började som AT‑läkare i Gammelstad 1987, men efter ett halvår tog reslusten över. Hon reste jorden runt i nästan ett år, kom hem, reste igen. Det var under de resorna hon fick uppdrag som fotomodell i Hongkong, där hon även var statist i en film med den berömda skådespelaren och regissören Jackie Chan.

Läkare – och fotomodell. 

– När jag kom hem kunde jag räkna in de sex månaderna i Gammelstad och jag blev färdig med min AT 1991. Jag fick dock inget ST-block i Luleå så då sökte jag mig till Umeå istället där jag började som ST-läkare 1992, säger Åsa.

Det var bara en sak. Tre veckor innan hon skulle åka till Luleå träffade hon den stora kärleken på Bryggeriet, en utekväll som skulle visa sig bli helt annat än vanlig.

– Jag skulle till Umeå och han skulle doktorera i USA ett år så vi tänkte väl båda att det blir inget av det här.

Då bytte hon bana till geriatriker

Det blev äktenskap, tre barn och ett hus i Ängesbyn som de fortfarande bor i. Maken heter Jan-Olov Aidanpää och är professor vid Luleå tekniska universitet.

– Han är världens bästa man och far och dessutom smart, snygg och händig.

Åsa blev färdig gastroenterolog 1996 och började arbeta i Luleå. När Sunderby sjukhus öppnade 2000 flyttade hon dit.

– Jag var tidvis ensam gastroenterolog och jobbade alldeles för mycket. Jag hade tre små barn, två hundar och ett hus som skulle renoveras. Det gick bara inte.

2002 bytte hon bana och blev geriatriker – ett beslut som kom att forma resten av hennes yrkesliv.

– Jag har nog gjort allt inom geriatrisk vård. 2004 startade vi strokeenheten, ortopedrehab och 2008 startades akutgeriatriken, säger Åsa.

Satsningarna gav eko och 2010 blev Åsa tillfrågad om att starta en geriatrisk primärvårdsavdelning i Karlskrona, vilket hon gjorde under ett år.

– Sedan jobbade jag som överläkare på Stadsviken och rondad säbo. Men jag saknade sjukhuset och teamarbetet varför jag återvände till GAVA.

Två av sönerna läkare

Hon kan också se positivt på framtiden och gläds åt de unga läkarna som kan ta över. 

–  Nu är vi två överläkare och har som tur är tre ST-läkare så vi hoppas få utöka platserna från åtta till 14. Ett tag var jag helt ensam och trodde geriatriken skulle gå förlorad men nu har jag ett gott hopp och det känns skönt att veta att det rullar på.

När det gäller läkaryrket har hon i allra högsta grad bidragit till återväxten.

– Två av sönerna har valt att bli läkare så ni blir inte av med dr Aidanpää, säger Åsa och skrattar.

Många planer inför pensionen

Hon fyllde 66 år i april och hade först tänkt gå i pension då. Nu siktar hon på 2027. Och planerna är många.

– Jag älskar hästar och har haft fyra. Kanske skaffar jag en ny. Jag älskar att resa, vara i trädgården, vara med hundarna. Jag funderar på Skåne. Och på ett hus i Grekland. Vi får se. Men det kommer att vara fullt upp – och roligt.

Text: Jan Nyman