Övertorneå hälsocentral har nyckeln till nöjda patienter

På Övertorneå hälsocentral är nära vård inget nytt modeord. Arbetssättet har vuxit fram under många år, format av verkliga behov, lokala förutsättningar och ett starkt engagemang hos medarbetare och chefer.

Det är lugnt och stilla men verksamheten pågår hela tiden. Patienter kommer och går, medarbetare rör sig mellan mottagning, vårdavdelning och andra delar av huset. På Övertorneå hälsocentral är det sällan någon som bara gör ”sitt”.

Sjuksköterskan Laila Sacko i full fart mellan mottagning och avdelning.

Det är gedigen kvalitet vad gäller materialvalen i den äldre delen av byggnaden, med marmor, trä och metall.

Här har nära vård blivit vardag, inte genom stora projekt eller snabba reformer, utan genom långsiktigt arbete, mod att testa nytt och en stark lagkänsla.

Maria Rännare som är sjuksköterska har arbetat på hälsocentralen sedan 2002. Hon har varit chef sedan 2013 och har sett både upp- och nedgångar. Hon är nu enhetschef för mottagningen med sjuksköterskor, läkare och undersköterskor och även för familjecentralen.

– Vi har också varit där med brist på läkare och väldigt knapphändiga resurser. Runt 2008–2010 kunde vi ha perioder där vi bara hade läkare på plats en dag i veckan, säger hon.

Det var ingen tillfällig kris, utan en situation som tvingade fram förändring.

När verkligheten styr arbetssättet

I stället för att vänta på fler resurser började man se på kompetensen som redan fanns. Maria och en kollega vidareutbildade sig till avancerade kliniska sjuksköterskor (AKS).

– Då såg man vitsen med att vidareutbilda sjuksköterskor så att de kan ta ett större ansvar, säger hon.

Med utökade befogenheter, mer självständigt arbete och tydligare teamarbete gick det att hålla ihop vården, även när läkarsidan var sårbar. Tankesättet lever kvar än i dag.

– Det har alltid handlat om att använda rätt kompetens på rätt plats, snarare än att försöka bli fler människor, säger Maria.

Ett hus med många uppdrag

Övertorneå hälsocentral skiljer sig från många andra hälsocentraler genom sitt breda uppdrag. Här ryms mottagning, vårdavdelning, ambulansverksamhet och nära samarbete med kommunen, allt samlat i samma byggnad.

Ambulansen står redo för utryckning i direkt anslutning till mottagningen.

Salla-Mari Seikkula är ambulanssjuksköterska. När det inte är skarpt läge hjälper ambulanspersonalen för det mesta till där det behövs på vårdavdelningen.

Efter att ha hjälpt till med att servera lunch på avdelningen tar Valter Wikström som är ambulanssjukvårdare hand om att återställa matvagnen.

Sedan några månader tillbaka delar Maria ledarskapet med Mika Sorvisto, som är enhetschef för allmänmedicinska slutenvårdsplatser (AMV). Han ansvarar för vårdavdelningen, rehabteamet och det psykosociala teamet.

Mika Sorvisto är i grunden fysioterapeut och var tidigare verksamhetsutvecklare för primärvården i östra Norrbotten och innan dess enhetschef på Haparanda hälsocentral. Nu pendlar han från hemmet i Torneå på finska sidan till jobbet i Övertorneå.

– I min värld är det ledningens viktigaste uppgift att kunna motivera medarbetarna och få dem att förstå helheten. Om man bara ser sitt eget hörn blir det väldigt svårt att skapa ett bra flöde, säger Mika.

Ett lag i stället för stuprör

Mika, som är elitspelare i bordtennis, och även Maria, använder gärna idrottsmetaforer när de beskriver arbetssättet. På en liten ort måste alla bidra där det behövs.

– Det är nästan som ett idrottslag. Man tar tillvara folks styrkor, stöttar och pushar varandra, säger Maria.

Hälsocentralen har haft en stegutmaning som efter sju veckor och drygt 5000 kilometer gått i mål i Gibraltar. Vinnaren som presenterades under en arbetsplatsträff samlade ihop mer än 1 miljon steg.

Förutom finfina priser till de tre första i stegutmaningen lottade Maria Rännare ut fler godbitar till deltagarna. Regionpläden var särskilt uppskattad.

För nya medarbetare sker introduktionen gemensamt. Alla ansvarar för att visa hur arbetet fungerar och vilken kultur som gäller.

– Så här gör vi i Övertorneå. Här försöker vi att inte se gränser, säger Maria.

Mika är tydlig med att hierarkier inte ska styra vardagen.

– Här finns ingen hierarki. Den är noll, och det är nolltolerans. Alla roller är lika viktiga, och det märks direkt när någon saknas, säger han.

Han pausar och ger ett exempel.

– Om receptionisten är borta tar det 20 minuter, sen är det kaos.

Samverkan som händer varje dag

Den nära samverkan med kommunen är inget man pratar om i teorin, den sker i praktiken varje dag.

Päivi Pudas är sjuksköterska och jobbar med kommunen i ett team för nära vård.

– Vi måste ju jobba tillsammans. Det är vi tillsammans som ska försöka lösa det här, säger Maria.

Ett tydligt exempel är nattjouren.

– Vi delar till exempel natt-sjuksköterska med kommunen. Det är win-win. Det är samma patient, och inga pengar som flyttas, säger Mika.

Ambulansen är också en integrerad del av vardagen.

– När det fungerar är det en enorm resurs. Ambulanssjuksköterskorna kan vara på mottagningen dagtid och på avdelningen kvällstid, om de inte behövs i ambulansen, säger Mika.

Stabiliteten kom inte gratis

I dag ses Övertorneå hälsocentral allmänt som stabil och attraktiv. Men det har varit ett långsiktigt arbete att nå till full bemanning inom alla yrkeskategorier.

– Det här är inget som har löst sig snabbt. Det är resultatet av väldigt strukturerat arbete under många år, säger Mika.

Maria nickar igenkännande.

– Att gå från 1,4 läkare till full bemanning är inget man gör över en natt. Man måste hålla i riktningen.

I dag har man fyra fasta allmänläkare plus ST-läkare och AT-läkare. Efterfrågan på platser för AT- och ST-tjänstgöring är stort med det goda rykte hälsocentralen har.

– Många vill komma hit, vilket är en tydlig signal på att vi har lyckats skapa en attraktiv arbetsplats som fungerar väl, säger Mika.

Rykten sprids åt båda håll

Båda cheferna återkommer till vikten av bemötande och handledning.

– Vi har inte råd med en mindre bra praktikperiod hos oss. Oavsett vem som kommer hit ska man kunna säga – det där var ett superbra ställe, säger Mika.

Maria instämmer.

– De ska känna att de får bra handledning, att de inte lämnas ensamma och att de lär sig mycket.

Patienterna ger gott betyg

För patienterna blir den väl fungerande verksamheten påtaglig. I den senaste patientenkäten kom Övertorneå hälsocentral på första plats vad gäller patientnöjdhet i Norrbotten.

– Patienterna är väldigt nöjda. De känner att de blir bra bemötta och att det går fort att få hjälp, säger Maria.

Korta telefonköer och snabba lösningar på det mesta som kan behövas är särskilt uppskattat av patienterna.

Sjuksköterskorna Heidi Johansson och Susanna Aurala i läkemedelsrummet. Ett nyrenoverat och mer rymligt läkemedelsrum ska snart tas i bruk.

Att våga testa och våga ändra

Utveckling är inget sidospår, utan en del av vardagen.

– Man måste våga testa. Blir 50 procent bra då behåller vi det, säger Maria.

Mika formulerar det ännu tydligare.

– Om du kommer med hundra idéer och 99 är kassa, men en är bra, då har vi vunnit.

Samtidigt krävs ett öppet arbetsklimat.

– Kritik är helt okej. Frågan är hur man kritiserar. Arbetsklimatet måste vara öppet om man ska våga prova, säger Mika.

En kultur som redan finns

När nya styrmodeller och förkortningar lanseras inom vården känner Maria igen mycket.

– Vi börjar inte om från början. Vi har gjort mycket av jobbet redan, nu bygger vi vidare.

Riita Nyberg är undersköterska med en skön grön arbetsplats. Hon jobbar bland annat med utprovning av utrustning för snarkmätning i hemmet till patienter med sömnapné.

Mika sammanfattar vad han själv upplever som kärnan i verksamheten.

– Alla insatser är viktiga. Oberoende av titel.

Och Maria återvänder till det som alltid varit vägledande.

– Vi gör det vi kan utifrån vår kompetens. Det sparar tid för patienten och det är det viktigaste.

Laila gick i pension men lämnar inte jobbet

När Laila gick i pension var det egentligen inget avslut. Efter mer än 40 år i vården, med start redan 1981, fortsätter hon att jobba på Övertorneå hälsocentral. Inte för att hon måste, utan för att hon vill.

– Man känner ju att man gör nytta. Och det är så trevligt att komma hit. Personalen är jättetrevlig. Det är ingen som är sur, och det finns ingen hierarki, läkarna är inte högre upp, utan alla är på samma nivå oavsett. Från lokalvårdare till läkare. Det är faktiskt väldigt fint.

Laila Sacko som är 71 år har jobbat länge på hälsocentralen och fortsätter så länge det är roligt.

Laila har haft många roller genom åren. Hon har arbetat på avdelning, i ambulansen, i treskift och i dag främst på mottagningen, både i telefon och som akutsjuksköterska.

– Antingen sitter jag i telefon eller så är jag akutsköterska. Och jag gillar att vara akut, för det händer mer. Där är människor så tacksamma när man kommer.

Efter att hon gick i pension hörde chefen av sig och frågade om hon ville fortsätta arbeta. Svaret var självklart.

– Jag kommer hit när det behövs. Jag har varit pensionär i fyra år nu och arbetat ungefär två av dem. På sommaren har jag jobbat runt 50 procent. Det har passat mig jättebra.

Hon har också reflekterat mycket över pension och hur man ska orka jobba längre.

– Jag förstår inte riktigt de som redan vid 60 börjar säga: hur ska jag orka tills jag är 65 eller 69? Ha inte så bråttom. Gå ner i procent i stället, men jobba så länge det känns bra.

Själv fick hon rådet att inte börja ta ut pension för tidigt.

– Jag fick höra, börja inte äta av pensionen om du orkar jobba lite. För pensionen växer så länge du jobbar. Och det har varit ett jättebra råd.

En av drivkrafterna att fortsätta arbeta är också möjligheten att dela med sig av erfarenhet till yngre kollegor. Så länge både kroppen och huvudet håller tänker Laila fortsätta.

– Det finns saker som inte står i någon bok. Som att äldre kan bli förvirrade av urinvägsinfektion, det vet man, även om det inte alltid står någonstans. Sådant lär man sig med åren.

Och varför hon stannar sammanfattar hon enkelt.

– Jag har alltid gillat att vara sjuksköterska. Det är nog därför.

Några av de som jobbar på hälsocentralen fångade i eftermiddagssolen efter en arbetsplatsträff.

Framgångsfaktorer för bra sammanhållning och nöjda patienter

• Brett uppdrag: Primärvård med mottagning, ambulans, vårdavdelning och familjecentral, samlat i samma byggnad.
• Delat ledarskap: En enhetschef ansvarar för mottagningen och den andra har ansvar över rehab, psykosocialt team och vårdavdelning.
• Teamarbete i fokus: Medarbetare arbetar brett och hjälper till där behovet är som störst.
• Kompetens före stuprör: Satsning på vidareutbildning och att använda rätt kompetens på rätt plats.
• Nära samverkan: Täta, vardagliga samarbeten med kommunen – även kvällar och nätter.
• God tillgänglighet: Hög patientnöjdhet, korta väntetider och snabb hantering via telefon och kontaktvägar.

Text och foto: John Sandström