De tar emot IVA-patienter på återbesök
Alla patienter över 16 år som legat inlagda mer än tre dygn på intensivvårdsavdelningen, IVA, erbjuds att komma på återbesök. ”Det kan ibland bli väldigt känsloladdade möten”, säger specialistsjuksköterskan Kristina Drugge.
Malin Rensfeldt, Theresa Ollila, Kristina Drugge, Sara Andersson och Malin Linell utgör tillsammans IVA:s återbesöksgrupp på Sunderby sjukhus. Alla är specialistsjuksköterskor utom Theresa som är specialistundersköterska.
Inbjudningarna till återbesöket görs två månader efter att patienterna har skrivits ut och det är inbokat en dag varje månad. Två-tre patienter brukar komma vid varje tillfälle, för det mesta i sällskap med en anhörig.
Kristina Drugge och Malin Linell har haft hand om återbesöken runt femton år.
– Till sist blev det för mycket att dra runt på två personer så nu är vi fem sedan några år tillbaka, säger de.
Forskning
I samband med inbjudan får patienten information om vad intensivvård innebär och en enkät att fylla i där de skattar sin hälsa och livskvalitet. Den skickas till Svenska intensivvårdsregistret, SIR. Ytterligare en enkät skickas ut efter ett halvår. Data från enkäterna används sedan för både statistik och forskning.
Återbesöken behöver inte alltid vara på IVA.
– Om patienten bor långt bort kanske det blir ett telefonsamtal istället, säger Malin Linell.
Hon tillägger att även om det gått två månader sedan patienten lämnade IVA kan de fortsatt befinna sig på sjukhuset.
– De kanske har legat kvar på en vårdavdelning efter att de lämnat oss, säger hon.
Viktiga möten
Malin Rensfeldt inflikar att det inte är hela gruppen som träffar patienten utan två personer.
– Vi eftersträvar också att det är personer som haft kontakt med personen då han eller hon låg inlagd. Mötena är viktiga också för oss. Det är skönt att se hur en patient som varit otroligt sjuk är på benen igen.
– Ibland har patienterna varit jättesjuka och man undrar om de verkligen kommer att klara sig, men så har de återhämtat sig, säger Sara Andersson.
IVA:s medarbetare skriver varje pass en dagbok kring händelser för deras patienter. "Den får de efteråt med sig hem och kan vara en viktig del i bearbetningen av det som hänt", berättar Kristina Drugge, Sara Andersson, Malin Linell, Theresa Ollila och Malin Rensfeldt.
Dagbok
Under mötet går de igenom patientens tidslinje och dagbok, där medarbetarna registrerat saker som hur patienten mått varje dag.
– Vi fyller i den varje pass och de får med sig den hem efteråt, säger Theresa Ollila.
Dagboken kompletteras ibland med en bild på patienten när han eller hon varit nedsövd – om anhöriga har godkänt det.
– För patienten kan den vara viktig. ”Det var först då jag såg bilden som jag insåg hur sjuk jag har varit”, kan de säga, berättar Kristina Drugge och fortsätter:
– Vi tar också upp hur personen mår idag, exempelvis om de har drömmar, mardrömmar, ångest och sömnproblem samt om det är något särskilt de minns från tiden hos oss. Vi försöker knyta ihop säcken.
Hjärntrötta
Informationen från patienterna kan vara en viktig del i IVA:s förbättringsarbete.
– Exempelvis var det någon patient som berättade att det hade varit bättre med sängen vänd mot fönstret än mot korridoren. Det är något vi tänker på lite oftare nu, säger Kristina Drugge.
En annan synpunkt som kommit är önskemål om att få stunder på dagen då det är lite lugnare runt patienten.
– De är ofta väldigt hjärntrötta och kan tycka det är jobbigt om vi springer inne hos dem hela tiden, säger Theresa Ollila.
Otäcka drömmar
Sara Andersson tillägger:
– Man får komma ihåg att de fått starka mediciner. Det kan också bidra till otäcka drömmar.
– För många är tiden här ett stort svart hål och en del behöver hjälp att bearbeta det, men vi är noga med att återbesöket inte är ett möte där vi diskuterar fysiska bekymmer, säger Malin Linell.
Alla upplever att återbesöksgruppen har en viktig roll att fylla både för patienten och teamet.
– Det känns bra att vi kan bidra till en bättre intensivvård, säger Kristina Drugge.
Patienten Åke Schyllander berättar sin historia och om efterföljande kontakt med återbesökteamet på IVA.
”Jag vill ge dem en stor eloge”
Åke Schylander i Gunnarsbyn berättar om sina upplevelser efter ett långvarigt besök på IVA Sunderbyn. Han låg bland annat nedsövd en längre tid och beskriver återbesöksteamet som en hjälp att bearbeta sina upplevelser. ”De är mina hjältar”, säger han.
– I december 2023 började jag må dåligt under julledigheten, men efter trettondagen började jag arbeta igen på min elfirma. Då började jag få ont i fötterna och halta värre och värre, men tänkte att det går över. Till sist sa brorsan att jag måste åka till hälsocentralen i Boden.
– Det visade sig att jag hade djävulskt dåliga värden och 180 i sänka. Läkaren sa att jag måste åka till akuten på Sunderbyn och där jag blev kvar över natten. Jag blev allt sämre och hade till slut svårt att gå. De skickade mig då till en observationsplats i Överkalix, där jag efter tre dygn blev medvetslös. Det var i mitten av januari.
– Den 12 mars vaknade jag upp igen och då låg jag på IVA. De hade kört tillbaka mig till Sunderbyn och berättat för min fru att jag varit väldigt nära att dö, men ont krut förgås inte så lätt …
– Dagen före midsommarafton fick jag komma hem och eftersom musklerna förtvinat då jag legat så länge fick jag rehabilitering och satt i rullstol. Jag kunde efter ett tag gå hjälpligt med rullator, men jag var dålig fram till september och efter ett drygt år slapp jag rullstolen.
– Nu har jag lagt ned firman och efter att ha varit egenföretagare fått jobb som yrkeslärare på elprogrammet i Luleå. Jag har gått ned i vikt, slutat snusa och dricka alkohol och känner mig väldigt frisk. Djävulen och Sankte Pär spelade väl kort om mig och jag blev tillbakaskickad och fick en chans till ...
Hjälp att bearbeta
Om IVA:s återbesöksteam har han bara gott att säga:
– Jag har haft två besök hos dem då vi pratade vi om hur det hade varit när jag var där. Det är ju ett trauma och att få snacka med dem har hjälpt mig att bearbeta det jag varit med om. Dessutom hade de fört dagbok, även då jag var medvetslös. Ibland har jag sagt några ord då jag drömt som de skrivit ned. Det var väldigt intressant läsning.
– Jag vill ge dem en stor eloge. Det är fantastisk personal som jobbar där och de är mina hjältar. Jag har även varit och hälsat på dem efteråt när jag varit på sjukhuset. Nu håller jag på skriver en bok om mina upplevelser. Det var en sköterska som gav mig det rådet. Jag har redan skrivit 50 sidor på datorn.
Text och foto: Jonas Hansson
Foto på Åke: Privat