En Lisa för själen

"Att hoppas på det bästa men förbereda för det värsta” är Lisa Lindéns motto. Hon är snart färdig specialist inom palliativ medicin på Piteå sjukhus. Påståendet ”nu finns inget mer att göra” gäller inte på avdelning 3A/PAVA. "Det finns alltid något att göra", säger Lisa bestämt.

Många tror att palliativ vård är livets slut. Att döden kommer direkt. Det är inte sant.

 De patienter som via remiss kommer till palliativa rådgivningsteamet kan ha allt ifrån timmar till år kvar.

– Vi försöker ansluta personer så tidigt vi kan för att öka livskvaliteten. Vi vet alla att de kommer att dö i den här sjukdomen, säger Lisa Lindén.

Fördjupade möten

 En förutsättning för att bli palliativmedicinare är att ha en grundspecialitet. Lisa jobbade i 14 år som distriktsläkare på Hortlax hälsocentral.

Där var patientinflödet stort och mötena ofta snabba. I sitt nya jobb får hon använda sin stora styrka; samtalet. På den internmedicinska avdelningen finns åtta vårdplatser.

Teamet på avdelning 3 A strävar efter planerad inläggning dagtid istället för att de sköra patienterna hamnar på akuten. Past Gera är omvårdnadsassistent och Ulrika Gotthold bakom datorn jobbar som undersköterska och teamledare.

– Det kan hända att vi inte har någon patient är inlagd.  Det kan vara mycket jobb ändå fast det inte syns i liggaren, berättar Lisa.

Upptagningsområdet är hela Piteå Älvdal hela vägen upp till norska gränsen.

 – Det flesta av våra patienter är hemma och vi har ett palliativt rådgivningsteam som stöttar hemsjukvården och primärvården.

Liten organisation

Majoriteten av patienterna har cancer. De som har tumörbromsande behandling drabbas ofta av komplikationer, till exempel infektioner. När det är möjligt försöker teamet undvika att de inskrivna patienterna hamnar på akuten utan planerar inläggning under dagtid. Organisationen är liten, två läkare som inte jobbar heltid och två sjuksköterskor. De kan omöjligen ta hand om alla som dör. Uppdraget är riktat mot de som har behov av specialiserad palliativ vård, där det kan förväntas uppstå symptom som patienten kan behöva lite extra hjälp med.

– Det kan handla om smärta, oro, ångest. Att flera av kroppens funktioner som njurar eller tarmar inte kommer att fungera. Prognostiskt vet vi utfallet för vissa sjukdomar, förklarar Lisa.

Upptagningsområdet för den specialiserade palliativa vården i Piteå Älvdal är stort. Även om det inte alltid finns inneliggande patienter har Lisa Lindén och enhetschefen Ida Nilsson mycket att göra.

Det är inte bara symptomen som avgör. Livssituation och socialt sammanhang kan innebära att det behövs ett team kring patienten. På avdelningen finns även kurator, dietist, fysio-och arbetsterapeut och samarbete med sjukhuskyrkan.

– Vi har ganska många unga människor med små barn som patienter. Där kanske sjukdomen inte är det mest komplicerade utan allt runt omkring. Det behövs en trygghet, säger Lisa Lindén.

Att uppleva döden på nära håll är vardag för Lisa och hennes kollegor.

"Det blir ett lyft när vi får hjälpa till att höja livskvaliteten för patienterna under deras sista tid i livet", säger läkaren Lisa Lindén. På övre bilden med Malin Holmbom bakom datorn. På nedre fotot korridorsnack med sjuksköterskan Rebecca Hellgren.

Varför vill du jobba med något så tungt och sorgligt som människor vars liv är på väg att ta slut?

– Ja varför vill man inte gå omkring och blunda för döden, svarar Lisa med en touch av ironi. Man måste komma till den punkten att acceptera att det är skit: döden finns där och det är inte mitt fel. Jag kan som vårdgivare göra det bästa av den här pissiga situationen. Det blir ett lyft när vi får hjälpa till.

Lisa fortsätter:

– I allmän vård förekommer ofta ett dödsförnekande, där det är ett misslyckande när en patient avlider. Hela vår utbildning går ut på att man i varje läge ska balansera upp värden och räta upp allt som fallerar hos patienten. För de flesta, de ganska friska, är det bra.

Förbereda för det värsta

När man däremot närmar sig livets slut så fallerar alla system. Att fylla på blod och ge näringsdropp kan vara rent skadligt och leda till en sämre död. Det känner alla sjukvårdsutbildade till, men man vill inte ta ifrån människan hoppet om att klara sig.

 När sedan läkaren inser att loppet är kört blir inställningen mer resignerad. Det är då frasen ”det finns inget mer att göra” uttalas.

 Lisa Lindén betonar vikten att ha en plan B som löper parallellt. Symptomlindring, hopp om att antibiotikan ska fungera, hjälp mot ångest.

Att helt enkelt hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta.

Det är här samtal vid allvarlig sjukdom kan göra skillnad. ”Berätta om din sjukdom, vad hoppas du på, vad är viktigt för dig, vad är du rädd för." De här frågorna som finns i en tryckt samtalsguide är lätta att säga.

– Sedan får man ta emot det som kommer. Ingen människa är den andra lik. Ibland kan man märka att vårdgivare och patienten pratat förbi varandra, menar Lisa Lindén.

Efter en tung dag på jobbet försöker Lisa njuta extra mycket av livet.

Olika syn 

Många patienter upplever att de inte har fått någon information, men det visar sig att de inte har kunnat ta in den. Därför är det viktigt att ha flera samtal med patienten och de kan göras av alla yrkesgrupper som möter den som är sjuk.

– Det är viktigt att ta med patienten i processen. Vi är alla så olika och har olika syn på livet och döden. Även om sjukvården inte kan uppfylla alla önskningar och förväntningar går det ändå att prata om det.

– När man har återkommande samtal och närmar sig slutet, då har vi redan pratat om allt. Förväntningar, förhoppningar, önskningar och kunnat förklara hur läkaren ser medicinskt på vård och behandlingsbegränsningar under livets allra sista tid. Då behövs inte ett brytpunktsamtal, som många kollegor upplever dramatiskt. Det handlar inte om ekonomi eller annat att vi någonstans måste begränsa vården. Istället är maximalt inte alltid optimalt för våra patienter, säger hon.

Text och foto: Eva Marie Svensson

Utbildningar för alla yrkesgrupper

Lisa Lindén och hennes kollegor har senaste åren arrangerat utbildningar i Samtal vid allvarlig sjukdom. Hela 41 kurser har det blivit och fler erbjuds i höst. De riktar sig till alla yrkesgrupper som möter patienter. Under kursen får man i rollspel prova att vara såväl patient som yrkesverksam. Frågemallen är strukturerad i olika avdelningar och frågorna tydligt formulerade. Det går att ha ett helt samtal med de förtryckta frågorna, även om det alltid är bra att ställa följdfrågor kring det som verkar vara av stor vikt för patienten.

Faktaruta

Namn: Lisa Lindén
Ålder: 45 år
Bor: Piteå
Jobbar: Palliativ internmedicinsk akutavdelning (3A) och palliativa rådgivningsteamet, Piteå sjukhus
Familj: Två barn
Fritidsintressen: Barnens träningar: fotboll, innebandy och dans
Utbildning: Läkareprogrammet i Umeå och fyra år på alpina skidgymnasiet i Gällivare. ”Jag slog aldrig Anja Persson”.
Livsmotto: Att njuta av livet