Primärvårdens läkare övar praktiskt – för patienternas skull
Kursen i praktiska färdigheter vänder sig till både nya och erfarna läkare i primärvården. Här får de öva på moment som de behöver kunna i sitt jobb. ”Vi blir duktigare på att undersöka patienterna och kommer förhoppningsvis fram till en diagnos snabbare”, säger Marcus Öhman Aspenes, ST-läkare i allmänmedicin.
En ny omgång av den populära kursen är i full gång. Stationer har ställts i ordning i lokaler i samma byggnad som hälsocentralen på Björkskatan i Luleå. Tolv deltagare – ST-läkare, BT-läkare, en läkarassistent och en specialist – har kommit resande från olika håll i länet för att friska upp sina kunskaper.
Det är just det utbildningen går ut på, förklarar initiativtagaren Anna Beck, studierektor och specialist i allmänmedicin vid Kalix hälsocentral.
– Kursen vänder sig till alla läkare i primärvården. Här får de en uppdatering om vilken ”golden standard”, alltså bästa möjliga metod, som gäller idag. En del får bekräftelse på att de redan gör rätt, men de flesta har ändå något att finslipa eller justera, säger hon.
Övade på testsituationen
Anna Beck hade tidigare i uppdrag att starta och driva Kompetensenheten på Bergnäset, där utländska läkare introducerades till det svenska vårdsystemet.
Det gjorde hon under tre år, tills enheten lades ner och ersattes av ett introduktionsprogram som också är hennes ansvar.
Anna Beck är initiativtagare och ansvarig för kurserna Praktiska färdigheter i primärvården, KPF, och Undersökning av rörelseorgan och injektioner, KURI. ”Något liknande finns ingen annanstans i Sverige”, konstaterar hon.
Allmänläkare utbildade utanför EU/EES behöver göra ett praktiskt kunskapsprov på sin väg till svensk legitimation. På OSCE-stationer testas förutom praktiska färdigheter även kliniskt resonemang, beslutsförmåga och kommunikation.
– För att underlätta för dem att klara provet övade vi på testsituationen och lät dem demonstrera sina praktiska färdigheter. Redan från början var intresset stort från AT- och ST-läkare som hörde talas om upplägget, berättar hon.
Kurs i praktiska färdigheter, KPF, är en fortsättning på arbetet som inleddes på Kompetensenheten. Programmet är späckat – under två dagar arrangeras genomgångar inom 14 områden.
För att förbereda sig tar läkarna del av checklistor och instruktionsfilmer före kurstillfället.
Proffspatient
Totalt finns 21 stationer, däribland undersökning av ögon, mun/svalg och lungfunktioner samt bedömning av exempelvis neurologisk och reumatologisk status. Hur man gör rektala undersökningar, sätter kateter och agerar vid stopp i luftvägar är andra exempel. Deltagarna får också träna på att göra gynekologiska undersökningar på en proffspatient.
På de flesta stationer möter de två instruktörer – ofta en specialist inom den medicinska specialiteten och en specialist i allmänmedicin. Dessa går igenom momentet och låter sedan deltagarna utföra undersökningen. Kursledarna ger feedback, kommer med tips och gör en sammanfattande bedömning.
– Deltagarna får med sig ett skriftligt utlåtande hem. Där framgår om personen kan utföra momentet självständigt eller om det finns delar man behöver träna mer på, säger Anna Beck.
Lilia Terinte, specialistläkare inom neurologi, visar hur man genomför en rutinnervstatus. ST-läkaren Marcus Öhman Aspenes agerar patient. Till vänster Alva Mansten, allmänspecialist och kursledare.
Marcus Öhman Aspenes kontrollerar reflexerna på Zahra Mali, BT-läkare vid Gammelstads hälsocentral, under överinseende av neurologen Lilia Terinte.
Efter genomgången ska kursdeltagarna visa upp vad de kan. Här kontrollerar läkarassistenten Zülal Balci, Arjeplogs hälsocentral, ögonrörelserna hos ST-läkaren Victoria Glyssner. Alva Mansten följer de olika momenten för att kunna ge ett skriftligt omdöme.
Under en liknande kurs i samma serie utbildas läkare i hur man undersöker rörelseorgan och ger injektioner (KURI).
– När vi drog igång 2021 sträckte sig utbildningen över fyra dagar, men det kan vara svårt för en distriktsläkare att vara borta så länge från sin hälsocentral. Därför har vi delat upp den i två kurser à två dagar. Både KPF och KURI ges både vår och höst, berättar Anna Beck.
Bedömer nervstatus
Neurologen Lilia Terinte arbetar i vanliga fall på neurologmottagningen på Sunderby sjukhus. Under kursen beskriver hon och visar för deltagarna hur man bedömer en patients nervstatus. Det sker med hjälp av olika undersökningar som följer ett bestämt schema.
– Det är bra att vi specialister får möjlighet att komma hit och förmedla kunskap om vårt område. Det underlättar för oss om primärvårdens läkare har god kunskap när de ska bedöma och remittera patienten vidare, antingen till neurologen eller till en annan enhet, säger hon.
Med sig på neurologistationen har hon Alva Mansten, allmänspecialist vid Örnäsets hälsocentral.
– Det är ett bra samarbete. Vi kan lära av varandra, med patienten i fokus, menar Lilia Terinte.
Alva är av samma uppfattning.
– Vi kompletterar varandra med våra olika perspektiv. Lilia beskriver hur de arbetar på neurologmottagningen och jag kan berätta hur vi gör på hälsocentralen.
ST-läkarna Victoria Glyssner och Marcus Öhman Aspenes har gått både förskolan i Luleå och läkarprogrammet i Umeå tillsammans, plus varit AT-läkare i Sunderbyn samtidigt. Nu ses de igen på kursen i praktiska färdigheter inom allmänmedicin.
Victoria Glyssner och Marcus Öhman Aspenes gör sin ST på Bergnäsets respektive Björkskatans hälsocentral. De började för två månader sedan och gläds över möjligheten att få gå kursen så pass tidigt under specialistutbildningen.
– Det är nu vi på allvar börjar ta emot patienter och förväntas kunna göra undersökningar inom en mängd områden, säger Marcus.
Befäster kunskap
De har studerat de olika momenten under grundutbildningen till läkare och även stött på en del under allmäntjänstgöringen, AT:n. Samtidigt kan det ha hunnit gå lång tid – ibland flera år – sedan de fördjupade sig inom ett visst område.
– Det är lärorikt och bra att få repetera och verkligen befästa de kunskaper man fick under läkarprogrammet, säger han.
Victoria håller med.
– Allmänmedicin är otroligt brett och man blir egentligen aldrig fullärd. Dessutom är det lättare att gå in på detaljnivå nu när man har grunderna, säger hon.
Högt tempo
De konstaterar att det ibland kan handla om enkla råd från kursledarna, som gör stor skillnad för resultatet.
– Det kan vara små tips för att förbättra undersökningstekniken, till exempel vinkeln på handen när man håller i ett verktyg. De kan visa och förklara: ”Håll så här i stället, så kommer du att se bättre”, berättar Marcus.
Kursdeltagarna är uppdelade i tre grupper med fyra personer i varje. Varje grupp stannar 40 minuter på de flesta stationer, innan det är dags att gå vidare till nästa. Victoria och Marcus tycker inte att tiden är för kort.
– Det är högt tempo, men man vill ju också hinna gå igenom så många moment som möjligt när man har chansen, säger Victoria.
På dermatoskopistationen ska deltagarna kontrollera och fotografera hudförändringar. Zahra Mali undersöker Zülal Balcis födelsemärke med ett dermatoskop. Till höger allmänspecialisten Linda Sandberg, kursledare.
En av allmänläkarens många uppgifter är att bedöma födelsemärken.
Här visar Victoria Glyssner hur man gör en så kallad marginalritning runt en hudförändring, inför ett tänkt kirurgiskt ingrepp. Anna Beck instruerar och ger tips.
Marcus deltog tidigare i höst i kursen som riktar in sig på rörelseorgan och injektioner, KURI. Där presenterades momenten steg för steg för hela gruppen samlad.
– Även det var givande dagar. Bland annat lärde vi oss mer om injektionsteknik när man ger kortison. Det är något jag redan haft användning av vid patientmöten. På samma sätt är jag övertygad om att det jag lär mig nu kommer att göra mig till en bättre läkare, säger han.
Stort intresse
Under de första åren var målgruppen främst läkare som gör sin specialiseringstjänstgöring, ST, eller bastjänstgöring, BT. De senaste tre åren har även specialister i allmänmedicin varit välkomna att delta.
Intresset var redan från start mycket stort, vilket medfört årslånga väntelistor. I takt med att många av både regionens och de privata vårdgivarnas utbildningsläkare genomfört kurserna har trycket lättat något.
– Av ST-läkarna har ungefär 75 procent gått båda kurserna, medan cirka en fjärdedel av specialisterna deltagit. Totalt handlar det om upp emot 120 deltagare så här långt, förklarar Anna Beck.
Lisa Lindberg, specialistläkare vid kirurgmottagningen i Sunderbyn, delar med sig av sina kunskaper om bröstpalpation. Till vänster Irina Korytko, kursledare och ST-läkare vid Sandens hälsocentral i Boden.
Kursen i praktiska färdigheter är något av en logistisk utmaning – det är ett stort antal pusselbitar som ska falla på plats under de två dagarna.
– Visst händer det att någon kursledare hastigt får förhinder. Men vi har under årens lopp byggt upp en stam av instruktörer, så på så sätt är upplägget rätt stabilt.
Trygga läkare
Både ämnesspecialisten och specialisten i allmänmedicin uppmanas dessutom att ta med sig ytterligare var sin kollega, som kan följa arbetet och framöver själv ta på sig uppdraget.
– Det är jättesvårt att byta datum när det är så många inblandade!
Anna Beck har som ambition att fortsätta anordna de två kurserna. Satsningen sker tillsammans med Anneli Sköld, administratör i division Nära.
– Utan henne skulle det inte fungera så här bra. Jag värdesätter verkligen vårt samarbete.
Varför är det värdefullt med praktiska kurser av detta slag?
– Det är viktigt för vården i Norrbotten att ha trygga läkare. Det här höjer kompetensen inom allmänmedicin i länet, främjar samarbete mellan primärvård och sekundärvård och är till direkt nytta för våra patienter.
Finns något liknande på andra håll i landet?
– Nej, inte med denna bredd. Däremot finns det temabaserade kurser som riktar in sig på ett moment i taget. Som studierektor sitter jag i ett utbildningsråd för allmänmedicin. När jag berättar vad vi erbjuder våra läkare i Norrbotten blir andra studierektorer intresserade och vill höra mer. Men än har ingen genomfört något liknande – de tycker att det är för mycket att ordna.
Text och foto: Ulrika Englund